- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
553

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 juni 1955

553

hållande vatten som rörs om med luft. En tredjedel av
den följer med gaserna till en avgaspanna, skiljs sedan
ifrån i cykloner och kyls i vatten.

Pulpen från kylbehållarna samlas och pumpas till en
serie Dorr-förtjockare. Vätskan från den första, som
innehåller 5—6 »/o koppar, 10 ®/o zink och 0,2 °/o järn, går
genom filterpressar till lagerbehållare. Återstoden från första
förtjockaren pumpas in i nästa och fortsätter sedan genom
de övriga tre. Återstoden från den sista, som utgör
40—45 °/o av det ursprungliga malmkoncentratet förkastas.

Den erhållna lösningen passerar tre elektrolyssteg. I de
två första fås 99,97 °/o koppar, i det tredje erhålles
kopparsvamp innehållande 80 %> koppar och 4 °/o zink. I
första steget sänks kopparkoncentrationen från 60 till 25
g/1, i andra steget går den ned till 12 g/1 och i det sista till
1 g/1. Den återstående lösningen innehåller då 0,1 °/o
koppar, 10 °/o zink och 8—10 °/o svavelsyra.

Den neutraliseras först med finmald kalksten; gipsen
filtreras från och går till en cementfabrik, och järn fälls
genom tillsats av mer kalksten och manganoxid. Efter ny
filtrering sätter man till zinkstoft för att fälla koppar, nickel
och kadmium och slutligen /?-naftol för att fälla kobolt.
När lösningen lämnar den sista filterpressen har den en
temperatur på 50—60°C. Slutligen utvinns 99,99 % zink,
genom elektrolys (Engineering & Mining Journal jan. 1954
s. 72). SHl

Metallprovning vid —270° O. För att avgöra vilka
metaller eller legeringar, som bäst lämpar sig för användning
vid mycket låg temperatur, har man i USA konstruerat en
med flytande helium kyld kammare i vilken provstaven
hålls av två klämmor av en speciell typ av Discaloy.
Kammare och prov kyls först med flytande kväve från
rumstemperatur till —200°C och därefter med helium. Vid
relativt hög temperatur är nämligen kväve effektivast som
kylmedel.

När kammare och prov nått önskad temperatur anbringas
spänning på det senare tills det brister. Härvid registreras
temperatur, spänning och töjning elektriskt. Den största
spänning som kan anbringas på en 1U" provstav är 180
kp/mm2 (Chemical & Engineering News 28 febr. 1955).

SHl

Vattenkylda asynkronmotorer. Vid helt slutna motorer
måste allt i motorn utvecklat värme överföras till den
omgivande luften utan att temperaturfallet koppar—ytterluft
överstiger 60°C vid klass A-isolation och 80°C vid klass
B-isolation. Denna uppgift har lösts på varierande sätt: med
kylflänsar på statormanteln, med genomgående kylrör i
statorn eller med separat luftkylare ansluten till motorn.
Samtliga dessa kylsystem använder luft som kylmedium
och kräver extra utrymme. Den separata luftkylaren måste
dessutom anslutas till vattenledning.

En motorkonstruktion har nu utvecklats som kyls direkt
med vatten utan luft som mellanled, fig. 1. Värmet i
lindningarna går via stator- och rotorplåt direkt till vatten-

Fig. 1. Sektion av vattenkyld trefasmotor.

Fig. 2. Vattenkyld trefasmotor med glidlager för HO kW,
600 V, 3 000 r/m.

mantlarna. Kylvattnet passerar först genom statorns
kylmantel och sedan genom rotoraxeln. Motorn får i det
närmaste samma goda kylegenskaper som en fläktkyld,
be-röringsskyddad motor med luftgenomströmning.

Vattenkylda motorer får låg vikt per kilowatt uteffekt
och tar litet utrymme, fig. 2. Då inga fläktar behövs
bortfaller fläktförlusterna, och det vid motorer för högt
varvtal vanligen förekommande fläktbullret är borta. Då
kyl-kanalerna är vida, kan vanligt mekaniskt renat vatten
användas för kylningen. Kylvattenbehovet är omkring 100 1/h
per kW förlusteffekt. Då omgivningstemperaturen ej har
någon inverkan på kylningen av dessa motorer kan de
ställas upp i heta lokaler, varvid dock särskilda
lagersmörjmedel kan behövas. Ingångstemperaturen på vattnet
bör dock ej överstiga 25°C.

Kylvattnet överförs till rotorn genom en vattenkammare
utanför ena lagret och tätningen mot axeln utgöres av en
nötningsfri labyrinttätning. Kylvattenströmmen övervakas
av en i kylkanalen inbyggd termostat. Motorerna
standard-tillverkas för 160—1 000 kW uteffekt vid 1 500 r/m
(Siemens Zeitschrift 1954 h. 9 s. 427—428). F Ö

Elektro-pneumatiska regulatorer. Genom sin enkla
uppbyggnad får elektro-pneumatiska regulatorer ofta hög
driftsäkerhet och lämpar sig därför för industriellt bruk.
De har fått användning för olika regleringsändamål inom
kemisk industri, t.ex. för temperaturreglering vid
oljeraffinaderier.

Vid en apparat för temperaturreglering, fig. 1, är det
kännande organet en motståndstermometer inkopplad i en
likströmsmätbrygga. Motståndstermometerns resistans
jämförs med ett inställbart bryggmotstånd som anger
temperaturens börvärde. Obalansströmmen i bryggan, som
kan avläsas på en galvanometer, ledes genom den
lättrörliga spolen i en pneumatisk magnetventil. Då
temperaturen i regleringspunkten överskrider hörvärdet med ett
visst belopp fås en så kraftig obalansström att
magnet-ventilen öppnas och luft strömmar ut genom dess dysa.



Fig. 1. Elektro-pneumatisk regulator; a
motståndstermometer, b inställbart bryggmotstånd, c nollgalvanometer, d
manuell inställning av magnetventil, e spole för
magnetventil, f dysa, g membranventil (förstärkare), h
membran-styrd ventil för arbetstuft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free