- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
732

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

732

TEKNISK TIDSKRIFT

strierna, den organiska industrin, som var
obetydligt utvecklad vid krigsutbrottet. Under de
senaste tio åren har emellertid en svensk
tillverkning av högförädlade slutprodukter —
plaster, läkemedel, rayon m.m. — vuxit fram. Dessa
industrier täcker redan större delen av den
svenska marknadens behov. Av rayon har till
och med en ganska betydande kvantitet kunnat
exporteras under de senaste åren.

Sverige har i dag nått full självförsörjning med
många kemikalier (fig. 3). Oorganiska syror
framställs till största delen inom landet och
produktionen har mer än fördubblats sedan 1938.
Den elektrokemiska industrin — med
kalciumkarbid och klor-alkali som huvudprodukter —
har kunnat befästa sin starka ställning och
produktionen täcker i dag helt den svenska
marknadens behov. Även på det organiska området
har utvecklingen gått snabbt.
Självförsörjningsgraden är dock här inte lika hög och endast ett
mindre antal mellanprodukter tillverkas i landet.

Svensk kemisk produktion

Exakt hur stor Sveriges kemiska industri är
blir i hög grad en definitionsfråga.
Avsalupro-duktionens värde uppgick 1953 till 1 900 Mkr.
om man använder den definition på kemisk
industri som är bruklig i svensk officiell statistik.
Detta motsvarar ungefär 6 % av den totala
industriproduktionen. Arbetarantalet var
samtidigt 22 000 eller ca 4 % av hela arbetarantalet
i industrin. Om man emellertid använder en
snävare internationell definition, varvid fett- och
petroleumindustrierna utesluts, blir
avsalupro-duktionens värde endast 1 300 Mkr. (fig. 4).

Arbetarandelen är mindre än
salutillverknings-andelen, vilket visar den relativt stora
kapitalintensiteten i kemisk industri. Den
rationalisering, som ägt rum, framgår av den växande ytan
mellan arbetar- och salutillverkningskurvan.
Investeringsandelen har sjunkit mycket under
efterkrigsåren, vilket troligen är mycket
beklagligt, eftersom denna kurva har ett mycket intimt
samband med salutillverkningskurvan.

De kemiska företagen i Sverige är mycket små
i internationellt mått. Utländska jätteföretag av
typen ICI har tillverkningsvärden som betydligt
överstiger hela den svenska kemiska
produktionen. De största svenska rent kemiska företagen
har tillverkningsvärden på omkring 50 Mkr.
Sådana företag är t.ex. Stockholms
Superfosfat-fabriks AB, som tillverkar plaster och
elektrokemiska produkter, såsom karbid och
kvävegödsel, AB Bofors som förutom sprängämnen
framställer råvaror för färgämnen och läkemedel
samt Reymersholms Gamla Industri AB, som är
stortillverkare av sådana baskemikalier som
svavelsyra och fosforsyra.

Till gruppen rent kemisk industri hör också
läkemedelsföretagen, såsom AB Astra och AB

Fig. 4. Svensk kemisk industris andel av antal arbetare,
saluproduktionsvärde och investering i hela industrin 1913
—1953.

Kabi. På plastområdet är Skånska Ättikfabriken
AB och Svenska Oljeslageri AB med
tillverkningsvärden på över 25 Mkr. de största. Mo och
Domsjö AB har ungefär lika stort
försäljningsvärde, och dess kemiska produktion är
huvudsakligen koncentrerad till mellanprodukter ur
svensk sulfitsprit.

Petroleumraffinaderierna, Koppartrans AB och
A Johnsson & Co, har större tillverkningsvärden
än de nu nämnda företagen, nämligen ca 100
Mkr., men deras produktion av rent kemiska
produkter är obetydlig.

Export

De svenska företagen har inte huvudsakligen
varit exportinriktade utan sökt avsättning för
sin växande produktion på hemmamarknaden.
Detta sammanhänger delvis med de relativt höga
tullmurarna utomlands. Denna protektionism är
i första hand märkbar i de stora
industriländerna och kanske främst i USA. Således är
värdetullar på 30—50 % inte ovanliga på det
organiska området. Dessa prohibitiva tullar är inte
bara ett hinder för svensk export av kemiska
produkter utan har också en allmänt hämmande
effekt på den internationella arbetsfördelningen.

Sveriges andel av världsexporten av kemiska
produkter var 1938 1,7 % och hade 1953 sjunkit
till 1,0 %. År 1938 exporterade Sveriges kemiska
industri i värde 23 % av sin produktion mot 16 %
1953. Detta betyder dock ingen kvantitativ
minskning eftersom exportvolymen samtidigt ökat
med 20 %. Det är emellertid anmärkningsvärt
att hela industrin ökat sin export betydligt mer,
nämligen exakt dubbelt så mycket, och att den
kemiska industrin under samma tid ökat sin
produktion med 170 %. Tillverkningen har
alltså till största delen gått till den expanderande
hemmamarknaden.

Värdet av Sveriges kemiska export uppgick
1953 till 230 Mkr. och den kemiska importen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free