- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
519

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24- maj 1955

519

Bestämning av upplösnings förmågan

Upplösningsförmågan mätt med periodiskt
återkommande parallella ljusa och mörka linjer kan bestämmas ur
kt-kurvan, om bildmottagarens egenskaper är kända, så
som Selwyn visat2 (se Tekn. T. 1955 s. 506) för
sinusformade provlinjer.

Om föremålet, som skall avbildas, har en periodisk men
ej sinusformad ljusfördelning, kan denna anses uppbyggd
av en serie sinustermer med olika linjefrekvens. I
närheten av upplösningsgränsen är det endast förhållandet
mellan fourierseriens grundton och medelvärdet i
testmönstret, som är avgörande för den slutliga kontrasten i
bilden, övertonerna dämpas ner ännu mer än grundtonen,
varför bilden får en sinusformad ljusfördelning.
Förhållandet mellan grundtonen och medelvärdet i föremålets
ljusfördelning kan därför lämpligen benämnas föremålets
synbarhet eller alternativt dess grundtonskontrast. Ett
sinusformat provmönster med full kontrast har således
synbarheten 1. Ett föremåls synbarhet transmitteras genom
ett optiskt system till samma bråkdel som ett sinusformat
föremåls kontrast.

En fourieranalys av ljusfördelningen i fig. 4, vilken avser
ett provföremål med ljusa band mot en grå bakgrund, ger
följande värde för synbarheten

2 • sin n N d

s —-

där N är linjefrekvensen, d är de ljusa linjernas bredd och
a och b är mellanrummens resp. linjernas ljushet. För ett
fyrkantmönster med full kontrast är a = 0 och Nd = V«,
varför dess synbarhet s = 4/jt. Synbarheten för mycket
smala linjer mot mörk bakgrund är 2. För fixerade värden
på a och b kan synbarheten maximeras med hänsyn till
den relativa linjebredden Nd. Den optimala relativa
linjebredden, d0, blir då lösning till ekvationen

TC• a

tg nNdo — nNdo = ;-

b —a

Den maximerade synbarheten blir

Smax = 2 eos nNd0

Sambandet mellan kontrasten i logaritmisk skala och den
optimala relativa linjebredden samt den därtill hörande
synbarheten kan framställas i kurvform, fig. 4 nedtill. Vid
låg kontrast blir den optimala relativa linjebredden Nd0 —

0.5.dvs. mörka och ljusa linjer skall ha lika bredd. På
likartat sätt kan synbarheten beräknas för ett föremål med
periodiska linjer av godtycklig ljusfördelning.

För en serie linjära bildöverföringar gäller att den
resulterande kontrasttransmissionen är produkten av
kontrasttransmissionen i varje bildöverföringsled. Bildens synbarhet
eller grundtonskontrast är produkten av föremålets
synbarhet och den resulterande kontrasttransmissionen för
hela bildöverföringskedjan. Linjära
bildöverföringsprocesser är t.ex. dis, rörelseoskärpa och linsoskärpa.
Bildöverföringen via ett fotografiskt skikt är däremot icke linjär.

Om bildens synbarhet, erhållen genom multiplikation av
föremålets synbarhet och bildöverföringens
kontrasttransmission, inprickas i ett diagram som funktion av
linjefrekvensen, anger skärningspunkten mellan denna kurva och
kurvan för filmens upplösningsförmåga som funktion av
kontrasten, att bildens synbarhet är nätt och jämnt
tillräcklig för att filmen skall kunna registrera den som
upplöst vid just denna linjefrekvens. Upplösningsförmågan är
således linjefrekvensen för skärningspunkten mellan en
kurva, som endast beror av filmen, och en kurva, som
beror av föremålet och bildöverföringen.

Eftersom synbarhetsbegreppet gäller för godtyckliga
periodiska ljusfördelningar förutsätter detta resonemang ej
nödvändigtvis sinusformad ljusfördelning i föremålet.

Litteratur

1. Lindberg, P: Measurement of contrast transmission
characteris-tics in optical image formation. Optica Acta 1 (1954) s. 80.

2. Selwyn, E W H & Tearle, J L: The performance of aircraft
camera lenses. P. Phys. Soc. London 58 (1946) s. 493.

Det fotografiska materialets bildalstrande
egenskaper

Civilingenjör Erik Fagerlund, Stockholm

I denna redogörelse skall endast material, som
innehåller ljuskänsliga silversalter (AgBr, AgCl
AgJ) behandlas. Dessa ingår i det fotografiska
skiktet i form av små korn, som ligger inbäddade
i gelatin. Skiktet är lagt på ett underlag av plast
(vanligen cellulosaacetat), glas eller papper.
Materialets viktigaste egenskaper är
allmänkänslighet, färgkänslighet, gradation, kornighet och
upplösningsförmåga (UF), vilka brukar anges av
fabrikanten, dels som kurvor och talvärden, t.ex.
känslighet 50 ASA, dels med mindre exakta
beskrivningar, såsom mycket finkornig, hög UF
osv.

När man skall välja material för en fotografe-

771.53

ringsuppgift, har man fabrikanternas uppgifter
om materialens egenskaper att utgå ifrån. Med
hjälp av dessa kan man tämligen väl bedöma
vilka egenskaper den färdiga bilden kommer att
få. Dennas egenskaper beror emellertid i hög
grad även av de yttre förhållandena vid
exponeringen och av framkallningen.

Bildens kvalitet bedöms dels ur estetisk
synpunkt, dels efter den mängd nyttiga
informationer som bilden ger. Här skall huvudintresset
ägnas åt de senare. Vad som menas med nyttiga
informationer beror på ändamålet, men
oberoende härav kan fastslås, att materialets UF är av
stor betydelse för informationsmängden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free