- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
648

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5. Kraftverket Seivaren vid Atlantkusten (endast tre
av de fyra aggregaten färdiga).

ännu större aggregat kan bli ännu gynnsammare
och det förefaller mycket väl vara möjligt att
bygga turbiner på 400—500 MW.

Allmän uppbyggnad

Kraftverken placeras såvitt möjligt intill något
vattendrag för att man skall få korta
kylvattenkanaler och bekväma bränsletransporter, som
t.ex. kraftverket Sewaren, fig. 5 (Tekn. T. 1950
s. 582). Byggnaderna är i regel rent
funktionalistiska utan utsmyckningar i större omfattning.

Kostnaden för byggnaderna söker man minska
så mycket som möjligt. Det radikalaste sättet är
ju att bygga kraftstationen utomhus och 42
sådana enheter redovisas även i Powers översikt
1954, under det att antalet inomhusstationer är
102. Delvis utomhus placerade aggregat
förekommer också, och av denna typ redovisas 47 en-

Fig. 6. Sewaren, "semi-outdoor-station", i förgrunden
kombinerad mekanisk oclx elektrisk stoftavskiljare.

Fig. 7. River Rouge Power Plant; modell av helt utbyggd
anläggning med sex aggregat.

heter. Vid detta byggnadsätt, fig. 6, är det
vanligen ångpannans mindre ömtåliga delar som
placeras utomhus, såsom ekonomiser,
luftförvärmare, stoftavskiljare och fläktar, under det
att turbinaggregat, pumpar, förvärmare och
eldningsdon placeras inomhus.

Enhetsaggregat med en ångpanna — en turbin
är numera det enda som förekommer. Samtliga i
Power5 redovisade 141 aggregat har endast en
panna till varje turbin. Mellanöverhettningen är
även helt dominerande för nyare anläggningar.
Av 92 aggregat på 100 MW och däröver är 72
utrustade med mellanöverhettning. Av de övriga
20, som inte har mellanöverhettning, gäller
endast sju leveranser 1954 eller senare. En
turbin-leverantör uppger att 90 % av alla turbiner över
40 MW numera får mellanöverhettning.

Som en följd av de stora turbineffekterna blir
vid enhetsaggregat även panneffekterna mycket
stora. Den allenarådande typen av ångpannor är
strålningspannor med åtminstone till största
delen vattenkylda väggar (Tekn. T. 1955 s. 463).
Pannorna är vanligen utrustade för eldning med
olika slags bränslen, i många fall såväl för olja
och gas som för kolpulver.

Även vid stationer helt inomhus kan man nedbringa
anläggningskostnaderna genom att använda väggar av billig
konstruktion. En väggkonstruktion som föreföll vara
ändamålsenlig och billig var sammansatt av en 1,5 mm slät
aluminiumplåt utvändigt och en veckad förzinkad stålplåt
invändigt med stenullsisolering emellan. Väggens totala
tjocklek var ca 95 mm, och isoleringens tjocklek varierade
mellan 51 och 92 mm, beroende på innerplåtens veckning.
Väggen vägde ungefär 20 kg/m2 och uppgavs vara billig att
montera och icke kräva något underhåll. Till väsentlig del
genom att gå över från tegelvägg till denna konstruktion
räknade man med att kunna minska kostnaden för en
kraftstationsbyggnad från 39,75 $/k\V till 20,75 $/kW.

I nyare kraftverk placeras ofta luftförvärmare,
stoftavskiljare, fläktar och skorsten på marken, vilket anses
minska byggnadskostnaderna, fig. 6.

I aggregat med en panna — en turbin kan man för att
minska anläggningskostnaden utelämna den i andra fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free