- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
574

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574

TEKNISK TIDSKRIFT

ändringar som härvid uppstår, beror inte direkt av
strålningen utan av indirekta effekter som kan klassificeras i
tre grupper, nämligen utspädningseffekten,
temperatureffekten och skyddseffekten.

Ju mer utspädd en lösning av ett strålningskänsligt ämne
är, desto större del av det förstörs av en given stråldos.
Denna utspädningseffekt är av särskild betydelse för
vitaminer. Om den stråldos (inaktiveringsdosen), som behövs
för att förstöra 63 °/o av en vitamin vid en viss
koncentration C, är D, är Dl C en konstant som används vid
jämförelse av olika ämnens strålningskänslighet.
Temperatureffekten sammanhänger med de fria radikalernas rörlighet.

Skyddseffekten kan uppstå när blandningar av olika
ämnen bestrålas. I ett medium, innehållande ett mycket
strålningskänsligt och ett mindre strålningskänsligt ämne,
förbrukar det förra fria radikaler snabbare än det senare och
verkar därför som skydd för detta. Skyddseffekten blir
särskilt märkbar vid bestrålning av livsmedel.
Inaktiveringsdosen för askorbinsyra är t.ex. ca 10 gånger större i
födoämnen än i vattenlösning med samma koncentration.
För riboflavin i mjölk är motsvarande faktor ca 100.

I livsmedel uppstår så komplicerade förhållanden genom
de olika ämnenas konkurrens om de fria radikalerna att
kvantitativa förutsägelser om strålningens verkan inte kan
göras. I åtskilliga fall är emellertid de härvid bildade
ämnena av stor betydelse, även om de uppstår i mycket liten
mängd, ty de tros orsaka smakförsämring av varorna.
På senare tid gjorda iakttagelser visar att liten eller ingen
förlust av viktiga näringsämnen uppstår vid bestrålning
med steriliserande doser, men livsmedlens lukt och smak
samt ibland deras färg förändras avsevärt. Hittills har
man emellertid inte iakttagit bildning av giftiga ämnen,
men man har inte heller visat att sådana inte kan uppstå.
Det senare anses i USA nödvändigt för att man skall
tilllåta praktisk tillämpning av strålningssterilisering. Lika
nödvändigt är givetvis att försämring av varornas smak
undviks.

För att minska de icke önskade sidreaktionerna försöker
man bestråla livsmedel i fruset tillstånd därför att de fria
radikalernas rörelsefrihet då blir mindre. Vidare
använder man inert atmosfär för att minska mängden löst syre
och därmed antalet H02-radikaler och andra oxiderande
radikaler. Slutligen kan man sätta till skyddsämnen som
särskilt lätt reagerar med de fria radikalerna och
därigenom minskar dessas reaktion med viktiga smakämnen.

Y t sterilisering av köttvaror är det utnyttjande av
strålningssterilisering som synes ligga närmast praktisk
till-lämpning därför att den kan utföras med elektroner med
relativt liten kinetisk energi. Denna behandling är
tillräcklig för avsevärd ökning av varornas tillåtliga
lagringstid. På t.ex. wienerkorvs yta kan bakterier och
mögelsvampar dödas med så liten stråldos att någon
smakändring knappast kan uppstå. Den bestrålade korven kan
lagras flera gånger längre tid än obestrålad.

Vid American Meat Institute har man funnit att fruset
kötts lagringstid kan ökas genom behandling med
y-strå-lar i så liten dos att steriliseringen blir ofullständig;
mängden bakterier minskas dock. För sterilisering fordras ca
1,5 X 10® rep, men en dos på ca 7 X 104 rep är tillräcklig
för att de viktigaste förstörande mikroorganismerna i
färskt kött skall avlida. Härigenom femfaldigas köttets
till-låtliga lagringstid i fryshus utan att smakförsämring eller
missfärgning uppstår (Agricultural & Food Chemistry
8 dec. 1954 s. 1260). SHl

Är läkemedel farliga efter atombombexplosion? Ett
urval av 42 vanliga läkemedel utsattes för en
atombombexplosion i Nevada-öknen 1953. De var förpackade på
vanligt sätt och träffades av neutron- och y-strålning av
varierande styrka. Man fann att insidins effektivitet gick
ned ca 10 %> och vitamin B^rs med ca 50 °/o. Inga andra
läkemedels verkan försämrades.
Många preparat fick inducerad radioaktivitet, mätbar

