- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
566

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

566

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Flytschema för lågtrycksavdunstning, utnyttjande
temperaturskillnader i havet.

tydligt billigare än Vinylite. Man anser, att
dessa folier i nuvarande kvalitet bör hålla minst
tre år innan de behöver bytas ut.

För att utröna foliernas förmåga att motstå
intensiv solbelysning, avnötning, orsakad av
sand- och dammstormar, vilket gör dem opaka,
samt möjligheten att förankra apparaterna så att
de inte bryter samman i stark vind, skall man
göra långtidsförsök i Texas. Totala
materialkostnaderna beräknar man till ca 2,85 och 1,10 $/m2
avdunstningsyta för Vinylite resp. Mylar. Om
man jämför med motsvarande kostnader, 8—10
$/m2, för glasapparaterna, som också tarvar
betydligt mer underhåll, ligger plastapparaterna
trots något mindre energiutbyte mycket
förmånligt till, om deras livslängd visar sig vara
tillräckligt stor.

Om varmt avfallsvatten från stora industrier
kan matas in under nätterna, kan
dygnsproduktionen ökas betydligt och investeringen per m3/
dygn färskvatten minskas. Vid experiment med
glasrörsapparaterna i Kalfornien har man på det
sättet lyckats femfaldiga
färskvattensproduktionen per apparatenhet och dygn13.

Man bör med framgång kunna använda
sol-destillatorer i solrika trakter, för produktion av
upp till 50 m3/dag, i synnerhet om
plastapparaterna håller vad de lovar. De bör också vara
mycket lämpade för områden som Indien och
mellersta Östern, där arbetskraften är billig. De skulle
eventuellt kunna användas för mindre
bevattningsprojekt, om stora mängder varmt
avfallsvatten är tillgängligt.

Lågtrycksavdunstning

Fransmannen Claude byggde 1926 på Kuba den
första kraftanläggningen för utnyttjande av
temperaturskillnaden mellan havets djup- och
ytvatten. Anläggningen nedlades några år senare
på grund av att havet förstörde den tub, genom
vilken kylvattnet pumpades upp från djupet.
Samme man byggde också två provanläggningar

vid floden Maas i Belgien och i Le Havre i
Frankrike, vilka gav mycket uppmuntrande resultat7.
I Frankrike arbetar sedan 1942 ett halvstatligt
bolag, Energie des Mers, med konstruktion av
apparatelement för processen, och man har
börjat bygga en fullstor anläggning vid Abidjan i
Västafrika, där huvudvikten läggs på
kraftproduktion och ej på färskvattensframställning. Vid
University of California Experimental Station
började man 1949 studera lågtrycksavdunstning
för framställning av färskvatten1-12.

Ytvatten från havet med en temperatur av 27—
35°C och djupvatten av 5—8°C, som finns inte
alltför långt från kusten, är de vatten som
normalt kommer i fråga för denna process5. På
platser med tillgång på avsevärda kvantiteter av
45°C (eller mer) avloppsvatten från stora
fabriker, så som oljeraffinaderier, skulle detta med
framgång kunna användas, som råvaru- och
värmekälla. Även 80°C saltvatten från djupa
oljekällor eller vulkaniskt vatten9 kan komma i
fråga, om det samtidigt finns tillgång på
lämpligt kylvatten.

Varmt vatten från havets ytlager matas in i en
avdunstare (fig. 2), som står under så lågt tryck
att vattnet expansionsavdunstar, medan
saltlösningens temperatur sjunker. Pumpar avlägsnar
den koncentrerade saltlösningen från
avdunsta-ren, sedan man först återvunnit en del av trycket
genom en barometrisk vätskepelare. Ur
havsvattnet utdrivna gaser och vattenånga går från
av-dunstaren till en turbingenerator. Ångan och
gaserna expanderar i turbinen och vattenångan
kondenseras därefter i en ytkondensor.

Man avlägsnar färskvattnet från kondensorn på
samma sätt som saltlösningen från avdunstaren.
Pumpar suger upp kylvattnet från 400—1 000 m
djup genom en tub. Havsvattnet innehåller ca
80 ml gaser per liter. Vakuumpumpar avlägsnar
dessa och läckningsluft från kondensatorn. För
anläggningar större än 375 m3/dag kommer den
av turbingeneratorn alstrade effekten att
överstiga kraftbehovet för vätske- och
vakuumpumparna, och vid stora anläggningar blir
överskottseffekten avsevärd. Man kan modifiera processen,
så att endast kraft eller bara färskvatten
produceras. Kondensatorn kan göras enklare i förra
fallet och i det senare bortfaller turbinen. Om en
turbin skall installeras vid
färskvattensproduktion beror på förhållandet mellan
turbinkostna-den och priserna på energi från andra
tillgängliga energikällor.

Enligt termodynamiska beräkningar ger
turbinen största effekt, om ungefär halva
temperaturskillnaden mellan det inkommande varma
saltvattnet och den kondenserade ångan i
kondensorn används till förångning i avdunstaren och
resten för expansionen genom turbinen. Om man
utnyttjar hela denna temperaturskillnad vid
förångningen och inte utvinner någon kraft alls,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free