Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Bildkvalitet vid TV, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Ljusets spridning i bildrör; upptill optisk kontakt
mellan fosforkorn och glasvägg, nedtill t.v. ingen optisk
kontakt, nedtill t.li. aluminisering av fosforn ger ökat
ljusutbyte.
Fluorescenskornens bakåtgående strålning kan
nyttiggöras genom reflektion mot ett tunt
aluminiumlager. Men även 0111 dessa åtgärder
vidtagits blir kontrasten avsevärt större vid mätning
på en liten vit yta i svart fält än på en svart yta
i vitt fält. Ytkontrasten bör alltså mätas så långt
från kraftiga ljusnivåändringar att olika
spridningsfenomen inte inverkar.
Detaljstruktur
Ögats förmåga att tillgodogöra sig
informationen i en bild bestäms av hur skarpt de olika
detaljernas konturer framträder. Denna skärpa
är emellertid inte konstant vid ett visst
TV-system utan ändras med luminanssprångets
storlek och med bilddetaljernas geometriska
utsträckning. Det kan därför vara befogat att dela
upp begreppet skärpa i detalj skärpa och
kantskärpa (Tekn. T. 1955 s. 530), båda i sin tur
räknade vertikalt och horisontellt. Detalj skärpan
utgör relativa luminansändringen i ett svart- och
vitrandigt provmönster av okande finhetsgrad,
uppmätt i luminansområdets linjära del.
Kantskärpan är luminansens ändring utefter
språnget mellan två ytor av olika nyans. Mätningen
sker vinkelrätt mot ytornas avgränsningslinje.
Om ytorna kontrasterar svagt och ligger i
medel-grått kan man ofta anse att kurvorna över
detalj-skärpa och kantskärpa sammanhänger med
varandra genom Fourier-integralen. Formen på
TV-systemets utstyrningskurva m.m. gör emellertid
att kantskärpan vid större kontrast mellan de
angränsande ytorna förändras avsevärt och blir
svår att beräkna.
Kurvorna över detalj skärpa och kantskärpa
skiljer sig från de rent optiska motsvarigheterna,
bl.a. däri att de förra ofta har relativ elektrisk
spänningsamplitud utefter vertikalaxeln, medan
de senare anges med relativ eller absolut
intensitet. I kurvorna över kontrasttransmission tas
sålunda både intensitetens konstanta och dess med
linjemönstret varierande del med, medan
upplösningskurvorna i TV relateras till amplituden vid
låga linjetal. Sambandet mellan intensitet och
spänningsamplitud antas linjärt vid
behandlingen av detaljskärpan, fig. 3.
På grund av linjestrukturen måste analysen och
syntesen av bilddetaljer i vertikalled utföras
diskontinuerligt på regelbundet fördelade avstånd
("sampling"). Man räknar vanligen med att ca
30 % av bilddetaljerna i originalet faller mellan
linjerna utan att återges. Detalj skärpan i
vertikalled påverkas dessutom av de ekvivalenta
aperturerna i kamerarör och bildrör. Den
fullständiga upplösningskurvan brukar här sällan
anges men skärpan rv vid synbarhetsgränsen
skrivs
rv oo0,65 nx linjer/bildhöjd
varvid hänsyn också tagits till de inaktiva
linjerna.
I horisontalled sker analysen och syntesen
kontinuerligt. Detaljskärpan bestäms av aperturen
hos kamerarör och bildrör men dessutom av
videokanalens form, vilken framgår av dess
amplitud- och faskurva. Den förra är ekvivalent
med en endimensionell optisk upplösningskurva
och anger relativa utgångsamplituder för
sinus-signaler av olika frekvens. Faskurvan anger
motsvarande signalers relativa tidsförskjutning vid
passage av kanalen.
Upplösningskurvan i horisontalled
sammanfaller vid lägre linjetal ganska nära med
videosignalens amplitudkurva. Så småningom
inverkar aperturerna i kamerarör och bildrör, men
vid måttlig kanalbredd kan man anse
upplösningsgränsen rh proportionell mot kanalens
bandbredd fmax vid några procents relativ amplitud.
Sålunda gäller för 625-linjerssystemet, efter
reduktion till bildhöj d
rhco 80 fmax linjer/bildhöjd
Vid denna maximalupplösning blir de mörka och
ljusa linjerna inte längre oberoende av varandra
utan de är halvvågor av frekvensen fmax. En helt
oberoende bilddetalj upptar minst tiden
l/fmax-Av amplitud- och faskurvan tillsammans kan
videokanalens kantskärpa för små signaler i
enkla fall beräknas med Fourier-integralen.
Kantskärpan anges som spänningssprångets
stig-tid mellan 10 % och 90 % av slutamplituden.
Denna stigtid uppgår till ungefär en halvperiod
av kanalens övre frekvensgräns fmax- Om
faskurvan inte är linjär blir kantskärpans förlopp
olikformigt i början och slutet, varjämte
översvängningar uppkommer, fig. 6. Ur
kantskärpe-kurvan kan man genom derivering få kanalens
Fig. 6.
Överkompenserad återgivning av ett
luminanssprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
