Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Bildkvalitet vid TV, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- maj 1955
539
Fig. 7. Upplösningskurvor för vidikonkamera och elektrisk
aperturkompensering; a utan kompensering (horisontell),
b med aperturkompensering (horisontell), c geometriska
mediet av horisontal- och vertikal skärpan efter kompensering.
Fig. 8. Upplösningskurva för ordinärt bildrör,
karakteristiskt linjetal 265.
pulsåtergivning eller ekvivalenta apertur. Denna
blir genom fasdistorsionen i allmänhet
asymmetrisk.
I den elektriska kanalen har man ett bekvämt
medel att genomföra aperturkorrektion för
andra delar av TV-systemet, t.ex. kameraröret.
Principiellt innebär detta att amplitudkurvan
görs stigande inom en viss del av bandet,
varigenom den totala upplösningskurvan förbättras,
fig. 7. Signalens störningshalt brukar bli
praktiskt avgörande för korrektionens omfattning.
Om korrektionen drivs så långt, att också
totalkurvan blir stigande, uppstår vid varje
luminans-språng en smal extrakant, vit eller svart. Bilden
får därigenom ett reliefliknande utseende, som
kan förbättra intrycket (jfr retuschering).
För att kunna dimensionera ett TV-system opti-
Tabell 1. Den subjektiva gränsupplösningens variation med
observator av stånd m.m. (enligt Jesty); hög objektkontrast
Medium Observations- Upplösnings-
avstånd förmåga
antal bildhöjder linjer/bildhöjd
ögat ....................................4 550
8 290
35 mm negativfilm..........0 790
35 mm positiv film ________0 700
35 mm film, projicierad. 0 400
4 250
8 170
TV (405 linjer/bildhöjd) 0 205
4 210
8 150
malt ifråga om detalj skärpan måste man känna
aperturerna eller upplösningskurvorna för
systemets huvuddelar. Den totala verkan erhålles
genom kaskadkoppling av de olika enheterna och
man bör därför kunna mäta dessa på enhetligt
sätt. Upplösningskurvor som gäller för
provmönster med rektangelformad
luminansvaria-tion, kan inte enkelt och exakt syntetiseras till
en totalkurva. Om provmönstren eller
motsvarande elektriska signaler har sinusformad
variation utgör emellertid den totala
upplösnings-kurvan produkten av delkurvornas relativa
amplituder. Sådana mönster har därför kommit
alltmer i bruk, fig. 8.
Slutord
Vid en kvalitetsjämförelse med filmen är det
främst detalj strukturen och möjligen
störningshalten som utfaller till TV nackdel. Men detta
gäller huvudsakligen vid granskning på nära
håll, där ögats begränsning kan försummas. Så
snart bilderna betraktas på bekvämt avstånd
(t.ex. 4 gånger bildhöjden) kan ögat inte längre
upplösa mer än 500—600 linjer/bildhöjd och alla
finare bilddetaljer blir då onödiga, tabell 1. I
TV-bilden försvinner på nämnda avstånd ofta både
linjestrukturen och vissa brusstörningar. Ögat
uppskattar dessutom de finaste, energifattiga
detaljerna relativt mindre än skärpan i
konturerna hos större detaljer. O H Schade1 har sökt
simulera detta intryck genom att kvadrera och
integrera upplösningskurvorna, varigenom han
får ett enda karakteristiskt linjetal för varje del
av systemet, fig. 8. Detta linjetal är otvivelaktigt
mera rättvisande än den tidigare använda
gränsupplösningen men kan inte ersätta de kompletta
kurvorna över detalj skärpa och kantskärpa.
Om TV:s totalupplösningskurva kan göras
tillräckligt fyllig erhålls en viss kompensation för
filmens långt utsträckta men kontinuerligt
fallande kurva. TV kantskärpa försämras
visserligen vid högre kontrast men detta kan ändras
med nya metoder för bildens återgivning. Det bör
därför i framtiden finnas goda möjligheter att
TV- och filmbilder på normalt åskådaravstånd
kommer att ge ungefär samma intryck.
Litteratur
1. Schade, O H: Image gradation, graininess and sharpness in
television and motion piclure systems. J. Soc. Mot. Piet. TV Engrs
1951 febr. s. 137, 1952 mars s. 181, 1953 aug. s. 97.
2. Jesty, L C & Phelp, N R: The evaluation of picture quality with
special reference to television systems. Marconi Rev. 1951 h. 102
s. 113, h. 103 s. 156.
The quality of television and kinematograph pictures. Brit.
Ivine-matography 22 h. 4.
3. Leithäuser, G & Winkel, F: Fernsehen. Springer, Berlin 1955.
4. Coltman, J W: The specification of imaging properties by
res-ponse to a sine wave input. J. opt. Soc. Amer. 1954 juni s. 468.
5. Cheatham Jr, T P & Kohlenberg, A: Optical filters: their
equivalence to and difference from electrical network. Conv. Rec.
I RE 4 (1954).
6. Zworykin, V K & Morton, G A: Television. Wiley, New
York 1954.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
