- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
640

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 9 augusti 1955 - Andras erfarenehter - Hypofyshormonet ACTH, av SHl - Nya material - Härdbart, lättformat rostfritt stål, av SHl - Ett säreget silikongummi, av SHl - Mekaniskt bunden glasfiberplatta, av SHl - Produkter av isobutyraldehyd, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

040

TEKNISK TIDSKRIFT

Tyvärr är />’-ACTH:s konstitution så komplicerad att det
är osannolikt att detta hormon kan syntetiseras
kommersiellt. Det är emellertid teoretiskt tänkbart att bara en liten
del av hormonets molekyl är fysiologiskt aktiv. I så fall
kan syntes av denna vara praktiskt genomförbar. Man har
nämligen bl.a. funnit att /?-ACTH:s sura och basiska
komponenter bildar från varandra skilda grupper och att den
sura delen kan avlägsnas utan att resten förlorar märkbart
i aktivitet (Chemical & Engineering News 15 nov. 1954
s. 4556). SHl

Nya material

Härdbart, lättformat rostfritt stål. De austenitiska,
rostfria stålen, tillhörande serien AISI 300 i vilken
18-8-stålen ingår, har god formbarhet men är inte härdbara.
De rostfria kromstål, som utgör serien AISI 400, är svåra
att forma inen härdbara. Man har nu i USA utarbetat
ett rostfritt stål, kallat AM 350, som har 300-seriens
formbarhet och 400-seriens härdbarhet. Det har den nominella
sammansättningen 0,08 °/o C, 0,60 %> Mn, 0.40 °/o Si, 17,0 %>
Cr, 4,2 °/o Ni, 2,75 °/o Mo.

Det nya stålet uppges i härdat tillstånd ha stor hårdhet
och hållfasthet, god slagseghet vid låg temperatur och
gott korrosionsmotstånd efter lågtemperaturhärdning.
Denna innebär ett nytt sätt att åstadkomma ett resultat,
liknande det som uppnås genom utskiljningshärdning (Tekn.
T. 1952 s. 858). Metoden har fördelen att härdningen inte
medför skalning och distorsion. Ingen andra fas utskiljs
vid härdningen, och denna orsakar därför inte den
minskning av stålets korrosionsresistens och slagseghet som
uppstår vid verklig utskiljningshärdning.

Stålets sammansättning är så avpassad att den austenit,
som bildas vid glödgning (930—1 040°C), inte omvandlas
vid kylning i luft till rumstemperatur men övergår till
martensit vid — 75°C. Efter härdningen anlöps stålet
1—2 h vid 400—180°C. AM 350 kan också
utskiljnings-härdas på konventionellt sätt genom dubbel
värmebehandling varvid dess slagseghet och korrosionsresistens
blir något större än andra austenitiska rostfria ståls, men
mindre än vid lågtemperaturhärdning och anlöpning.

Vid utskiljningshärdning hålls AM 350 först 1—2 h vid
700—760°C varvid kromkarbider bildas. Härigenom ändras
austeiiitens sammansättning så att martensit bildas vid
kylning till rumstemperatur. Stålets hårdhet och
brottgräns ökas sedan ytterligare genom en andra
värmebehandling 1—2 h vid 430—480°C. I detta tillstånd har
stålet en grundmassa av martensit i vilken ligger av
kromkarbider omgivna ferritöar och austenitkorn.

I mjukglödgat tillstånd har AM 350 hårdheten 92—97
Rockwell B och förlängningen 20 %> (2" provstav). Det
kan böjas 180° och bearbetas enligt vanliga metoder.
Genom lågtemperaturhärdning ökas stålets hårdhet till 40
Rockwell C; dess hållfasthetsegenskaper är då ungefär
desamma som för 18-8-stål (AISI 304) i halvhårt tillstånd.
Anlöpning vid 400°C har mycket liten inverkan på stålets
hårdhet men ökar dess 0,2-gräns 25 % och dessutom
såväl dess förlängning som dess seghet vid böjning. I detta
tillstånd har AM 350 brottgräns 135 kp/mnr, 0,2-gräns 103
kp/mm2, förlängning 13,5 °/o och slagseghet (Charpy V
Notch) 51 ftlb vid 20°C, 36 ftlb vid — 40°C.
AM 350 bearbetningshärdas snabbt varför dess hårdhet
och brottgräns kan ökas mycket genom kallbearbetning.
Det är lätt att uppnå en 0,2-gräns över 140 kp/mm2.
Hårdheten och brottgränsen kan stegras ytterligare genom en
kortvarig värmebehandling vid 420—480°C.
Efter lågtemperaturhärdning och anlöpning är AM 350:s
korrosionsresistens i isättika och 1 %> svavelsyra
jämförbar med AISI 316:s (17 °/o Cr. 12 %> Ni. 2,5 %> Mo) och
överlägsen AISI304:s (19 °/o Cr, 10 °/o Ni). AM 350 har
största resistens mot 65 %> salpetersyra i
lågtemperatur-härdat. icke anlöpt tillstånd. Det angrips då snabbare än

AISI 304 men långsammare än andra härdbara rostfria
stål, såsom AISI 410 (12 °/o Cr). AM 350 har utmärkt
resistens mot punktangrepp vid sprayprov med 20 °/o
koksaltlösning.

