Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 6 september 1955 - Svensk atomenergi efter Genève, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
TEKNISK TIDSKRIFT
har dock märkbart ökat sitt tempo under våren
1955. England har framlagt en atomenergiplan
avseende i första steget fyra atomkraftverk på
sammanlagt 400—800 MW att byggas före 1963
(Tekn. T. 1955 s. 364). AB Atomenergi har
börjat diskutera organisationsformer för den tid då
atomenergin på allvar tas i bruk i Sverige.
Vattenfallsstyrelsen och Asea organiserar särskilda
avdelningar för atomenergifrågor och flera
andra industriföretag har dylika avdelningar under
diskussion.
USA och England har överraskande meddelat
att de dels är villiga dela med sig av sitt
kunnande i reaktorbygge, dels vill ställa vissa
kvantiteter anrikat atombränsle till förfogande för
forskningsändamål och slutligen också att de
ämnar delta i upprättandet av en internationell
atombränslebank till vilken senare också Sovjet
förklarade sig villigt bidra.
Reaktionen i världen på dessa erbjudanden har
ej låtit vänta på sig. USA:s begränsade
erbjudande om upplysningar om konstruktion,
byggande och drift av forskningsreaktorer och om
anrikat bränsle (ca 6 kg U 235 i 20 % anrikning)
har snabbt accepterats av Argentina, Brasilien,
Chile, Colombia, Danmark, Filippinerna,
Grekland, Holland, Israel, Italien, Japan, Kina
(nationella regeringen), Libanon, Pakistan, Portugal,
Spanien, Schweiz, Sverige, Turkiet och
Venezuela. Mera omfattande samarbetsavtal har
slutits mellan USA samt Belgien, Kanada och
Storbritannien.
Denna utveckling har stimulerats av den i
december 1954 beslutade Genèvekonferensen som
också bildat dess kulmen. Där lämnades
ingående beskrivningar på i drift varande
energiprodu-cerande reaktorer i USA och Sovjet och på
många projekt för atomkraftverk. Siffror har
getts som antyder att atomenergin redan inom
några år kan prismässigt konkurrera med
konventionella värmekraftverk. Kraftiga sänkningar
i priset på uran och tungt vatten har
konstaterats. Indikationer har getts att problemet om
en fredlig användning av fusionsenergi
allvarligt diskuterats. Amerikanska och engelska
firmor har förklarat sig beredda att ge
prisuppgifter och leveranstider på medelstora
atomkraftverk. Ett stort antal länder har förklarat sig
omedelbart intresserade av att köpa atomkraftverk
inte bara enstaka utan i hela serier, och
Fiatverken har från USA redan beställt en
energipro-ducerande reaktor för 4 M$ att levereras 1957.
Norge ämnar som nästa steg i sitt
atomenergiarbete bygga en reaktor för ångproduktion till
en cellulosaindustri och har studerat frågan om
atomdrivna valfångstfartyg.
Det är med detta som atomenergin antar sina
omedelbara nationalekonomiska aspekter. Det är
nu ej längre endast frågan om den nationella
energisituationen på lång sikt utan också om den
tunga exportindustrins position på
världsmarknaden i en mycket nära framtid. I en
upprustning av energiindustrin världen runt kommer
under de närmaste åren atomenergin att inta en
stark ställning. Leveranserna till denna
upprustning kommer att tas från de länder som kan
råga sin skäppa med kunnande om
atomkraftbygge och atomkraftdrift. Detta har givetvis
både USA och England insett, de väntar nu att
kunna ta hem vinsterna på sitt tunga och
dyrbara forskningsarbete. Inte att undra på att
många svenska firmor nu plötsligt satt sig upp
och börjat gnugga ögonen.
Vårt läge i denna situation är ej ljus. AB
Atomenergi har gjort beundransvärda prestationer
med sina begränsade resurser som redan
relaterats. Men trots detta torde det vara ett faktum att
våra kunskaper och rön från detta arbete väger
lätt som bytesvara mot avancerad reaktorteknik.
Redan det blygsamma andra steget i det svenska
reaktorprogrammet frestar hårt våra
personalresurser. Även om vi har det någorlunda
välbeställt med kärnfysiker och kemister råder det
en skriande brist på elektrotekniker, mekanister
och värmetekniker. Den svenska
kapitalsituationen behöver här ej ordas om.
Likväl tvingar oss nu situationen till krafttag.
Den som ej blir med i det nyskapande
atomenergiarbetet nu lär ej ges något tillfälle att
komma igen. Vi måste revidera våra
uppfattningar om kapitalprioritet och eventuellt genom
särskild lagstiftning premiera investeringar i
atomforskning och atomkraftbyggen. Vi måste
starta ett aktivt program för privat
uranprospek-tering och modernisera de föråldrade regler som
nu försvårar en sådan verksamhet. Vår
uranproduktion måste vidgas och förbilligas så att vi ej
kommer i beroendeställning i förhållande till
utlandet i fråga om bränsle. Det svenska
reaktor-programmet måste omprövas i ljuset av den
kunskap som vunnits vid Genève-konferensen
och luckorna i vårt vetande måste fyllas genom
byte med eller köp från utlandet och genom ett
intensifierat forskningsprogram. Basen för
industrins engagemang i AB Atomenergi måste
vidgas, möjligheterna att kontraktsvägen fördela
forskningsuppgifterna måste undersökas och ett
engagemang i atomkraftbyggen inom
industrigrupper måste uppmuntras. Klarhet måste med
det snaraste skapas över den framtida
atomkraftförsörjningens struktur och rollerna
fördelas mellan AB Atomenergi som forskande och
bränsleproducerande samt kraftindustrin och
Vattenfallsverket som kraftverkdrivande och
energidistribuerande. I detta arbete finns ej
utrymme för prestigestrider eller för hänsyn till
parti-doktriner. Det arbete som väntar oss inför
atomåldern är så stort att alla krafter måste
mobiliseras, inte minst de som finns inom den
svenska industrin. GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
