- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
561

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 juni 1955

561

Färskvatten ur haven — realitet eller utopi?

Tekn. lic. Karl-Axel Melkersson, Madison, Wisconsin

Intresset för att framställa färskvatten i stor
skala har ökat kraftigt under de sista årtiondena.
Människans urgamla dröm att förvandla jordens
öknar till böljande sädesfält har fått förnyad
aktualitet inför trycket av den skrämmande
befolkningsökningen. Forskning på området har
uppmuntrats på många sätt. För att underlätta
den har i USA ett samordningsprogram
organiserats under Department of Interiör och ett
liknande i Europa under OEEC, och utbyte av
tekniska erfarenheter äger rum mellan dessa båda
grupper1-2.

Havsvattnets sammansättning

Om man bortser från havsområden i närheten
av vattenrika floder eller havsbildningar som
Östersjön, innehåller havsvattnet ca 3,5 vikt-%
salter (35 000 mg/1)31. I dessa ingår mer än ett
fyrtiotal olika joner, de flesta dock i mycket
ringa koncentration.

Havsvatten innehåller relativt mycket klorid-,
natrium- och sulfatjoner, medan de huvudsakliga
föroreningarna i flod- och källvatten är kalcium-,
magnesium- och bikarbonat joner. Havsvattnet är
i allmänhet mättat med kalciumkarbonat. Vid
kokning under normala tryck minskas snabbt
mängden fri kolsyra i saltvattnet, så att dess pH
stiger, varvid lösningen blir mättad på
magne-siumhydroxid och löslighetströskeln för
kalciumkarbonat sänks12-17-18.

Om man indunstar havsvatten vid 50°C, utgör
kalciumkarbonat huvudbeståndsdelen av de
begynnande saltavlagringarna, men vid 100°C är
däremot magnesiumhydroxid
huvudkomponenten17-18. Destillerar man det över kritiska
punkten för rent vatten, är kalciumsulfat den värsta
värmeytförstöraren34.

Reducerar man havsvattnets volym till två
tredjedelar av den ursprungliga, utan att
samtidigt avlägsna något salt, blir lösningen mättad
på kalciumsulfat, och går volymsminskningen
vidare, så att endast en tredjedel av
bègynnelse-volymen återstår, faller även kalciumsulfatets
halvhydrat ut.

Ännu viktigare än mättningsförhållandena är
den hastighet med vilken saltet faller ut, då
lösningen är mättad. Utfällningshastigheterna för
de nämnda föreningarna är lyckligtvis relativt
små, utom för kalciumsulfatets halvhydrat.

663.632.6 : 661.183.12

Tillåten saltmängd i producerat färskvatten

Industrivatten

För att havsvatten skall kunna användas som
fabrikationsvatten av t.ex. petroleumindustrin,
pappersbruken och ångkraftverken måste man
minska dess salthalt till åtminstone 1 000 mg/1.
En sådan 35-faldig minskning av saltmängden
ger en mycket låg koncentration av
tvålförstörarna kalcium- och magnesiumjoner. För vissa
specialändamål är en ännu lägre total salthalt
nödvändig. Relativa förhållandet mellan olika joner
är i allmänhet ej kritiskt i det fabrikationsvatten
som går till de mest vattenslukande industrierna.

Dricksvatten

I USA anses26 att total indunstningsrest inte bör
överstiga 500 mg/1 för vatten av god kemisk
kvalitet, men är sådant vatten inte tillgängligt, kan
upp till 1 000 mg/1 tillåtas. Man har i många
städer i Västeuropa och USA reducerat vattnets
totala salthalt till 50—200 mg/1, men detta är
inte betingat av hälsoskäl utan har varit
nödvändigt för att få god tvättmedelsekonomi.

I heta ökentrakter, där levande varelser svettas
mycket, kan en betydligt högre total
saltkoncentration inte bara tolereras utan vara
nödvändig för att saltbalansen i kroppen inte skall
menligt rubbas33. I regnfattiga delar av sydvästra
USA anses vatten med ända upp till 2 500 mg/1
tillfredsställande som dricksvatten och i vissa
trakter i såväl USA som Nordafrika har
människor och djur konsumerat vatten hållande 4 000
mg/1 under längre tid utan att ta skada10-33.

För framställning av dricksvatten ur
havsvatten är dock inte bara den totala salthalten av
betydelse, utan den relativa mängden av
speciella joner måste också beaktas. Källvatten med
en hög saltkoncentration håller som
huvudbeståndsdelar kalcium och magnesium medan
havsvatten håller natrium. Vid tillämpning av
processer, som minskar halten av alla joner lika
mycket, kommer t.ex. en 35-faldig reduktion av
den totala saltkoncentrationen att ge ett vatten
med ca 300 mg/1 natrium. Enligt vissa
medicinska undersökningar tål personer med högt
blodtryck inte vatten med mer än 30 mg/1.

Lyckligtvis ser det ut, som om alla andra joner
i havsvattnet vid en 35-faldig reduktion inte
medför några medicinska konsekvenser10. Processer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free