Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1955 - Det brinner i fabriken, av Ingvar Strömdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Brand i cementvarufabrik.
Brandorsaken var överslag eller kortslutning i kabelbox,
som ej varit öppnad på länge. De brunna
magasinbyggnaderna låg tätt intill annan bebyggelse inom det
ålderdomliga och hopgyttrade fabriksområdet. Endast genom
en mycket kraftig insats från brandkårens sida kunde
skadorna i huvudsak begränsas till de båda plåtmagasinen.
Plåtskjul har många gånger — trots att de ej är
brand-säkra — visat sig ha anmärkningsvärt god förmåga att
hindra brands vidare spridning särskilt när plåtarna är
hopnitade eller hopbultade med varandra. Det bör
observeras att man, om man i stället för järnplåt använder den
allt vanligare förekommande aluminiumplåten som
konstruktionsmaterial i skjulbyggnader, icke kan påräkna
samma goda brandskyddsegenskaper, enär
aluminiumplåten smälter vid ca 550°C. Normal brandtemperatur når
upp till 700—800°C.
Den 16 februari på förmiddagen. Cementvarufabrik i
Södra Valbo utanför Gävle (fig. 5). Brandskada 700 000 kr.
Fig. 6. Brand i galvaniseringsfabrik på Liljeholmen.
Brandorsaken är okänd. Branden började i den äldre
delen av byggnaden och spred sig därefter till den nyare
delen, vilken liksom den maskinella utrustningen svårt
skadades.
Om det ur driftteknisk synpunkt är möjligt bör en
nytillkommen del av en fabrik brandtekniskt avskiljas från
äldre, oftast mycket brandfarliga delar. I de fall då
brand-sektioneringen ej kan göras fullständig kan viss
sektionering åstadkommas med hjälp av från taket nedbyggda
flamskärmar i kombination med taköppningar eller
lan-terniner av tillräcklig storlek för att medge brandgasernas
avledande.
Den 16 februari på eftermiddagen. Stockholms
Galvani-seringsfabrik, Liljeholmen, Stockholm, samt tre
affärsföretag inrymda i industrihotell (fig. 6). Brandskada
1 900 000 kr.
Branden orsakades sannolikt genom vårdslöshet med
blåslampa.
Branden började inom den till galvaniseringsfabriken
hörande personalbyggnaden av trä belägen i tomtens södra
del invid gatan. I ett duschrum i våningen 1 tr. hade
sprickor uppstått i golvbeläggningen av asfalt. Dessa
sprickor skulle repareras och för uttorkning av fukten i
dessa användes en blåslampa. Elden har med all
sannolikhet orsakats av att bjälklagsfyllningen, torvströ,
antänts genom hettan från blåslampan. Blåslampan
användes kl. 10.30. Kl. 13.30 var golvreparationerna helt
avslutade och reparatören lämnade platsen. Kl. 14.30
upptäcktes branden, som då via dolda prång hunnit sprida
sig till angränsande utrymmen. Till följd av
träkonstruktionerna och det svåröverskådliga och hopgyttrade
byggnadssättet kunde eldens framfart trots kraftig
brandkårsinsats ej hejdas, utan elden spred sig norrut och västerut
till galvaniseringsfabrikens övriga fabriks- och
lagerlokaler, vilka svårt skadades.
Den först antända, två våningar höga personalbyggnaden
gränsar till det fyra våningar höga industrihotellet och
skiljes från detta genom en brandmur. Lågorna från de
brinnande byggnaderna på galvaniseringsfabrikens område
svepte emellertid ej endast upp utmed brandmuren, där
de ej kunde göra någon skada, utan även upp efter
industrihotellets norra fasad, i vilken fönsterrutorna
sprängdes av hettan. Brandkåren gjorde förtvivlade
ansträngningar att hejda eldens spridning till industrihotellet men
trots detta gick elden in i våningarna två och tre trappor
och vållade där svåra skador.
Blåslampor, svets- och skäraggregat använda i samband
med reparationsarbeten vållar varje år ett stort antal
eldsvådor. Sex av storbränderna under första kvartalet
1955 har orsakats på det sättet med en sammanlagd
brandskadekostnad av 3,6 Mkr. Man kan ej vara försiktig
nog när det gäller sådana arbeten. Det är nödvändigt att
låta en sakkunnig person undersöka vad som döljer sig
bakom en till synes oskyldig yta innan blästerlågan
släp-pes lös. Det är också nödvändigt att under arbetets gång
och under tillräckligt lång tid efter arbetets avslutande för
dagen hålla bevakning. Särskild uppmärksamhet måste
ägnas dolda skrymslen i vägg-, tak- och
bjälklagskonstruktioner genom vilka elden kan sprida sig.
Om två byggnadskroppar är hopbyggda i vinkel
åstadkommes ej betryggande brandsektionering mellan dem enbart
med hjälp av en brandmur i kontaktytan mellan de båda
byggnadskropparna. Även fasaderna i vinkeln måste
säkras. Detta kan, när det gäller stenhus, ske på så sätt
att fönstren i fasadpartiet närmast vinkeln göres icke
öppningsbara samt förses med trådglas i järn- eller
betongram.
En lägre byggnad, som är brännbar och placerad invid
en högre byggnad, innebär alltid en allvarlig risk för
denna sistnämnda; brand i den lägre byggnaden kan
lätt via den högre byggnadens fönsteröppningar och takfot
spridas till denna.
Den 17 februari sent på kvällen. Skofabrik av sten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
