- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
536

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

TEKNISK TIDSKRIFT

bilder/s. Det är ur störningssynpunkt enklast att
anknyta bildfrekvensen till det använda
växelströmsnätets frekvens, varför man i Europa har
25 bilder/s och i USA 30 bilder/s. I båda fallen
uppdelas rastret på två delbilder med vardera
halva linjetalet. Härigenom hålls flimret nere
(jfr filmens dubbla avbländning). Mellan
angränsande delbilder och linjer måste tid
reserveras för den avsökande elektronstrålens
återgång (fig. 2), som sker med strålen släckt både
på sändar- och mottagarsidan. Återgångstiden
utnyttjas till synkroniseringssignaler för
upprit-ningen av mottagarens raster.

Medan linjetalet bestämmer hur många
elementära ljusväxlingar, som högst kan få rum i
vertikalled, är bandbredden proportionell mot
maximala antalet ljusväxlingar i horisontalled. Om
dessa elementära ljusväxlingar antas kräva
samma utrymme i höjd- och sidled, blir systemets
bandbredd Af överslagsvis:

Af = 0,b n/P p/s

där nx är linjetalet och P är
bildväxlingsfrekven-sen.

Man ser alltså att frekvensutrymmet blir
betydande redan vid måttliga linjetal och
bildfrekvenser. Det är emellertid inte nödvändigt för
ögat att de fiktiva bildelementen hålles absolut
kvadratiska, varför i praktiken bandbredden kan
varieras åtskilligt. I det kontinentaleuropeiska
TV-systemet med 625 linjer och 25 bilder/s är
det använda videobandet 5,25 MHz.

Bandbredden väljs som en kompromiss mellan
kraven på ekonomi och bildkvalitet i systemet.
Framför allt ifråga om långdistansöverföringar
innebär bandbredden stora kostnader. Det är
därför naturligt, att man söker utnyttja
videobandet till att överföra så mycket information
som möjligt. Redan inom ramen för befintliga
monokromatiska TV-system finns åtskilligt att

Fig. 1. Ett TV-systems huvuddelar.

Vig. 2. TV-bildens aktiva och passiva tidsintervall.

förbättra. Men dessutom har man spekulerat över
nya principer. Så t. ex. utnyttjas nästan aldrig
systemets nuvarande möjlighet att samtliga
bilddetaljer kan få ändra nyans mellan två
successiva bilder. Detta slöseri rättfärdigas emellertid
av låga kostnader på mottagarsidan, vilka ökas
avsevärt så snart man söker förbättra
videobandets utnyttjningsgrad. I det amerikanska
färg-TV-systemet har man inom den monokromatiska
videobandbredden också fått in
färginformationen, vilket komplicerat mottagarna.

Problem vid kvalitetsbedömning

Televisionen är som överföringssystem av
rörliga bilder närmast jämförbar med filmen. Hos
både sker den slutliga bildbedömningen i
åskådarens syncentrum, varför ögats egenskaper i viss
mån bestämt systemens principiella uppbyggnad.
Rundtelevisionen har dock av ekonomiska och
tekniska skäl måst utformas så att flera av dess
bildegenskaper ligger ganska nära undre gränsen
av det för ögat behagliga och acceptabla. Det är
därför inom TV-tekniken av fundamental
betydelse att kvantitativt kunna uppskatta den
erhållna bildkvaliteten och jämföra denna med vad
ögat kräver. Då kännedomen om ögats
egenskaper i flera för TV viktiga avseenden tidigare var
ofullständig, har man de senaste åren genomfört
omfattande undersökningar inom den
fysiologiska optiken. Resultaten avspeglas bl.a. i nya
färgtelevisionssystem med bildkvaliteter, som
tidigare bedömdes i det närmaste omöjliga att
uppnå.

Televisionens huvudproblem är alltså att med
rimligt tekniskt uppbåd producera bilder, som
för ögat i möjligaste mån påminner om
originalet. För att få reda på vilka egenskaper i en
monokromatisk bild som är väsentliga för
intrycket blir man tvungen att söka uppdela det
mångtydiga begreppet bildkvalitet i mera
gripbara faktorer. Sådana faktorer är: strukturen i
stort (bildens format och geometriska
återgivning), strukturen i detalj (skärpan),
nyansåtergivningen (luminans, kontrast, gradation),
rörelseåtergivningen (inklusive flimmer) och
störningshalten.

Detalj strukturen, nyansåtergivningen och
rörelseåtergivningen bestämmer tillsammans den
tillgängliga bildinformationen, medan strukturen
i stort och störningshalten måste uppfylla vissa
fordringar för att denna bildinformation skall
kunna tillgodogöras av ögat utan påtaglig
ansträngning. Sålunda bör den rektangulära
TV-bilden inte ha mindre diagonal än ca 40 cm. Den
upptar lagom del av synfältet på avstånd 4—8
gånger bildhöjden. Geometriska fel bör hållas
inom 5 %. Störningar i TV-bilden har additiv
karaktär och uppvisar talrika varianter, som stör
ögat i olika grad. Värst är rörliga störningar med
skarpa språng i luminansen. Gränsen för urskilj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free