Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Provningsmetoder för optisk-fotografisk avbildning, av Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 16. Nödvändiga informationsdetaljer för att igenkänna
alfabetet.
Fig. 17. Energifördelningskurvor i bilden av en
punkt-formig ljuskälla (med Aero Ectar 1:4 vid olika
inställning). Procentdelen energi inom viss diameter är avsatt
som funktion av denna.
vänt vid sina undersökningar. I själva verket får
inan ju bildens intensitetsfördelning genom en
Fouriersyntes av kt-värdena, givetvis med
hänsyn tagen till objektets geometri. Det är
intressant att önskemålen eller kraven på ett objektiv
numera ofta ställs så att man önskar en
avsevärd bråkdel av intensiteten koncentrerad inom
ett område av uppgiven storlek.
Relationen till det fotografiska skiktet
I kt-diagrammen har ofta ritats in den kurva
som återger gränsvärdet för upplösningen hos
fotoskiktet och ögat i kombination. Den måste
vara stigande, men i övrigt vet man inte så
mycket om den eftersom experimentella
undersökningar upplagda på det sätt som fordras för att
få dessa data praktiskt taget saknas. Dock är de
mycket önskvärda eftersom just dessa
funktioner tillsammans med optiken bestämmer bildens
godhet. Man kan antingen experimentellt söka
punkter på denna gränskurva, vilket är lättast,
eller också direkt experimentellt framställa den
kurva som är produkten av optikens och
fotoskiktets kt-kurvor, fig. 7 t.h. I det senare fallet
ges gränsupplösningen av denna senare kurvas
skärning med ögats gränskurva.
Vid alla dessa kombinationer mellan fotoskiktet
och ögat tillkommer svårigheterna med ögats
reaktion för skiktets kornighet. Denna måste
vara starkt beroende av den förstoring man
använder: vid låg förstoring löser ögat inte upp
kornen, och störningen är borta, men då är också
förstoringen för liten för den önskade
bild-evalueringen. Den psykometriska funktionen20
för ögats reaktion på kornighet är av stor
betydelse, fig. 18. Det finns dock ingen genomförd
invändningsfri teori för kornigheten i den
fotografiska bilduppbyggnaden. Vid betraktande av
en bild för att söka upplösningsgränser väljer
man sådan förstoring som empiriskt visar sig ge
de högsta upplösningsvärdena; den ligger mellan
25 och 75 för olika kornighet.
Man kan göra det tankeexperimentet att man
arbetar med kornfritt skikt. Sådana finns ju,
fastän inte passande den vanliga fotografins
villkor. Man har då helt fått bort den med ögat
och hjärnan förbundna störande inverkan hos
skiktet. Kvar skulle endast stå de fysikaliska
inflytelser som verkar kontrastnedsättande,
särskilt diffusionen. Man kunde möjligen komma
bort från kornens inverkan vid evaluering av ett
vanligt skikts egenskaper genom att i
mikroskopet bygga in ett glasprisma som vibrerar med
högre frekvens än ögats gränsflimmerfrekvens.
Då man genom ett sådant mikroskop betraktar
ett endimensionellt streckmönster med strecken
orienterade i prismats vibrationsriktning, skulle
den integrera synintrycket från de olika kornen,
så att man kunde få ett för betraktningen
kornfritt skikt, som dock har bibehållit sina
diffu-sionsegenskaper. En liknande utjämning av
kornens inflytande åstadkommer man vid
fotometrering med tillräckligt lång spalt, och därför är
denna undersökningsmetod viktig i detta
sammanhang.
Andra inflytelser
Även om man tack vare den senare tidens
förbättrade metoder är bättre ställd än tidigare då
Fig. 18. Resultatet av en psykometrisk undersökning av
observatörens varseblivning av korn (procenttalet av "ja"
vid försöket) som funktion av logaritmen av
förstoringen M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
