- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
710

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

710

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Reaktans x och
tilllåten driftspänning u vid
enkel- och multipelledare
med samma totala
ledning sarea (2 X 593 mm’).

Elektriska egenskaper

En kraftlednings koronaförluster bestäms av
medelvärdet på fältstyrkan vid linytan, medan
radiostörningarna bestäms av maximivärdet. En
uppdelning på multipelledare är fördelaktig,
fig. 1, och innebär att man vid oförändrad total
linarea kan tillåta en högre driftspänning. Den
av koronan bestämda högsta tillåtna
driftspänningen sjunker kraftigt med antalet linor i
multipelarrangemanget, fig. 2.

Användning av två eller flera linor per fas har
ett gynnsamt inflytande på
spänningsfördelningen över isolatorkedjorna, fig. 3, och minskar
risken för radiostörningar från kedjor,
upphäng-ningsanordningar och dämpare. Härigenom
förenklas avstörningsanordningarna.

Även reaktansen minskar med ökat antal linor
per fas, fig. 2. Vid större överföringsavstånd än
ca 250 km får detta stor betydelse, då där tillåten
ledningsbelastning bestäms av stabiliteten.
Samtidigt ökas kapacitansen, vilket innebär att
behovet av shuntkondensatorer eller
synkronmaskineri för alstring av reaktiv effekt minskas.

Den högsta tillåtna driftspänningen och
reaktansen varierar också med avståndet mellan
tvillingledarna, fig. 4. Reaktansen sjunker med ökat
avstånd, medan i det valda exemplet
korona-spänningen når ett maximum vid 30 cm
linavstånd. För de svenska 380 kV ledningarna har
valts avståndet 45 cm, som innebär en rimlig
kompromiss. Samma avstånd har valts vid 200
kV-ledningar, varigenom gemensamma
konstruktioner för lininfästning och distansstänger
kan användas. Ökat linavstånd medför dock ökat
fasavstånd och därigenom ökade stolpkostnader.

Om linorna valts med hänsyn till
radiostörningar, får avståndet mellan dem minskas under
ett minimimått endast vid exceptionella
tillfällen. Vid de svenska 380 kV ledningarna bör
avståndet ej få sjunka under ca 20 cm, fig. 4. Det
påverkas av elektriska krafter och vind.

De elektriska krafterna utgörs av
elektromagnetisk attraktion, som är proportionell med
kvadraten på strömmen, och elektrostatisk
repulsion, som är proportionell med kvadraten på
spänningen. Vid tomgång kommer linorna att
vid ett 330 m spann få ca 3 cm större inbördes
avstånd än vid normal last. Efter sammanslag-

ning skiljer sig linorna icke om belastningen
överstiger ca 600 MVA vid 380 kV eller ca 250
MVA vid 200 kV.

Viktigare är hänsynen till vind och denna fråga
har studerats ingående på provspann liksom
förhållandena vid plötsligt bortfall av islast på en
av linorna. Resultatet blev att distansstänger
sätts in, så att fria spannlängden utgör 130 m
vid 380 kV och 170 m vid 200 kV.

Mekaniska egenskaper

Prov har utförts för att utröna huruvida
ömsesidig skärmning medför en minskning av
vindlasten på de individuella linorna i ett
multipelarrangemang. Detta har ej visat sig vara fallet, i
varje fall ej i sådan utsträckning, att hänsyn
därtill kunnat tas vid dimensioneringen.

Följaktligen antas att alla linor kan utsättas
för maxiinilast samtidigt. Vid ledningarnas
planering gjordes en omfattande utredning
beträffande storleken av de tillsatslaster, som normalt
kunde komma att uppträda, varvid hänsyn togs
till klimatologiska och meteorologiska förhållan-

.. Element nr

Fig. 3. Spänningsfördelning över isolatorkedja med 20
element (Ifö 2105); 1 isolatorkedja utan ledare, 2
isolatorkedja med tvillingledare, 3 isolatorkedja med tvillingledare
och graderingsring; elementen är numrerade från regel till
ledare.

Fig. 4. Reaktans x och tillåten driftspänning u för
tvillingledare som funktion av avståndet mellan ledarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free