Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Provningsmetoder för optisk-fotografisk avbildning, av Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Upptagning med lutande prov platta i kollimatorn;
bilderna är lagda utefter en diagonal av plåten i
vinklarna ß med axeln; nedtill två bilder i detalj, vilka visar
avståndet mellan skarpaste bild och plåtens plan (+ 1,3 mm
används för beräkning av detta avstånd) samt (för ß = 12°)
motsvarande avstånd till skarpaste tangentiella och radiella
grupper (astigmatism).
haft erfarenhet av vad detta betyder, vill vi —
till skillnad från en auktoritativ ehuru ännu icke
fastställd rekommendation — alltid
rekommendera inställning med hjälp av fotografering, av
t.ex. en i kollimatorn belägen snedställd
test-platta5- 9.10. Bilden av en sådan återger de
vanliga trestrecksgrupperna skarpa inom en
bestämt belägen zon, som anger bildfältets läge i
förhållande till den aktuella inställningen. Man
fotograferar med kameran och dess kassett som
vanligt och vrider kameran mellan olika
exponeringar från kollimatorn för att få tillräckligt
stora delar av bildfältet, t.ex. de båda
plåtdia-gonalerna, undersökta10, fig. 8.
Provobjekt med varierad kontrast
Erfarenheten har visat, att proven med
hög-kontrasttavlor inte stämmer med verkligheten
för flygfotografering eller annan fotografering,
där den infallande kontrasten är låg. Man har
fått betydligt lägre upplösningsgränser både vid
verkliga fotograferingar och då man i
kollimatorn satte in provmönster av så låg kontrast som
verkligen förekommer; statistiska
undersökningar över dessa har gjorts11.
Orsaken till denna förskjutning framgår klart
av en serie kt-kurvor för varierande
ingångskontrast, fig. 7 i mitten. På grund av den
loga-ritmiska skalan innebär en lägre kontrast en
parallellförskjutning nedåt av kurvan.
Uppenbarligen kommer C-punkterna att förskjutas mot
allt lägre iV-värden ju lägre kontrasten blir. Man
räknar ofta med en kontrast i föremålen vid
Iångdistansfotografering som motsvarar 0,20 i
skillnad mellan logaritmerna för luminansen i de
ljusa och mörka partierna (högkontrast betyder
i denna skala oändligheten, praktiskt realiserad
i högkontrastmönstren som en logaritmisk
differens större än 2). Detta är förklaringen till att
vissa objektiv som vid högkontrastprov visat en
gräns av kanske 60 linjer per mm inte ger mer
än omkring 15 linjer per mm då kontrasten i
bilden är låg.
Man har börjat prova optik med hänsyn till
detta förhållande genom att använda provfigurer
av låg kontrast i kollimatorn eller helt enkelt
som objekt i de fall med korta brännvidder, då
kollimator inte är nödvändig. Man har enat sig
om en viss standardisering till en logaritmisk
Fig. 9. Kollimator med anordning för varierande kontrast
hos provmönstret; A lamphus och provplatta, B lamphus
för tillsättande av ströljus, C halvgenomskinlig spegel som
reflekterar ljuset från A i kollimatoraxelns riktning.
Objektivet I) avbildar A vid E, vilken bild är det egentliga
objektet i kollimatorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