1’lera månader efter exponeringen. En betydande del av
den berodde på närvaro av vissa oorganiska ämnen,
såsom kalciumfosfat. Alla preparat innehållande klor blev
radioaktiva genom dettas kärnomvandling till svavel 35. Ingen
risk för strålningsskador uppstår emellertid vid normal
användning av läkemedlen. Sådana med hög natriumhalt bör
dock få "svalna" under några dygn före användning
(Chemical & Engineering News 28 febr. 1955 s. 853). SHl

Tillverkning ocli utnyttjning av metallpulver. Två
grenar av metallurgin som snabbt utvecklas i relativ tysthet
är kontinuerlig tillverkning av tunnplåt, stänger, rör och
strängpressade profiler av pulvermetall samt direkt
framställning av pulvermetaller ur malmer. Dessa båda
processer går givetvis framåt hand i hand då de intimt beror
av varandra.

Det förefaller som om den metallurgiska industrins
utveckling nu börjat inträda i ett skede då kontinuerliga
pulvermetallurgiska tillverkningsmetoder stimulerar till
utarbetande av effektiva processer för utvinning av
metallpulver direkt ur malmer medan uppfinnandet av sådana
processer i sin tur befordrar utveckling av den
pulvermetallurgiska tekniken.

Järnpulver framställning direkt ur malm har ägnats
allvarlig uppmärksamhet i många år, men masugnsprocessen
är alltjämt åtminstone i de flesta länder det billigaste
sättet att utvinna järn ur malmer. Såvitt känt är ännu ingen
metod för direkt framställning av rent järnpulver i
kommersiell drift. Man kan visserligen möjligen räkna
Höga-näs-processen som en sådan, men den ger en svampig
produkt som måste pulvriseras. Vid karbonylprocessen får
man järnpulver men inte direkt ur malm.
Båda dessa processer ger en produkt som är dyrare än
stålgöt, men det är tänkbart att prisskillnaden kan
utjämnas genom besparingar, uppnådda genom kontinuerlig
valsning eller strängpressning av järnpulver. Om sådana
besparingar är möjliga, har de i alla händelser ännu inte
inom järnhanteringen väckt större intresse för
kontinuerliga pulvermetallurgiska processer. En elegant lösning av
problemet kan vara en kombination av förfaranden vid
vilken järnoxid valsas eller strängpressas och efteråt eller
samtidigt reduceras och sintras.
De flesta tänkbara pyrometallurgiska metoderna för
utvinning av järn har undersökts och befunnits mindre
ekonomiska än masugnsprocessen. Man har därför börjat
studera hydrometallurgiska förfaranden (Tekn. T. 1952
s. 852), varvid särskild uppmärksamhet ägnats isolering av
järnet som klorid. Sådana metoder är lämpligast för
framställning av en slutprodukt i pidverform, och kan någon
av dem genomföras ekonomiskt, bör den kombineras med
en kontinuerlig pulvermetallurgisk bearbetningsteknik.
För kopparpulverframställning ur malm och skrot har
man under de senaste åren utarbetat en hydrometallurgisk
process, som tycks vara ekonomisk. Hydrometallurgiska
processer ger pulvermetaller. En liknande process finns
för framställning av nickel- och koboltpulver (Tekn. T.
1955 s. 75). Ett antal stora anläggningar för direkt
framställning av kopparpulver är planerade både i USA och
Europa, och en amerikansk fabrik för 10 t/dygn
kopparpulver ur skrot sätts snart i drift, troligen under 1954.
Vidare är flera betydande anläggningar för utvinning av
nickel, kobolt, koppar och ammoniumsulfat i drift eller
nästan färdiga i USA.

Vid bearbetning av kopparskrot löses detta i ammoniak,
och främmande metaller fälls ut och skiljs från. Slutligen
fälls kopparn som pulver genom upphettning av lösningen
i autoklav till 180°C vid 63—70 kp/cm2 tryck i närvaro av
kolmonoxid eller väte som reduktionsmedel. Efter
tvättning och torkning är pulvret synnerligen rent, fullt
jämförbart med elektrolytkoppar eller bättre. Pulvrets
kornstorlek, kornform och flytegenskaper kan varieras inom
vida gränser varigenom produkter lämpliga för alla
pulvermetallurgiska processer kan erhållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free