- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
733

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

733

närmare 500 Mkr., motsvarande nära 3 resp. 6 %
av den totala exporten, resp. importen.
Traditionella produkter, såsom industrikemikalier,
tändstickor och ferrolegeringar, dominerar utförseln,
men på senare år har även rayon och läkemedel
nått betydande exportsiffror. De största posterna
i importen är konstgödsel och organiska
industrikemikalier.

Utvecklingsmöjligheter

Kan man i Sverige utveckla en internationellt
konkurrenskraftig kemisk industri? De faktorer
som i första hand synes bestämma våra
möjligheter härtill är tillgången på billiga råvaror
(antingen importerade eller tillverkade inom
landet), den inhemska efterfrågans storlek,
tillgången på tekniskt kvalificerad arbetskraft och på
riskvilligt kapital. Det är inte otänkbart att
Sveriges förutsättningar i dessa avseenden är så
pass goda att en exportinriktad kemisk
storindustri kan utvecklas. En jämförelse med t.ex.
Schweiz visar att ett litet land, som uppfyller
endast vissa av de tidigare angivna
förutsättningarna, kan nå betydande framgångar på
exportområdet.

Det är typiskt för Sveriges kemiska industri att
resurserna splittrats på en mängd
tillverknings-grenar, av vilka många byggts upp i
samband med krigsårens avspärrning. En hög
självförsörjningsgrad har också nåtts för ett stort
antal produkter framför allt på det oorganiska
området. Produktionen av organiska produkter
är i huvudsak imiterande. De nya produkter och
processer som skapats utomlands har visserligen
relativt snabbt anpassats efter svenska
förhållanden, och i samband därmed har ett
betydande inhemskt forskningsarbete nedlagts, men
direkta pionjärinsatser har varit sällsynta.

Sveriges kemiska industri har expanderat
mycket snabbt. Produktionen har växt med 5 %
årligen under perioden 1938—1953 mot 3,5 % för
hela industrin. Om utvecklingen går lika snabbt
under de kommande åren har produktionen
fördubblats vid slutet av 1960-talet. Den skulle då
ha ett värde av närmare 4 000 Mkr. Under
senare år har emellertid den internationella
konkurrensen hårdnat och frågan är om Sveriges
kemiska industri i längden kan upprätthålla sin
snabba expansionstakt, som till stor del
bestämts av de tidigare mera skyddade
avsättningsförhållandena.

Den svenska kemiska industrins
utvecklingsproblem kan emellertid ses också ur ett helt
annat perspektiv. Man kan fråga sig om inte
Sverige samhällsekonomiskt sett skulle ha en hel del
att vinna på att koncentrera en större del av
den fortsatta industriella expansionen till
kemisk industri. Det är en utveckling som kan
förefalla naturlig med tanke på branschens
centrala betydelse i näringslivet, och de viktigare in-

dustriländerna i världen har också sedan länge
slagit in på denna linje.

Denna koncentration kan naturligtvis göras på
många olika sätt. Det är tänkbart att en större
del av resurserna av kapital, arbetskraft etc.
koncentreras till den nu existerande kemiska
industrin med bibehållande av dess nuvarande
struktur. Det är emellertid också möjligt att ge
koncentrationen ett annat mål, nämligen
uppbygg-ning av en exportinriktad kemisk storindustri
för tillverkning av en eller ett fåtal
produktgrupper. Det är ganska sannolikt att detta kan
ha stor betydelse för våra utsikter att
upprätthålla en livlig utrikeshandel, vilken hittills i
hög grad byggt på internationellt livligt
efterfrågade specialprodukter av typen kullager och
högförädlade stålkvaliteter.

För att en sådan koncentration till ett eller ett
fåtal områden skall ha utsikter till framgång
måste flera förutsättningar uppfyllas, som
sammanhänger bl.a. med våra tillgångar på råvaror,
kapital och arbetskraft.

Inhemsk eller importerad råvara?

Det är karakteristiskt för den kemiska
tillverkningen att samma slutprodukt ofta kan
framställas enligt vitt skilda metoder och ur helt
olika råvaror. Valet av råvara är ofta avgörande
för lönsamheten och ju flera de tillbuds stående
råvarorna är, desto större blir möjligheterna att
välja en billig tillverkningsprocess.

I diskussionen om råvarans betydelse för
organisk industri har man ofta satt likhetstecken
mellan "råvara" och "inhemsk råvara". Denna
förenkling brukar ofta godtas utan debatt, trots
att det i Sverige i många fall skulle vara
ekonomiskt fördelaktigare att grunda en organisk
industri på utländsk råvara. Vanligen har dock
detta alternativ avfärdats med hänsyn till
beredskapssynpunkter.

Den organiska industrin är strukturellt sett
uppbyggd i två led. I det första framställs
mellanprodukter, och i det andra tillverkas
slutprodukterna, t.ex. plaster eller läkemedel, av
mel-lanprodukterna. Det svenska behovet av
organiska mellanprodukter kan täckas på två olika
sätt: antingen av inhemsk industri, som delvis
är beroende av utländsk råvara, eller enbart på
inhemsk råvara. I senare fallet kan den
producera bara ett mindre antal av de erforderliga
mellanprodukterna, och den inhemska
tillverkningen av mellanprodukter måste kompletteras
med import.

Av de organiska råvarorna i Sverige,
oljeskiffer, torv, skånska stenkol och trä, torde endast
det sistnämnda kunna konkurrera med de
utländska mera högvärdiga råvarorna kol och olja.
Träet, eller rättare sagt sulfitspriten ur
cellulosaindustrins avlutar, kan dock bara tjäna som
utgångsmaterial för en mera begränsad sektor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0753.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free