- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
672

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 23 augusti 1955 - Andras erfarenheter - Markens inverkan på asbest-cementrör, av SHl - Element 101, av SHl - Färger för glasmålning, av SHl - Kompressorskovlar av plast, av SHl - Bättre slamrötning under inverkan av växelström, av AG - Halvädelstenen granat konstgjord, av SHl - Steroider mot reumatiska sjukdomar, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

672

TEKNISK TIDSKRIFT

beror förändringens snabbhet av markens beskaffenhet.
Vittringen påskyndas t.ex. väsentligt av såväl organiska
som oorganiska syror. Då stor mängd kolsyra bildas i
jord med hög halt av organiska ämnen, kan man vänta
att asbest-cementen skall angripas mest i mark av denna

typ-

Härdningsperioden befanns vara i genomsnitt 2—4 år
för 6"-rören och ca 7 år för 4"-rören. Skillnaden beror
kanske inte bara på olikhet i härdningsprocessen utan
också på olikheter i dimension, sammansättning och
tillverkning. Vittringen gick snabbare för 6"- än för 4"-rören.
Den genomsnittliga hållfastheten efter 13 års exponering
var emellertid för 6"-rören ungefär densamma som för
icke exponerade rör och för 4"-rören större. Även under
de ogynnsammaste betingelserna var provens hållfasthet
efter 13 års exponering större än som fordras enligt
Federal Specifications (National Bureau of Standards
Tech-nical News Bulletin febr. 1955 s. 26—28). SHl

Element 101. Vid University of California har man
identifierat 17 atomer av element 101 med masstalet 256.
De har erhållits genom bestrålning av 109 atomer av
element 99 med 41 MeV ct-partiklar i cyklotron. Då
utgångsmaterialet har en halveringstid på bara 20 dygn, måste
experimenten utföras snabbt.

Den erhållna isotopen av element 101, som kallats
men-delevium Mv, har en halveringstid mellan en halv och
flera timmar. Den tycks falla sönder genom spontan
klyvning. Dess kemiska egenskaper uppges likna tuliums.

Det nya elementet skulle inte ha upptäckts utan de
åtgärder som man vidtagit för att åstadkomma en
utomordentligt stark a-bestrålning inom ett mycket litet
område. Genom ändring av cyklotronens magnetfält och
användning av en speciell targethållare koncentrerade man
3 • lO10 cK-partiklar per sekund mot en yta på 0,8 X 6 mm.
Vatten och helium användes för kylning av targeten.

Denna bestod av element 99 elektrolytiskt utfällt på
baksidan av en tunn guldfolie. När a-partiklar passerade
genom folien och infångades av element 99 bildades det nya
elementet vars atomer samtidigt slungades ut och
fastnade på en guldfolie bakom den första. Efter
bestrålningen löstes uppsamlingsfolien snabbt, guld och föroreningar
avlägsnades och resten delades upp i tre fraktioner,
bestående av element 99, 100 och 101, varefter varje
fraktion undersöktes med olika instrument.

Man hade väntat att finna ^Mv som bör vara en
a-strå-lare med ca 5 min halveringstid. De fraktioner, som
innehöll Mv gav emellertid strålningspulser med så stor energi
att de endast kan ha härrört från kärnklyvning. Av
fortsatta undersökningar drog man slutsatsen att ^Mv
erhållits. Man tror dock alltjämt att ^Mv kan framställas
(Chemical & Engineering News 9 maj 1955 s. 1956). SHl

Färger för glasmålning. Bland de färger, som länge
använts för målning på soda-kalkglas, är en blekt gulbrun
färg som görs av silver- och kopparsalter. Dessa blandas
med en lämplig ockra som dispergeringsmedel och så
mycket vatten att en blandning med lämplig viskositet fås.
Efter målning upphettas glaset i ugn till 540°C, tas sedan
ut och befrias från överskottsmaterial genom tvättning
och borstning.

För några år sedan fann man att tillsats av en
zinkförening ger en betydligt djupare färg, och senare
undersökningar har visat att man genom att variera de tre
metalljonernas blandningsförhållande, utom olika gulbruna
nyanser, kan erhålla röda och gröna. Bäknat på summan av
de tre metallerna ger sålunda 0,1 °/o Ag, 58 °/o Cu och
42 % Zn en mycket ljus halmgul färg; den bästa gröna
fås med 5,04 %> Ag, 39,85 °/o Zn, 55,01 °/o Cu och den
bästa röda med 13,65 °/o Ag, 36,2 °/o Zn, 50,3 %> Cu.

