Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 21 juni 1955 - Hur skall ingenjörerna räcka till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
TEKNISK TIDSKRIFT
grund av platsbrist. Man behöver strängt taget
inte utnyttja några dolda begåvningsreserver
utan bara se till att de som vill bli tekniskt
utbildade också blir det. Det finns här två
möjligheter som kan användas var för sig eller i
kombination: ett mer intensivt utnyttjande av
laboratorier och föreläsningssalar på de tekniska
högskolorna t.ex. genom undervisning i skift
samt upprättande av skolor som för fram till en
avkortad högskoleingenjörsutbildning mellan
teknisk läroverksexamen och
civilingenjörsexamen (Gummeson).
Genom att forskningen kommit i förgrunden
blir utbildningen vid de tekniska högskolorna
(M, S, E, F, K) i stor utsträckning
forsknings-betonad. Man har glömt konstruktion,
anläggning och drift. Man kan ifrågasätta om det är
lämpligt, att alla som börjar på de tekniska
högskolorna skall fullfölja studierna till
civilingenjörsexamen och offra 4—6 år. Varför kan man
inte ge en utbildning på 2 y2—3 år? Till den
skulle också läroverksingenjörer med fördel
kunna hänvisas för vidare utbildning. Man bör
söka finna en form för utbildning av ingenjörer
som får kompetens ungefär mitt emellan
nuvarande civil- och läroverksingenjörer.
Industrierna och de tekniska verken bör tala
om vad för slags ingenjörer av denna typ de
behöver och vilka kunskaper som är väsentliga.
Vet man det kan man sedan ta ställning till i
vilka former undervisningen skall ges (Sterky).
Om man under en uppbyggnadsperiod ser att
de svenska tekniska högskolorna är klart
otillräckliga bör man ej tveka att sända för teknisk
utbildning lämpade till utländska högskolor och
universitet. Eventuellt kunde särskilda statliga
stipendier inrättas för detta ändamål
(Gummeson) .
Ingenjörernas fortbildning
Det står mer och mer klart att
ingenjörsutbildningen ej är undervisning med en examen som
slutmål, utan att en tekniker ständigt måste
förnya och berika sitt vetande. I en snar framtid
torde ingenjörsutbildningen komma att bestå av
två naturliga komponenter, dels en
grundutbildning, som skall göra ingenjören skickad att
attackera de fundamentala problemen inom hans
verksamhetsområde, dels även en kontinuerlig
och planmässig fortbildning.
Då en ingenjör låter en konstruktion växa fram
eller ett projekt ta form, är det nödvändigt att
han arbetar med metoder — teoretiska och
praktiska — som kanske ligger åratal före vardaglig
praxis inom det speciella området.
Merkunnan-de i yrket är vidare inte längre enbart en
personlig angelägenhet för den enskilde ingenjören,
att ständigt gå vidare inom sitt fack är nutidens
yrkesansvar både gentemot medarbetarna och
företaget. Att bistå den enskilde ingenjören i
denna uppgift har sedan länge varit en av
Svenska Teknologföreningens angelägnaste
uppgifter.
Sedan mer än tjugo år tillbaka har föreningen
anordnat fortbildningskurser i olika ämnen —
en verksamhet, som på senare tid fått allt större
omfattning och som föreningen lagt ned stora
ansträngningar på att göra så ändamålsenlig
som så är möjligt. En fortbildning på denna nivå
måste söka sig arbetsformer och pedagogiska
uttrycksmedel av en art, som radikalt skiljer sig
från den konventionella och traditionsbundna
praxis, som tillämpas vid grundutbildningens
läroanstalter.
Det hastigt stigande behovet av fortbildning —
verksamheten har fördubblats varje år under de
senaste tre åren — har även ställt föreningens
kursnämnd inför uppgiften att anpassa de
organisatoriska formerna för denna verksamhet till
den ökade omfattningen och att planera för
framtiden.
Då fortbildning av olika slag inom andra
ämnesområden än de rent tekniska nu även tagit
form på skilda håll inom näringslivet, är det
väsentligt för den framtida planläggningen av
den tekniska fortbildningen, att den sker i
kontakt och samverkan med dem som i första hand
bör ha ett intresse av att en sådan fortbildning
kommer till stånd — nämligen de tekniska
läroanstalterna, forskningen, industrin och
naturligtvis ingenjörerna själva, dvs.
ingenjörsföreningarna. Nämnden har föreslagit, att denna
inriktning i stort skall anförtros ett råd för
teknisk fortbildning, som nu är under bildande.
Vidare föreslås en nämnd för teknisk
fortbildning, som skall ansvara som beslutande
myndighet för verksamhetens utformning och leda det
verkställande organet. Arbetsformerna rent
praktiskt blir desamma som hittills, nämligen
anordnande av fortbildningskurser men med en
fast kärna av på lång sikt planerade
fortbildningskurser av organiskt sammanhängande
kurser, inordnade med vissa tidsintervall. En
sådan fortbildningslinje har nyss avslutats. Den
har sträckt sig över en tid av totalt IV2 år och
ägnades åt matematisk-statistiska metoder inom
tekniken och kulminerade i en kurs i
operationsanalys.
Med tillkomsten av dessa organ för teknisk
fortbildning har föreningen som en levande och
konkret princip velat fastslå vad som i
stadgarna anges som föreningens ändamål, nämligen att
åstadkomma och stimulera utbyte av
erfarenheter och kunskaper på det tekniska området;
att vidga och fördjupa ingenjörens tekniska
kunnande (Jondal).
Det är säkerligen inte bara inom
ingenjörsföreningarna som fortbildningen är aktuell. Inom
varje större företag pågår en ständig
vidareutbildning ofta inordnad i väl uppbyggda pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
