- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
530

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 12.
Upptagning med
lutande provplatta
innehållande

1 läget för bästa
upplösning,

2 för bästa
kontrast.

och kantskärpa, närmast strider mot varandra.
Detta är inte ovanligt. Två fotografiskt gjorda
kopior av samma goda negativ, fig. 11, visar
detta. En bild togs vid den inställning som ger
den högsta upplösningsgränsen, fig. 11 t. v., och
en där man får den bästa kantskärpan, fig.
11 t.h. Man föredrar bilden t.h. men ser man
närmare på bilderna visar det sig, att det finns
med mera av mycket små detaljer i bilden t.v.
Detta framgår också i en upptagning av lutande
testplatta, fig. 12. Vid den inställning som
markeras av läget i är de minsta streckgrupperna
upplösta, men där är kanter av större partier,
som kanter betraktade, deformerade och oskarpa.
Den bästa teckningen av en kant och därmed av
de större detaljerna får man i stället vid läge 2.
Ibland kallar man dessa båda lägen inställningar
" för bästa upplösning" och "för bästa kontrast".
Uttrycken är inte fullt adekvata, men de säger i
alla fall bestämt ifrån att det inte finns något
entydigt fokus.

Bilden av en punktformig ljuskälla ter sig olika
i dessa båda fall, fig. 13. Den höga upplösningen
härrör från en central smal ljusfläck, men det
finns åtskilligt kontrastnedsättande ljus
utomkring, fördelat i ringar. Vid den andra
inställningen är ljuset samlat i en likformigt belyst
zon, men denna är betydligt större än
mittfläcken i förra fallet och upplösningsgränsen är
därför lägre.

Dessa viktiga förhållanden röjer sig i
kt-kur-vorna. I kt-kurvan återkommer ljusfördelningen
som sin Fouriertransform, och om
fördelningskurvan är given i enkel matematisk form, t.ex.
som Gauss’ klockkurva eller som en åt båda
hållen exponentiellt fallande kurva kan
kt-funk-tionen uttryckas i explicit form. Av en godtycklig
ljusfördelning kan man t.ex. med mekaniska
ana-lysatorer få fram kurvan punkt för punkt, fig. 14.

Vid jämförelse mellan kurvorna a och b, fig. 14,
är det slående att den senare med sin flackare

fördelning i det hela ger en rätt stor
kontrastned-sättning för små N, men särskilt den visuella
upplösningsgränsen kan ligga mycket högt och i
varje fall högre än för fördelningen a. En central
smal ljusfläck som i fallet d ger också hög
upplösning, men kontrasten i det hela kan vara
mycket dålig. Det bör kanske tilläggas, att de här
valda fördelningarna alla är symmetriska. För
osymmetriska förlopp får man
transformationer-na med samma metoder. Dessa
intensitetsfördelningar åstadkommer givetvis icke endast
Kon-trastnedsättning utan även förskjutningar av
intensiteternas sinuskurvor (fasförskjutning).

H H Hopkins14 är sysselsatt med att räkna ut
kt-funktionerna vid närvaro av de viktigaste
aberrationerna, och det är ingen tvekan om att de
metoder som grundar sig på denna form av
representation kommer att utvecklas i skilda
riktningar under den närmaste tiden. De
matematiska metoderna är kända från andra områden,
vilket också analogivis anvisar experimentella
anordningar. Utom de direkta experimentella
anordningar för upptagande av kt-kurvor som
byggts t.ex. av Schade15, Lindberg16 och vid
Phi-lipslaboratorierna har L R Baker17 nyligen
konstruerat en interferometrisk anordning, som
genom två ljusflöden ger kt-funktionernas reella
och imaginära del (amplitudnedsättning och
fasförskjutning) .

Enbart ett angivande av en punkt på kt-kurvan,
vare sig för en visuell observation eller för ett
fotoskikts upplösningsgräns, kan icke vara
tillräcklig. Man bör ha hela karakteristiken för att
kunna bedöma kvaliteten hos
kontrasttransmissionen för låga och höga linjefrekvenser och söka
gränspunkterna genom skärningarna med
emulsionskurvor. Då har man utvidgat kunskapen om
bildalstringen på ett liknande sätt som när man
för de olika användningarna av elektronrör
uppritar och använder deras karakteristiker.

Igenkänning

Efter detta kvarstår den stora frågan var man
skall ställa in bildplanet för att få det bästa re-

Fig. 13. Fotografiskt reproducerad bild av en punktformig
ljuskälla i de båda inställning slagen som givit fig. 11.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free