- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
520

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1.
Svärt-ningskurva
för ett nega-

tivmaterial.

Karakteristiska kurvor

För att karakterisera ett fotografiskt material
brukar man använda svärtningskurvan och
färg-känslighetskurvan. Den förra (fig. 1) visar
sambandet mellan den svärtning (täthet) D, som
skiktet får efter framkallningen, och den
exponering (belysningsmängd) E, som skiktet har
utsatts för före framkallningen. Vanligen används
logaritmisk exponeringsskala, varvid kurvan får
ett S-format utseende med en relativt lång del
(bc), inom vilket kontraståtergivningen är linjär.
Lutningen av kurvans raka del brukar anges med
gammavärdet, y = A D/A log E, som är ett mått
på materialets kontraståtergivande förmåga,
gradationer Med /=1, blir kontraståtergivningen
naturtrogen; gradationen sägs vara normal.
Mjukare gradation (y < 1) ger kontrastminskning,
hårdare gradation (y > 1) ger kontrastökning.

I allmänhet är det önskvärt att objektets
lumi-nansomfång faller inom svärtningskurvans raka
del, men ofta är stora delar (ab och cd) av
kurvans tå och skuldra fullt användbara för
avbildningen. Först när exponeringen sträcker sig
utanför materialets exponeringsomfång (ef) blir
kontraståtergivningen så liten, att under- eller
överexponering föreligger. Svärtningskurvans läge
utmed log E-axeln är ett mått på materialets
allmänkänslighet. Värdet på denna hänförs
vanligen till en punkt på kurvans tå med en
svärtning något större än slöjan Ds.

Svärtningskurvans utseende är inte entydigt
givet av materialet utan beror även på
exponeringen och framkallningen, varför dessa bör anges.
Fabrikanten anger en kurva gällande de
exponeringsförhållanden, för vilka materialet är
avsett och för den framkallning han
rekommenderar. Ibland anges flera kurvor (fig. 8).

Den spektrala känsligheten, färgkänsligheten,

brukar anges med ett kilspektrogram (fig. 2).
Detta visar känsligheten i logaritmisk skala för
olika våglängder. Spektrogrammet upptas
vanligen med en belysning som motsvarar dagsljus.

Kornstorlek och kornfördelning

Vid framkallningen reduceras vissa av kornen
i skiktet till silver och bygger upp bilden. För
att ett korn skall bli framkallningsbart, fordras
att det har absorberat en viss mängd aktiniska
ljuskvanta. Större korn bildar en större träffyta
för ljuset och uppnår därför lättare den kritiska
exponeringen. Skiktets känslighet beror således i
hög grad av kornstorleken, men även andra
faktorer spelar en viktig roll. Allmänt kan dock
sägas att grovkorniga skikt har större känslighet
än finkorniga1.

Kornens storleksfördelning är olika i finkorniga
och grovkorniga skikt (fig. 3). Den breda
fördelningskurvan för de grovkorniga skikten betyder
stora variationer i de enskilda kornens relativa
känslighet, vilket medför att skiktet får en mjuk
gradation. De finkorniga skikten med sina mera
enhetliga kornstorlek har i allmänhet hårdare
gradation1.

Kornighet

De enskilda silverkornen i en fotografisk bild
kan urskiljas endast vid relativt stark förstoring.
Det intryck av inhomogenitet, som bilden ger
redan vid betydligt lägre förstoringsgrad, kallas
kornighet och beror på de statistiska
variationer i svärtningen, som förorsakas av enskilda
silverkorn och kornanhopningar. Kornigheten
begränsar skiktets UF och ger vid fotografisk
registrering av ljud upphov till brus.

Kornigheten är således en subjektiv egenskap,
som kan mätas med subjektiva metoder. För alt
objektiva mätmetoder skall ge tillfredsställande
överensstämmelse med den subjektiva
uppfattningen, måste de ta hänsyn till ögats invecklade
uppbyggnad och funktion. Kornigheten har
maximum vid en svärtning av 0,3—0,42’3.

Ljusets diffusion i skiktet.

När ljus tränger in i skiktet vid exponeringen,
diffuseras det genom brytning, reflexion,
diffrak-tion och spridning. Om en kant avbildas på skiktet
(fig. 4), ändras därför belysningen av skiktet inte
tvärt vid kanten, utan ljus tränger in under den.
I den framkallade bilden avtar därför
svärtningen kontinuerligt inom en zon kring kanten, så

Fig. 2. Kilspektrogram för ett
pankromatiskt material.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free