- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
719

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

719

Ett sådant elements dämpning i fram- och backriktning
kan illustreras med kurvor uppmätta i ett instrument
avsett för frekvensområdet 8 800—9 600 MHz, fig. 10.
Bandbredden och minimidämpningen är inte särskilt bra, vilket
bl.a. beror på att anpassningen inte är bredbandig.

I syfte att öka Faradayrotationens bredbandighet har
experiment gjorts med avsiktligt missanpassade ferritstavar
och montering av stavar i dielektriska hållare med hög
dielektricitetskonstant. Det har visat sig möjligt att med
dylika konstgrepp hålla rotationen i det närmaste konstant
inom en relativ bandbredd av 15 %>.

Genom att införa ett dielektrikum avsåg man dels att ho-

Fig. 7. En kvartsvåg platta omvandlar en linjärt polariserad
våg till en cirkulärt polariserad våg.

Fig. 8. Envägstransmissionsledning med två
kvartsvågplat-tor och en mellan dem placerad ferritstav.

Fig 9. Element till envägstransmissionsledning bestående
av en central del av permanentmagnetiskt ferritmaterial
omgiven av två ferritstavar.

Fig. 10. Dämpkurvor för envägstransmissionsledning med
ferritelement enligt fig. 9, t.v. i framriktning, t.h. i
backriktning.

Fig. 11. Mikrovågomkopplare med ferritstav.

mogenisera vågledaretvärsnittet för att hindra uppkomsten
av högre moder (där ferritstaven kan verka som
dielek-trisk vågledare), dels att sänka gränsfrekvensen för att få
vågledarevåglängden att variera på ett enkelt sätt med
frekvensen inom det aktuella området. Emellertid visar det
sig att dielektrikum även har en kvantitativ inverkan på
polarisationsvridningen. Man får en ökad vridning
samtidigt som fältfördelningen ändras och förluster införs.
Metoden kan dock ge goda resultat om den kombineras med
en förträngning av vågledaren, och om material med låga
förluster används.

Modulatorer och mikrovågomkopplare.
De beskrivna ferritkomponenterna kan samtliga användas
för moduleringsändamål. Härvid gäller att det är lättare
att använda sådana element som består av långa och
smala, i sin längdriktning magnetiserade stavar, på grund
av att dessas låga avmagnetiseringsfaktorer gör det
möjligt att arbeta med väsentligt svagare yttre magnetfält än
vad som annars fordras. Då induktansen växer som
kvadraten på magnetspolens varvtal, medan fältets styrka
är proportionell mot varvtalet betyder detta att
modula-tionsfrekvenserna, för vilka annars den höga induktansen
i magnetspolen sätter en låg övre gräns, kan höjas
väsentligt.

Någon speciellt distorsionsfri modulering vid större
mo-duleringsgrader kan inte påräknas vid användning av
polarisationsvridande element, då den modulerade
högfre-kvenssignalens fältstyrka varierar som cosinus för
vridningsvinkeln, vilken i sin tur kan anses direkt
proportionell mot magnetiseringsströmmen om ej mättning
inträder. Vid pulsmodulering är förhållandena gynnsammare ur
denna synpunkt, men här börjar magnetspoleinduktansen
i stället göra sig gällande.

En med moduleringen besläktad tillämpning är en
mikrovågomkopplare, fig. 11. Den högfrekventa vågen vrides
med en ferritsektion så att dess polarisationsplan
sammanfaller med ettdera av två uttag, vridna 90° i förhållande till
varandra. Ferritstaven dimensioneras för att ge en
mätt-ningsvridning av 45° och de två uttagen placeras
symmetriskt i förhållande till den infallande vågens
polarisationsriktning. De båda uttagen kan anpassas med två
förskjutbara metallbleck.

Omkoppling mellan de båda utgångarna sker helt enkelt
genom att magnetiseringsströmriktningen omkastas. Genom
att mata magnetspolen med fyrkantvåg kan man få en
periodisk omkoppling med frekvenser på några hundra Hz
eller högre. Vid den antydda dimensioneringen är inte ens
fyrkantvågens kurvform kritisk, då mättningen klipper
av-topparna på modulationsströmmen. För att omkopplingen
skall bli fullständig fordras emellertid ett högt värde på
ellipticiteten.

Litteratur

1. Högan, C L: The ferromagnetic Faraday-effect at microivarc
frequencies and its application — The Microwave Gyrator. Bell Syst.
Techn. J. 1952 jan. s. 1—31.

2. Sakiotis, N G & Chait, H N: Ferrites at microwaves. Proc.
IRE 1953 jan. s. 87—93.

3. Darrow, K K: Magnelic resonance. Bell Syst. Techn. J. 1953 jan.
och mars s. 74—99 och 384—405.

4. Miller, T: Magnetically controlled waveguide attenuators. J.
Appl. Phys. 1949 sept. s. 878—S83.

5. Bloembergen, N: Ön the ferromagnetic resonance in Nickcl
and Supermalloy. Phys. Rev. 1950 juni s. 572—580.

6. Reggia, F: Design details of a tinear magnetic UHF oscillator
attenuator. FM-TV 1951 okt. s. 16—17.

7. Reggia, F & Beaity, R \V: Characleristics of the magnetic
attenuator at UHF. Proc. IRE 1953 jan. s. 93—100.

8. Bates, L F: Recent ideas and experiments in magnetism. Proc.
IEE 1950 nov. s. 340—350.

9. Allanson, J T: The permeability of ferromagnetic materials
at frequencies between 105 and 1010 c/s. J. IEE 92 1945 dec. s. 247—255.

10. Salpeter, J L: Developmenls in sintered magnetic materials.
Proc. IRE 1954 mars s. 514—526.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free