- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
624

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

624

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Antal varv n i
ar-betslindningen som
funktion av antalet par 0,8 mm
kopparledare vid 10 MHz

och en omsättning i
transformatorkopplingen av
11 :9.

Den optimala generatorfrekvensen är oberoende av
antalet ledare i kabeln och är 4,7 MHz för 0,8 mm
kopparledare och 8 MHz för 0,6 mm kopparledare
(Elektrotech-nik und Maschinenbau 1954 h. 22 s. 521—523). F ö

Linjära acceleratorer för sterilisering med elektroner.
Den allvarligaste begränsningen av direkta, linjära
acceleratorer användbarhet är att de även vid de största
användbara spänningarna på 1—3 MV ger elektroner med
bara 1—3 MeV energi. Visserligen är denna i flera fall
tillräcklig, men vid sterilisering av konserver fordras ofta att
elektronerna har betydligt större genomträngningsförmåga.
För många produkter fordras sålunda elektronenergier på
mer än 5 MeV och i några fall behövs 10—15 MeV.

Så höga elektronenergier kan i praktiken inte uppnås
med direkta, linjära acceleratorer, såsom Van de
Graaff-generatorn, resonanstransformatorn, kapacitronen eller
kaskadapparater, därför att fordringarna på isolation vid
högre spänning än 1—3 MV ökar anläggningens storlek
och kostnad för mycket. Flera typer av indirekta
acceleratorer för betydligt större elektronenergi har konstruerats,
t.ex. betatronen, elektronsynkrotronen och den linjära
acceleratorn med högfrekvent våg.

Medan man vid direkta, linjära acceleratorer använder
ett homogent elektriskt fält i ett evakuerat rör, utnyttjas
kortvariga, accelererande fält i de cirkulära, indirekta
acceleratorerna. Då ingen hög totalspänning härvid
behövs, kan större fältstyrka användas, varigenom
elektronerna kan ges större energi, men den elektronstråle, som
kan tas ut ur apparaten, har för liten effekt för praktisk
användning. Dess effekt i kW är produkten av
elektronenergin i MeV och elektronströmstyrkan i mA.

I den linjära acceleratorn med högfrekvent våg (fig. 1)
ges elektronpulser kinetisk energi i starkt lokaliserade,
växlande eller vandrande fält i en evakuerad, rak kanal.
Elektronpulserna måste givetvis föras in i takt med fältets
variationer. Med dagens radarrör kan denna
accelerator-typ ge elektroner med hög energi på relativt kort
accelerationssträcka. Denna blir för 1—3 MeV elektroner
ungefär en fjärdedel av den direkta, linjära acceleratorns. Den
senaste utvecklingen har också givit linjära acceleratorer
med högfrekvent våg, som ger elektronstrålar med
tillräcklig effekt för praktiskt bruk.

De direkta, linjära acceleratorerna kan inte konkurrera
med den linjära acceleratorn med högfrekvent våg när en

Fig. 1. Linjär elektronaccelerator med vandrande väg; 1
regleringssystem, 2 magnetronmodulator, 3
injektormodu-lator, 4 magnetron, 5 elektroninjektor, 6 accelerationsrör i
form av korrugerad vågledare, 7 fönster, 8
anpassningsmotstånd.

elektronenergi över 3—1 MeV fordras. Den övre gränsen
för användbar energi vid sterilisering av livsmedel bestäms
av sannolikheten för uppkomst av inducerad
radioaktivitet i de behandlade varorna. Vid upp till 10—15 MeV synes
det osannolikt att nämnvärd radioaktivitet uppstår, men
ytterligare undersökningar fordras för fastställande av
övre tillåtlig elektronenergi vid sterilisering av olika
produkter.

Den linjära acceleratorn med högfrekvent våg ger
emellertid elektronstrålar med för liten effekt för flera
ändamål. För närvarande anses en effekt på några få kilowatt
praktiskt realiserbar, men apparater för betydligt större
effekt kan byggas. Begränsningen beror på tillgänglig
hög-frekvenseffekt och ekonomiska faktorer. Inom vissa
gränser är den linjära acceleratorns effekt tämligen oberoende
av elektronenergin. Högfrekvensgeneratorns verkningsgrad
är 20—30 %>, och en verkningsgrad på 40 %> har uppnåtts i
acceleratorn. Man anser att den senare kan höjas till 60—
70 °/o genom förbättring av apparatkonstruktionen. En
total verkningsgrad på 10—15 % bör alltså kunna uppnås
(D R Dewey, J C Nygård & M G Kelliher i Nucleonics
dec. 1954 s. 40). SHl

Motståndstermometrar av tunna metallskikt. Man har
funnit att mycket noggrann temperaturmätning kan göras
med motståndstermometrar, bestående av tunna
metallskikt, vilka erhållits genom kondensation av metallånga
på glasskivor i vakuum. De termokänsliga skikten har en
tjocklek på 30—300 mtl.

Nickel- och koboltskikt lär ha stor känslighet och
utmärkt stabilitet och vara användbara vid upp till 300°C.
Skikt av krom, titan, tantal, guld, vanadin och krom på
nickel kan användas vid upp till 150°C, medan platina och
molybdendisilicid förefaller lovande för relativt höga
temperaturer (över 400°C).

Man har vid temperaturmätningar uppnått en
noggrannhet på 0,01°C. Lämpligt valda metallskikt uppges vara så
okänsliga för yttre åverkan att de kan användas i de flesta
vätskor och i kontakt med icke nötande fasta ämnen.
Skikten har större resistens mot syror än de massiva
metallerna (Chemical & Engineering News 4 apr. 1955 s. 1432).

SHl

Flytande halvledare. Man har vid en undersökning
funnit att smält köppar (I) sulfid har mer än tio gånger så stor
ledningsförmåga som man kunde vänta genom vanlig
elektrolytisk ledning. Likström ger ingen nämnvärd
materialtransport vilket visar att joner bara obetydligt kan
bidra till överföringen av elektroner. Vidare växer smält
koppar (I) sulfids ledningsförmåga med stigande
temperatur; smältan har positiv temperaturkoefficient, vilket är
utmärkande för halvledare.

Man har funnit att smält järn(II)sulfid leder t.o.m. bättre
än koppar (I) sulfid, men smältan har i detta fall negativ
temperaturkoefficient vilket är utmärkande för metaller.
Blandningar av de båda sulfiderna har egenskaper som
kan väntas av blandningsförhållandet.

De i dag accepterade teorierna för halvledares beteende
när de överför elektroner kan inte tillämpas på vätskor
som anses sakna regelbunden struktur. Det tros därför att
man genom den nämnda upptäckten fått en utgångspunkt
för djupare inträngande i de mysterier som
vätskestrukturen erbjuder. De flytande halvledarna kan visserligen
inte användas som transistorer, men ett studium av dem
kan kanske leda till bättre förståelse av metallurgins
smältnings- och raffineringsprocesser (Chemical & Engineering
News 28 mars 1955 s. 1292). SHl

Elektronisk kylning. Forskning för att utnyttja
Peltier-effekten för kylning har bedrivits i USA. Effekten har
varit känd i 120 år och innebär att kontaktytan mellan
olika material avkyls vid strömgenomgång i en riktning
och uppvärms vid motsatt strömriktning. Hittills har den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free