AM 350 har högre 0,2-gräns och brottgräns vid 540°C än
AISI 410 vid 430°C. Vid 650°C ändras AM 350:s
egenskaper mycket snabbt på grund av austenitisering som
börjar vid 620°C. Stålet kan därför inte användas vid
temperaturer över 540°C. Vid 480°C uppstår brott efter
1 000 h vid 64 och 69 kp/mm2 för utskiljningshärdat resp.
lågtemperaturhärdat och anlöpt AM 350 (A J Lena i Iron
Age 2 dec. 1954 s. 113). SHl

Ett säreget silikongummi. Ett nytt silikongummi, som
kan användas till allt vartill det tidigare kända
metylsili-kongummit kan nyttjas, har enligt uppgift många
betydande fördelar framför detta. Det får t.ex. mycket liten
bestående deformation när det utsätts för tryck. Detta är av
särskilt stor betydelse när gummit används till packningar
och O-ringar. Det har vidare god resistens mot
högtrycksånga. Grova sektioner kan vulkas utan speciell eftervilkning,
och som fyllmedel kan många olika typer av kimrök
användas. Man kan därför nu tillverka halvledande silikongummi.

De originella egenskaperna hos det nya gummit lär ha
erhållits genom att varje silikonmolekyl givits ett reglerat
antal reaktiva grupper vilka bestämmer det vulkade
gummits struktur. Härigenom underlättas också vulkningen
(Modern Plastics april 1955 s. 250). SHl

Mekaniskt bunden glasfiberplatta. Vid
glasfiberarme-ring av plaster används mest mattor av oregelbundet
orienterade fibrer, lätt bundna med härdad eller delvis härdad
plast. Dessa kemiskt bundna mattor varierar i täthet, och
de kan användas bara för plaster som är biandbara med
bindemedlet.

Man har därför nu börjat tillverka mekaniskt bundna
glasfibermattor bestående av appreterad, relativt kort
glasfiber fastsydd i ett tunt underlag av glasfiberväv eller ett
förgarn av parallella glasfibrer. Dessa material uppges
vara mjukare än de kemiskt bundna varigenom de lätt
följer skarpa formkonturer utan överbryggning och konkava
ytor utan att delvis återta plan form.

Vidare lär mekaniskt bundna glasfibermattor vätas
lättare iin kemiskt bundna. Flytande plast, som hälls på
mitten av en matta, sprids jämnt genom den på grund av
kapillärkrafterna, medan ingen sådan spridning sker i kemiskt
bundet material genom att detta ofta har en hård yta.
Mekaniskt bundna mattor kan kombineras med vilken plast
som helst varigenom lagerhållningen förenklas. Materialets
goda vätbarhet och goda bindningsegenskaper lär tillåta
användning av större glas-plastförhållande än vanligt (L M
Calhoun i Materials & Methods mars 1955 s. 106). SHl

Produkter av isobutyraldehyd. Sedan 1952 har
iso-butyraldehyd tillverkats i USA. Tillverkningen lär nu
överstiga 45 t/dygn. Endast små mängder av aldehyden säljs
för närvarande som sådan; största delen av den överförs
till isobutylalkohol och isobutylacetat vilka har samma
användningsområde som motsvarande n-butylföreningar,
nämligen mest till lösningsmedel för läcker och
mjuk-ningsmedel för plaster. Isobutylföreningarna uppges vara
billigare, svagare luktande och lättare än
n-butylförening-arna vilket gör dem särskilt tilltalande för lackindustrin.

Nya isobutylaldehydderivat är neopentylglykol,
isosmörsyra, isobutylisobutyrat och 2,2/f-metyM,3-pentandiol
vilka alla kan framställas utan svårigheter. De första tre
tillverkas redan i halvstor skala.
Isobutyraldehyd framställs enligt oxometoden (Tekn. T.
1955 s. 137) vid vilken propylen, erhållen genom
krack-ning av propån, samt koloxid och vätgas ur jordgas
bringas att reagera vid 130—160°C och 105—210 kp/cm2 i
närvaro av en kobolthaltig katalysator. Man får en produkt
bestående av n-butyraldehyd och isobutyraldehyd. Dessas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free