Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Det fotografiska materialets bildalstrande egenskaper, av Erik Fagerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- maj 1955
523
Fig. 8. Svärlningskurvor för Kodak Aerographic
Super-XX-f il ni med olika framkallare och olika framkallningstider;
infällt gammavårdets ändring under framkallningen.
kontraster som ligger utanför del synliga
området14. Denna kombination har man funnit
värdefull t.ex. för att avslöja militära maskeringar,
för att få väldefinierade strandlinjer vid
kartläggning eller för att skilja lövträd från barrträd
på en flygbild. Kontrasterna mellan vatten och
land blir nämligen mycket större i en infrabild
än i en pankrobild, och detsamma gäller för
lövträd och barrträd. Med andra lämpliga
film-filterkombinationer kan i vissa fall även olika
trädarter särskiljas20.
Materialets behandling
Exponeringen
Skiktets känslighet för ljus av olika intensiteter
följer inte reciprocitetslagen. Mycket stora och
mycket små intensiteter ger nämligen betydligt
mindre svärtning än samma belysningsmängd
med optimal intensitet. Dessa avvikelser beror på
att verkningsgraden vid den latenta bildens
uppbyggnad försämras på grund av groddarnas
begränsade kapacitet resp. deras instabilitet under
exponeringen. Optimala förhållanden råder vid
exponeringstider av storleksordningen 0,01—10
s. Även vid intermittent exponering kan liknande
avvikelser uppträda1.
Framkallningen
När skiktet är exponerat innehåller det en
latent bild, som skall göras synlig genom
framkallning. Den slutliga bildens egenskaper är
emellertid inte bestämda av den latenta bilden
utan bara begränsade. Det gäller därför att
genom lämplig framkallning göra det bästa
möjliga av den latenta bilden.
Under framkallningens gång växer svärtning
och kontraster (fig. 8). Svärtningskurvan blir
brantare och förskjuts mot lägre
exponeringsvärden tills ymax har uppnåtts och slöjan börjar öka
snabbt. I allmänhet avbryts framkallningen
innan det har gått så långt. UF når snabbt sitt
maximum, avtar därefter något och håller sig
sedan konstant (fig. 9)13-21. Den
framkallnings-tid som motsvarar största UF är vanligen så kort
att den ger ett allför lågt gannna för att vara
praktiskt användbar.
En ökning av framkallningsbadets temperatur
eller koncentration ökar
framkallningshastighe-ten. Alltför höga temperaturer och
koncentrationer ger besvärande slöja och försämring av
UF13-21.
Genom att ändra framkallarens
sammansättning kan man avriera kornigheten, gradationen
och känsligheten avsevärt (fig. 8), vilket
också framgår av fabrikanternas strävanden att
bjuda över varandra med
ultrafinkornframkalla-re, superspeedframkallare osv. Möjligheterna att
nämnvärt påverka UF är betydligt mindre. De
flesta framkallare ger praktiskt taget samma UF
vid framkallning till ett praktiskt användbart
gammavärde21. Till undantagen hör sådana
framkallare som innehåller kaliumrodanid, t.ex.
Ko-daks DK-20, som ger hög UF vid relativt höga
gaminavärden (fig. 10). Detsamma gäller i viss
mån även för boraxframkallare av typ Kodak
D-7621. Den tidigare nämnda metoden att ånge
informationsvolymen som mått på kvaliteten hos
en flygbild har använts vid jämförelse av olika
framkallare (Kodak D-8, D-19 och DK-20)1".
Speciella framkallare som används för att få
Fig. 9. Upplösningsförmågans
och gammavårdets variationer
med framkallningstiden.
Fig. 10. Upplösningsförmågans
variation med gammavärdet för
olika framkallare enligt Kodaks
recept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
