- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
565

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 juni 1955

565

Totalkostnaden per m3 färskvatten och
nödvändig investering varierar mycket, och för varje
vattentyp (saltkoncentration) finns det en
optimal membranarea för vilken totalkostnaden
uppnår ett minimum. Den totala kostnaden per
m3 färskvatten synes vid höga
saltkoncentrationer hos råvattnet vara ungefär dubbelt så stor
som energikostnaden för att avlägsna jonerna
vid elektrodialysen2. Svårast att uppskatta är
underhålls- och arbetskostnader. För att erhålla
säkrare data för dessa, och övriga driftfaktorer,
har man nu byggt en större anläggning2-8 i
vilken vatten med 4 500 mg/1 salt skall avsaltas till
350 mg/1 vid en produktionshastighet av 5,5—
7,5 m3/h.

Med ganska stor säkerhet är elektrodialys med
permselektiva membraner ej ekonomisk vid
av-saltning av havsvatten. För vatten, hållande upp
till 10 000—12 000 mg/1 salt har processen
emellertid stora potentiella möjligheter att ge
billigare vatten än något annat nu känt förfarande.
Vid Sodom i Israel använder man redan
permselektiva membraner för att framställa ca 15 m3/
dygn färskvatten av ett salthaltigt vatten14.

Destillation med solenergi

Redan år 1883 byggde Harding en
soldestilla-tionsanläggning i Las Salinas i Chile. På en
glas-täckt vta av 4 800 m2 producerades 23 m3
färskvatten per sommardag11. I början av 1900-talet
användes samma princip i anläggningar, som
försåg franska militärposter i Nordafrika med
vatten27-33.

Soldestillatorer av såväl äldre som nyare typ
består av saltvattenhållande tråg, vilkas träbottnar
isolerar dem från underlaget. Trågen är täckta
av lutande glasskivor. Solstrålarna går igenom
glasskivorna och absorberas i trågens saltvatten,
från vilket vattenånga avgår. Ångan kondenserar
på glasskivornas insidor. Kondensatet rinner ner
längs glasskivorna och samlas upp i en kanal vid
skivornas nedre ändar (fig. 1).

Richard i Frankrike27, Telkes32, Howe12-13 och
Löf19 i USA har studerat och avsevärt förbättrat
denna typ av destillatorer. De anser, att en
lämplig storlek för trågen är 15 X 1>2 m. Glasskivorna,
som täcker dem, måste bestå av glas, som
absorberar föga av det infallande solljuset, och deras
lutning bör ej överstiga 60° mot marken, för att
solstrålarna skall passera igenom dem effektivt.
Trågen bör även förses med en god
värmeisolering mellan , träbottnen och marken. De måste
vara svarta, och vattendjupet bör understiga 2
cm. Saltavlagringar, som gör trågens svarta
insidor gråvita, minskar strålningens absorption.

Varje destillator förlorar nödvändigtvis energi
genom utstrålning, ofullständig absorption av
inkommande strålar i saltvattnet, genom
glasskivornas reflexion och absorption,
konvektionsförluster genom cirkulation av luft och ånga innan-

Fig. 1.

Soldestillator.

för glashöljet, upprepad avdunstning och
kondensation av redan renat vatten, samt förluster
på grund av värmeavledning genom
apparaturens bottnar32. Den sistnämnda är den
allvarligaste förlustkällan, om apparaturen inte är
ordentligt värmeisolerad mot marken.

Man har med nuvarande
apparatkonstruktioner uppnått högst 63 % effektivt utnyttjande av
den infallande solenergin och med vissa
ytterligare förbättringar anses denna siffra kunna
höjas till 70 %. Den solenergi, som når
markytan uppgår dagligen till 8 000 kcal/m2 i många
tropiska trakter och under sommarmånaderna
t.ex. i södra Arizona. En soldestillator kan under
sådana omständigheter utan svårighet ge 6—8 1
vatten per m2 avdunstningsyta och dag, om
kondensationen är god.

Glasdestillatorerna har några praktiska
avigsidor. De är svåra att täta, tar lätt skada vid
hagelbyar och har sålunda förutom relativt höga
byggnadskostnader även avsevärda
underhållskostnader. För att avhjälpa dessa fel har man
konstruerat en destillator, som består av ett 112
mm glasrör, i vilket man placerat ett mycket
smalt tråg för saltvattnet12. Denna destillator har
fungerat mycket tillfredställande och är lätt att
isolera från marken.

För att nedbringa de höga
investeringskostnaderna har man använt tunna folier2, monterade
på metalltrådsramar, så att ett slutet, läckfritt
plasthölje uppstår, i vilket sedan ett svart
plast-tråg för saltvattnet placeras. Vinylite-folie
(poly-vinylklorid), behandlad med vinylharts MA 28—
18, och Mylar-folie (polyester) ger 80—90 %
även glastäckt destillators solenergiutbyte och den
senare är praktiskt taget okänslig för hagelbyar.
Mylar ger något lägre solenergiutbyte men är be-

Tabell 3. Energiförbrukning vid produktion av 300 Ml/h
färskvatten med 350 mg/l salt

Total Energibehov i kWh/m3

membran- South Arizona, Texas, Havsvatten
area Dakota, vatten med vatten med med 35000
1 000 m2 vatten med 4 635 mg/1 10000 mg/1 mg/1 salt
885 mg/1 salt salt

salt

100 0,23 9 39 410

330 0,079 2,7 11,9 124

1 000 0,023 0,9 3,9 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free