- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
537

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24- maj 1955

537

barhet av en större, stillastående störning anges
av ögats kontrastkänslighet, som är ca 2 % vid
normal luminansnivå. Den enda typ av störning
som inte kan undvikas i TV-processen, är
elektronbrus i kameraröret samt i rörsteg med låg
signalnivå. Den subjektiva verkan av denna
störning är komplicerad med dess geometriska
utsträckning vanligen ganska liten. En del av
brusintrycket försvinner därför vid betraktande på
avstånd.

I och för sig finns det inte något hinder för att
ånge bildinformationen på samma sätt inom t.ex.
fotografi och TV. De övervägande elektriska
processerna i TV-tekniken har emellertid medfört
att man genom analogier sökt inkludera
systemets optiska delar i de elektriska
beräkningsmetoder, som används för övrigt. Det nya
betraktelsesätt, vilket därvid framkommit som ett
alternativ till det rent optiska, har visat sig innebära
åtskilliga fördelar.

Nyansåtergivning

Lika litet som andra bildöverföringssystem kan
televisionen samtidigt omfatta mer än en liten
del av naturens stora luminansområde. Den
absoluta känsligheten blir med moderna kamerarör
bättre än filmens (fig. 3) och närmar sig ögats.
Från denna undre luminansgräns kan
arbetsområdet förskjutas uppåt till önskad nivå genom
val av lämpligt kamerarör, filter och bländare.
Inom ett visst arbetsområde blir emellertid den
maximala kontrasten mindre än två tiopotenser,
fig. 4. Skillnaden mellan filmen och TV är i detta
avseende obetydlig. Amplitudkurvan förlöper
S-formigt och komprimerar både höga och låga
nivåer. Ungefär i mitten av arbetsområdet, alltså
för medelgrå bilder med måttliga kontraster, kan
man anse sambandet mellan infallande och
utgående ljus linjärt. Generellt gäller emellertid
ekvationen

B’ = KB°o

där g0 — y± • y2 • 73 • •. kallas kontrastgradienter.
B’ är TV-bildens luminans och B är föremålets
luminans. Kontrastgradienten g0, sammansatt av
systemdelarnas utstyrningsexponenter y±, y2, y3
osv., blir inte konstant med maximalvärdet, som
ligger ungefär i mitten av arbetsområdet, brukar
hålla sig kring värdet 1. y för kamerarör är 1
eller lägre medan bildrörens y ligger mellan 2
och 3. Ibland får videosignalen passera en
olinjär förstärkare, där kontrastgradienten regleras
till ett lämpligt värde. I detta sammanhang bör
televisionens goda möjligheter till bekväm och
fortlöpande bildjustering betonas. Arbetskurvan
i fig. 4 kan sålunda parallellförflyttas utefter
båda axlarna och modifieras till formen.
Dessutom kan man välja hur stor del av kurvan som
skall utnyttjas.

Ytterbelysning mot bildröret utgör på mottagar-

Fig. 3. Käns-

lighetskuTVOT
för
kamerarör; A
ungefärlig känslighetsgräns
för film
(Kodak Pius X,
kinofilm).

sidan en variabel faktor, som motiverar
anordningar för manuell justering av bildens
luminansnivå och kontrast. TV-bilder bör betraktas
med en sådan omgivningsbelysning att
tappseendet säkert inträtt för hela blickfältet, ty annars
tröttas ögat. De mörkaste nyanserna i bilden
bestäms då av det mot bildskärmen reflekterade
ytterljuset. Bildskärmen görs grå för att minska
ljusreflektionen, men för att få bilden tillräckligt
nyansrik måste man ofta höja luminansnivån
upp mot den gräns, där de ljusaste partierna
börjar flimra. Toleranserna vid inställningen av en
gradationsmässigt god, ej tröttande bild blir
alltså ganska snäva. I praktiken torde man sällan
urskilja mer än tio steg i en gråskala, men detta
är fullt tillräckligt, om nyanserna blott fördelats
på de för intrycket väsentliga partierna i bilden.

Möjligheterna att få hög kontrast i en TV-bild
beror till väsentlig grad på bildinnehållet och
bildrörets egenskaper. Det diffust lysande
fluo-rescenslagret ligger på insidan av bildrörets mot
åskådaren vända glasyta, bildskärmen. Från de
fluorescenskorn som har optisk kontakt med
glaset kan en del av ljuset totalreflekteras en
eller flera gånger, fig. 5. Om bildskärmen göres
något ljusabsorberande minskas denna effekt.

Fig. 4. Arbetskurva för TV och projicierad 35 mm film
(enligt Jesty); för TV är B 550 nit och B’ 100 nit; för 35
mm film är B 550 nit och B’ 15 nit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free