Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1955 - Siffermaskinen Dyseac, av Lennart Boström - Nya metoder - Videobandspelare, av Björn Nilsson - Upphettning med mycket hög frekvens, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 juni 1955
551
Fig. 4. Chassi med underenheter.
enheterna genom små hål i dessa, vilket gör att man kan
avlägsna en underenhet utan att kylningen av
grann-enheterna försämras, då största tryckfallet uppkommer i
hålen, fig. 4.
Underhållet av beräkningsmaskinen har förenklats dels
genom att panelerna monterats mitt i vagnen med alla
sidor åtkomliga, dels och framförallt genom att
anläggningen uppdelats i underenheter och att en långt driven
standardisering genomförts. I själva räkneenheten
användes endast två typer underenheter: rörenheten med ett
elektronrör, en pulstransformator och ett antal
kristalldioder, och fördröjningsenheten med ett antal 0,25 n_s
fördröjningsledningar, fig. 5. Båda underenheterna är
konstruerade så att de skall bli robusta, lätta att
massproducera och lätta att underhålla, bl.a. har tryckta kretsar
använts i stor utsträckning. Dessa två underenheter utgör
tillsammans ca 90 °/o av räknaren, om minnet frånräknas,
vilket visar vilken standardisering som är möjlig att
uppnå vid denna slags utrustning.
Några möjliga användningar
En uppgift som väl passar Dyseac är trafikkontrollen vid
en flygplats. Härför kan operatören stå i förbindelse med
räknaren såväl över en indikatorenhet, som visar de data,
som upplagrats i minnet, som via ett antal omkopplare
för att införa nya data och order i maskinen. De tal, som
avbildas på indikatorn representerar i verklig tid de
förutsedda lägena för alla flygplan inom ett visst avstånd från
flygplatsen. Operatören kan införa nya data, när sådana
anländer, erhålla mera detaljerade upplysningar av
räknaren om ett visst flygplans läge, om så behövs, eller få
räknaren att avbilda resultatet av en ändring i givna
flyg-kontrollorder. I det sistnämnda fallet måste resultatet
avbildas i en ganska invecklad form för att bli tydbart för
Fig. 5. Dyseac’s två standardunderenheter öppnade; t.v.
underenhet med fördröjningsledning, t.h. rörunderenhet
operatören. Uppgifter av denna typ fordrar ett ständigt
flöde av informationer mellan räknare, operatör och yttre
apparatur.
En annan möjlig användning är som kontrollorgan för
flera samkörande automatmaskiner. Här måste räknaren
först lagra programmet för varje maskin, sedan känna hur
arbetet förlöper och slutligen på grundval av dessa
upplysningar i varje ögonblick räkna fram, vilka åtgärder
resp. maskin närmast bör vidta samt ge den order därom,
dvs. maskinen blir en länk i en sluten krets. Då Dyseac
har alla dessa kontrollmöjligheter, torde den kunna bli
ett effektivt redskap för utprovandet av system för
automatisk tillverkning.
Litteratur
1. Dyseac — The new NBS electronic computer. Nat. Bur. Stånd.
Techn. News Bull. 1954 s. 134.
2. Leiner, A L: System specifications for the Dyseac. J. Ass.
Com-puting Machinery 1954 april s. 57.
3. Leiner, A L, Netz, W A, Smith, J L & Weinberger, A: System
design of the Seac and Dyseac. IBE Träns. Electronic Computers
1954 juni s. 8.
4. Leiner, A L & Alexander, S N: System organization of the
Dyseac. IRE Träns. Electronic Computers 1954 mars s. 1.
5. Elbourn, R D & Witt, R P: Dynamic circuit techniques used in
Seac and Dyseac. Proceed. PIRE 1953 okt. s. 1380.
Nya metoder
Videobandspelare. Arbetena på den av BCA lanserade
videobandspelaren (Tekn. T. 1954 s. 168) fortsätter men en
kommersiellt tillgänglig apparatur väntas inte föreligga
förrän om 4—5 år. Den hittills byggda modellen har en
spaltbredd på < 5 ^ och videobandbredden är 3 MHz efter
kompensering. Man använder nu ett tunnare band (mylar)
med jämnare pulverfördelning än tidigare. Därigenom kan
bandhastigheten sänkas till 6—7 m/s och speltiden per
rulle blir 15 min. r
Ytterligare ett företag har sökt lösa videobandspelningens
problem och följande princip användes. Videosignalen
uppdelas successivt på tio inspelningshuvuden med hjälp
av pulser, vilkas varaktighet är ca 0,15 jis och tidsskillnad
0,30 |is. Ett visst inspelningshuvud erhåller således en
videopuls var 3:e ^s och frekvenskomponenter upp till 0,169
MHz kan registreras, varvid bandhastigheten blir måttlig.
Då resp. inspelningshuvuden får sina pulser från olika
delar av videosignalen, motsvarar de totalt registrerade
videopulserna ett frekvensband av 1,69 MHz. Ytterligare
information kan utvinnas genom att periodiskt skifta
pulsernas tidslägen varvid videosignalens alla delar kommer att
sonderas. Man använde xh" band som matas med 2,5 m/s.
Speltiden uppgår till 15 min (J T Mullin i Institute of
Ba-dio Engineers Convention Becords 1954 h. 7 s. 120; F H
Olssön m.fl. i BCA Beview 1954 h. 1 s. 3). Björn Nilsson
Upphettning med mycket hög frekvens. I
elektromagnetiska växelfält med 1 000—3 000 MHz frekvens upphettas
dielektriska material genom molekylhysteresis därför att
molekylernas polaritet ständigt vänds. Den energi, som
behövs härtill, beror av den använda potentialen, och om
denna hålls konstant, bestäms materialets
temperaturhöjning av frekvensen. Elenergin alstras av en magnetron
eller klystron.
Det uppges att man vid smältning av emalj på glas,
porslin och keramik vid tillämpning av denna metod kan
minska upphettningstiden till ca 3 min mot 2,5—5 h vid
konventionell upphettning. Ett annat viktigt
användningsområde för metoden är härdning av plastöverdrag på
koppartråd. Inga spänningar lär uppstå i materialet
därför att alla molykylers polaritet vänds samtidigt, om rätt
potential och frekvens används. Ingen tid åtgår för
värmeledning genom materialet (Engineers’ Digest febr. 1955
s. 45). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
