- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
524

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524

TEKNISK TIDSKRIFT

extremt korta framkallningstider eller maximal
känslighet, t.ex. Kodak SD-19A, ger vanligen
sämre UF än framkallare av normal typ22.

Genom behandling av negativet i
förstärknings-eller försvagningsbad kan gradation, slöja och
mättnadssvärtning (Dm) ändras på önskat sätt.
I allmänhet medför behandlingen en försämring
av UF, men med vissa typer av förstärkare kan
mindre förbättringar åstadkommas23-24.

Kopiering

I flesta fall används inte negativet som slutlig
bild utan det kopieras vanligtvis på ett
pappersmaterial, så att en positiv bild erhålles. Vid
kopieringen har man större möjligheter att variera
de yttre faktorerna än vid själva fotograferingen
och man kan därför väl utnyttja
positivmaterialets egenskaper. Pappersmaterialens mycket
begränsade svärtningsomfång är dock en stor
nackdel. Denna bortfaller vid kopiering på
diamaterial14’ 19.

Vid kopieringen kan negativets kontraster ökas
genom val av ett positivmaterial med hård
gradation. Om materialet är tillräckligt finkornigt, kan
därigenom UF ökas. Pappersmaterialens relativt
ringa exponeringsomfång och starkt S-forinade
svärtningskurva gör dock att förbättringen i
flesta fall blir begränsad till en liten del av
svärt-ningsskalan. I tonskalans ändar försämras UF.

Flygbildsnegativ har normalt ett
svärtningsomfång som bäst återges på ett papper med normal
eller mjuk gradation. Endast mycket
kontrastlösa negativ kopieras fördelaktigare på ett hårt
papper. Det bästa resultatet fås på vitt papper
med blank yta. Om ett flygnegativ skall kopieras
utan försämring av UF, måste diamaterial
användas14’ 10.

Eftersom det är kontrasterna för de små
detaljerna soin har minskats mest vid fotograferingen,
är det mest angeläget att bibehålla eller förbättra
dessa vid kopieringen. De större detaljerna tål
ofta ytterligare kontrastminskning. Genom att
använda en oskarp mask25 eller en oskarp
efter-exponering med rött ljus26 kan man kopiera
negativet på ett hårdare papper än eljest, så att de
små detaljerna registreras med större kontraster
än de stora detaljerna och negativets hela
tonskala dock ryms inom papperets
exponeringsomfång. Den senare metoden, vid vilken
Herschel-effekten utnyttjas, anses användbar för
masskopiering26.

Om avbildningen vid kopieringen ej sker så
skarpt som möjligt, t.ex. genom en mindre
fel-fokusering vid förstoring, kan kornigheten göras
mindre störande. UF försämras dock samtidigt.
Genom superponering av flera negativ med
samma bild kan de statistiska variationerna i
svärtningen utjämnas, så att en bild erhålles, som har
både mindre kornighet och bättre UF än de
enskilda bilderna23. Detta förhållande bidrar till

bildkvaliteten vid kinoprojektion, där den rörliga
bilden är mindre kornig än en ensam bild.’ Även
vid stereobetraktning av ett bildpar bör en
förbättring av UF kunna förväntas, vilket dock ej
bekräftas av Welander27.

Inverkan av ljusets sammansättning på
kontrasterna och UF har förut behandlats. Ljusets
riktning vid kopieringen har däremot ingen
inverkan på UF men väl på kontrasterna23.

När det gäller att ur den färdiga bilden inhämta
de önskade upplysningarna spelar belysningens
sammansättning, styrka och riktning en viktig
roll för resultatet. Den använda
förstoringsgraden vid betraktningen har ett optimalvärde, som
är ca 80 % av UF (linjer/mm) i bilden28.

Litteratur

1. Mees, C E K: The theory of the photographic process. New
York 1954.

2. Ross, F E: The physics of the developed photographic image.
New York 1924.

3. Jones, L A & Higgins, G C: Photographic granularity and
graininess. J. opt. Soc. Amer. 35 (1945) s. 435-—157; 36 (1946) s. 203;
37 (1947) s. 217—263 ; 38 (1948) s. 398—405, 41 (1951) s. 41—52, 64—75,
192—200; 45 (1955) s. 107—112.

4. Kowaliski, p: Versuche zur Verbesserung des
Auflösungsver-mügens photographischer Schichten. Samml. wiss. Arb. d. in Schweiz
internierten Polen 2 (1944) s. 469—512.

5. Schadlich, K: Some factors affecting the resolving poiuer of
Ansco Color films. Phot. Sci. & Techn. 17 B (1951) s. 70—73.

6. Wolfe, R N & Eisen, F C: Psychometric evaluation of the
sharpness of photographic reproductions. J. opt. Soc. Amer. 43 (1953)
s. 914—922.

7. Higgins, G G & Jones, L A: The nature and evaluation of the
sharpness of photographic images. J. Soc. Motion Piet. & TV Engrs
58 (1952) s. 277—290.

8. Sandvik, O: The dependence of the resolving power of a
photographic material upon the contrast in the object. J. opt. Soc. Amer.
16 (1928) s. 244—258; Phot. J. 68 (1928) s. 313—324.

9. Perrin, F H & Altman, J H: Studies in the resolving power of
photographic emulsions. VI. The effect of the type of pattern and
the luminance ratio in the test object. J. opt. Soc. Amer. 43 (1953) s.
780—790.

10. Grundlach, K & Rzymkowski, J: Die Herstellung optischer
Gitter auf photographischem Wege. Z. wiss. Phot. 45 (1950) s. 8—31.

11. Perrin, F H & Altman, J H: Studies in the resolving power
of photographic emulsion. III. The effect of the relative aperture of
the camera lens ön the measured value. J. opt. Soc. Amer. 41 (1951)
s. 1038—1047.

12. Narath, A & Schimmel, G: Zur Normung einer Messmethode
für die Bestimmung des Auflösungsvermögens photographischer
Schichten. Photo-Techn. u. Wirtsch. 3 (1952) s. 439—440, 482—483.

13. Ronchi, V: über das Auflösungsvermögen von photographischen
Schichten. Z. wiss. Phot. 39 (1940) s. 2—18.

14. Brock, G C: Physical aspects of air photography. London 1952.

15. Carman, P D & Carruthers, RÄF: Brightness of fine detail in
air photography. J. opt. Soc. Amer. 41 (1951) s. 305—310.

16. Kardas, R S: The photographic information volurne. Phot.
Engng 5 (1954) s. 91—108.

17. Sandvik, O & Sii.berstein, G: The dependence of the resolving
power of a photographic material ön the wave length of light. J. opt.
Soc. Amer. 17 (1928) s. 107—115.

18. Eggert, J & Grossman, W: Das Auflösungsvermögen von
Drei-schichten-Farbfilmen. Naturwiss. 39 (1952) s. 132—133.

19. Howlett, L E & Matthews, D L: New criteria for contact
printing in aerial photography. J. opt. Soc. Amer. 41 (1951) s.
752—759.

20. Bäckström, II & Welander, E: En preliminär undersökning
rörande möjligheterna att skilja olika trädslag på flygbilder. Sv.
Skogsvårdsför. T. 46 (1948) s. 180—200.

21. Perrin, F H & Altman, J H: Studies in the resolving power of
photographic emulsions. IV. The effect of development time and
development composition. J. opt. Soc. Amer. 42 (1952) s. 455—461.

22. Hariharan, P: An evolution of film speeds obtained with Kodak
SD-19 A developer. J. opt. Soc. Amer. 45 (1955) s. 60—62.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free