- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
631

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 augusti 1955

631

nom reduktion med natrium (Tekn. T. 1955
s. 114). Därvid skulle titantetrakloriden reagera
direkt med amalgamet vid hög temperatur och
den utreducerade titanmetallen avskiljas vid
kvicksilverytan.

Analogt med den ordinära
amalgamsönderdel-ningen med vatten kan också vissa alkoholer fås
att reagera med amalgamet under bildning av
alkoholat och vätgas18.

Att metalliskt natrium reagerar med många
gaser har länge varit känt, men det har också
visats, att dess amalgam förmår bilda föreningar
med vissa gaser. Sålunda fås vid reaktion mellan
natriumamalgam och syre natriumperoxid19,
med svaveldioxid tetrationat19-20, med koldioxid
oxalat19-21 och med kolsva via sulfoxalat19.
Additionsföreningarna erhålles i form av en i
kvicksilverfasen suspenderad kristallgröt, och
separationsprocessen liksom bemästrandet av
kvicksilverförlusterna torde erbjuda allvarliga
tekniska svårigheter. Fördelen med en reaktion utan
lösningsmedel torde vara, att
reaktionsprodukterna kan erhållas i hög koncentration.

Apparaturen för amalgamkemiska reaktioner
synes kunna ges en enkel, billig och föga
utrymmeskrävande utformning.

En sådan reaktor av tysk konstruktion9 (fig. 2),
avsedd att kopplas direkt till en vanlig
kvicksilvercell, rymmer ca 700 1 och uppges kunna ge
ca 300 kg/dygn azobensen.

Andra blekmedel än klor

Vid behandling av den svenska
klor-alkaliindu-strins avvägningsproblem torde det också vara
på sin plats att påvisa vissa andra möjligheter
att åstadkomma en balans mellan klor- och
alkaliproduktionen.

På senare tid har det moderna blekmedlet
klor-dioxid av vissa skäl fått stor aktualitet.
Klor-dioxid kan tekniskt framställas på olika sätt22,
vilka emellertid alla grundar sig på reduktion
av klorat, framställt genom elektrolys av
alkali-klorid. Per ekvivalent är klordioxiden visserligen
dyrare än klor, men i gengäld är
blekningsresultatet bättre, dvs. man når högre vithet med
mindre nedbrytning hos massan. Dessutom kan
man på grund av den ökade kloratproduktionen
förvänta en prissänkning på denna råvara. Vid
de i Sverige utvecklade metoderna erhålles som
biprodukt natriumvätesulfat (Holst-processen)
eller natriumsulfat (Persson—Angel-processen),
båda produkterna användbara inom
cellulosaindustrin, medan den tyska Kesting-metoden
uppges delvis vara en cirkelprocess utan andra
biprodukter än vätgas.

Även väteperoxid används i viss utsträckning
som blekmedel för cellulosa, men denna förening
ligger ganska ogynnsamt till i prishänseende,
trots de stora förbättringar och
rationaliseringar, som gjorts under det senaste världskriget.

Fig. 2. Reaktor för
framställning av azobensen
genom reduktion av
nitro-bensen med
natriumamalgam; intag för a
nitroben-sen, b vatten och c
amalgam, uttag för d
azobensen och natronlut, e
amalgam, f intag och g uttag
för kylvatten, h omrörare.

Väteperoxid framställs oftast elektrolytiskt men
kan också fås genom användning av syre som
oxidationsmedel, varvid någon organisk eller
oorganisk förening vanligen får tjänstgöra som
syreöverförare23.

Slutligen bör nämnas, att även andra än de här
nämnda blekmedlen kan tänkas komma till
användning i större skala, t.ex. ozon och vissa
peroxider, under förutsättning att de kan
produceras till konkurrenskraftiga priser.

Slutord

Av de här redovisade möjligheterna att
påverka balansen mellan klor- och
alkaliproduktionen torde flera vara realiserbara under i
Sverige rådande förhållanden. Vid en eventuell
överproduktion av alkali bör sålunda klor
framställas antingen kemiskt, så att någon värdefull
biprodukt erhålles, t.ex. natriumsulfat, varav
86 000 t importerades 195324, eller natriumnitrat,
varav 24 000 t importerades samma år, eller
elektrokemiskt men med utnyttjande av
amalgamet för andra reaktioner än för
hydroxidtill-verkning, varvid framställning av ett andra
blekmedel verkar särskilt tilltalande.

Vid en ökad produktion av klorerade organiska
föreningar, vilken att döma av utvecklingen i
andra länder är sannolik, bör möjligheterna att
upparbeta den som biprodukt erhållna saltsyran
givetvis undersökas.

Litteratur

1. Maude, A H: Anhydrous hydrogen chloride gas. Chem. Ind. 51
(1942) s. 348.

2. Gardiner, W C: Report of the Chlor-Alkali Committee of the
Industrial Electrolytic Division for the year 1953. J. electrochem.
Soc. 101 (1954) s. 195 C.

3. Ängel, G: Sätt att elektrolytiskt framställa natriumkarbonat
eller -bikarbonat. Sv. Pat. 88 181 (1936).

4. Gardiner, W C: Hydrochloric acid electrolysis. Chem. Engng
54 (1947) s. 100.

5. Experimental production of chlorine by oxidation of hydrogen
chloride, I.G. Farbenindustrie, Oppau. FIAT Final Rep. No. 833.

6. de Jahn, F W: Is there a profit in chlorine and nitrate from
salt? Chem. Engng 42 (1935) s. 537.

7. johnstone, H F: Chlorine production — Nonelectrolytic
pro-cesses. Chem. Engng Progr. 44 (1948) s. 657.

8. Hixson, A W & Tenney, A H: Chlorine and salt cake from salt
and sulfur. Ind. Engng Chem. 33 (1941) s. 1472.

9. Use of sodium amalgam for re duc t i ön of nitrobenzerie and other

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free