Det har visat sig att en viss mängd klorjoner måste ingå
för att färgen skall utvecklas. Bränningstemperaturen
måste vidare regleras inom snäva gränser. Vid upphettning

över 590°G förstörs färgen fullständigt. Gulbrun färg
uppstår vid 430—480°C oberoende av den använda
blandningens sammansättning. Vid närvaro av minst 21 °/o Ag fås
gulbrun färg vid alla bränningstemperaturer mellan 430
och 590°C. Blandningar, innehållande mindre än 21 %> Ag,
ger beroende på sammansättningen röd eller grön färg vid
510—590°C (D S Levi i American Ceramic Society
Bulletin april 1955 s. 119—121). SHl

Kompressorskovlar av plast. Man har funnit att skövlar
av glasfiberarmerad fenolplast kan användas i
kompressorer. Ett nytt material för hög temperatur har nämligen
28—35 kp/mnr brottgräns vid 260°C och visar ingen
krypning. Det har enligt uppgift vid försök givit gott resultat
både i ledskenor och rotorskovlar vid 260°C.

Plastens hållfasthets-viktsförhållande är ungefär dubbelt
så stort som de vanligen använda metallernas. Materialet
är korrosionsresistent och har god slagseghet.
Bearbetningskostnaderna för plastskovlar är avsevärt mindre än för
metallskovlar. Plasten har vidare relativt stor
dämpningsförmåga varigenom vibrationsspänningarna blir små och
skovlarna inte lätt utmattas.

En olägenhet kan i vissa fall vara att materialet är
anisotropi dvs. har olika stor hållfasthet i olika riktningar, på
grund av glasfiberns orientering. En annan svårighet är
att man saknar pålitliga metoder för provning av plastens
härdning och dess bindning vid glasfibern. Anisotropismen
uppges emellertid vara utan större betydelse och kan
kanske t.o.m. vara en fördel, om man utnyttjar materialets
större hållfasthet i en viss riktning (Material & Methods
mars 1955 s. 12). SHl

Bättre slamrötning under inverkan av växelström.
Bedan på 1940-talet visade Kliewe och Neidl,- att inverkan
av växelström på avloppsvatten medför ökad bakteriehalt
och därigenom snabbare sönderdelning av de organiska
föroreningarna. Vid laboratorieförsök med växelström,
220 V, 50 Hz, har man nu fått följande resultat. Det sura
jäsningsskedet upphörde efter 8 dygn i stället för efter
33 dygn vid ett parallellförsök utan elströmsbehandling.
Mängden anaeroba bakterier ökades 2,5—3-falt, och
röt-gasutvecklingen fördubblades. Efter 14 dygn var
avloppsvattnets kaliumpermanganatförbrukning mindre än hälften
av kontrollprovets (Sven Carlson i Gesundheits-Ingenieur
h. 5—6 1953). AG

Halvädelstenen granat konstgjord. Man har i USA
funnit att mörkt hornblände kan omvandlas till granat genom
upphettning till ca 1 200°C under tryck över 260 kp/mm2 i
närvaro av ett lämpligt vattenupptagande ämne. Sätts vatten
till granat, övergår denna till hornblände vid något lägre
tryck. Det anses därför att granaterna i Göre Mountain
bildats ca 100 km under jordytan varefter den formation, i
vilken de finns, långsamt lyfts upp till nuvarande höjd
(Chemical & Engineering News 25 april 1955 s. 1778). SHl

Steroider mot reumatiska sjukdomar. Man har funnit
att två nya ur gallsyror framställda, kristallina steroider,
metacortandralon och metacortandracin, ger påtagliga
resultat vid behandling av reumatiska sjukdomar. Vid
kliniska försök vid National Institute of Health har
metacortandralon haft omedelbar verkan på alla hittills
behandlade patienter. Metacortandracin har provats i mindre
utsträckning men tycks ha lika stor effekt.

Båda steroiderna har 3—4 gånger så stor verkan som
cortison. Hittills har inga ogynnsamma biverkningar iakttagits
vid deras användning, men cortison, hydrocortison och
corticotropin gav sådana först efter längre tids
behandling, och detsamma gäller kanske för steroiderna. Vidare
består dessas stora begynnelseverkan i många fall inte
vid fortsatt behandling, och den förbättring de ger är inte
tillräckligt stor för att man skall riskera biverkningar som
kan uppstå vid långvarig behandling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free