- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
736

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

736

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Provstav för korrosionsprov i
laboratorieskala.

skalets inverkan. För dessa laboratorieprov
användes 25 inni rund järn med felfri valshud.

De materialtyper, som provats, har varit St 37,
St 44 och St 52. Bedömningen av
korrosionsangreppens styrka har bestått i mätning av
diameterminskningen på cylindriska provstavar,
vilka i de avkapade ändarna varit isolerade med
paraffin (fig. 2). Denna isolering är nödvändig
för att en sekundär korrosionseffekt mellan
glödskalet och det frilagda stålet i ändytorna inte
skall uppstå. Det frästa spåret i staven har haft
ett djup av 7 mm och en öppningsvinkel på 60°.
För de svetsade provstavarna har elektroder av
rutiltyp såväl som sur och basisk typ använts.

Samtliga svetsgodstyper har provats i kontakt
med vardera av de tre grundmaterialtyperna.
För att kunna mäta stavarnas
diameterminskning har man utfört en relativt noggrann
yt-bearbetning när valshuden avlägsnats eller när
svetsgodsen undersökts. Diameterminskningen
har mätts med mikrometer och ett flertal
mätningar i olika diameterriktningar har gjorts vid
varje bestämning. Avmätningen skedde dock
synbarligen mycket jämnt. Det korroderande
mediet har varit havsvatten från
provningsstationen i Hjuvik utanför Göteborg.

Obestridligen har denna enkla provningsmetod,
så länge mätningar har kunnat ske på en väl
bearbetad yta, visat sig utmärkt och sannolikt
bättre än mätningar av viktsminskningen, vilka
för övrigt inte kan ifrågakomma vid
stumsvetsa-de prover.

Av resultaten (fig. 3) framgår, att
kontaktkorrosion mellan glödskal och frilagt material,

vare sig detta utgörs av svetsgods eller stål, är
en helt dominerande faktor, och att svetsgodset
eller det frilagda stålet då utgör den oädlare
komponenten.

Man finner vidare, att en viss kontaktkorrosion
även kan äga rum mellan ett svetsgods och ett
stål utan glödskal. Denna företeelse har redan
inledningsvis påpekats, men får anses helt
försumbar vid sidan av kontaktkorrosionen mellan
glödskal och glödskalsfritt metalliskt material.
Detta framgår särskilt av mätvärdena från det
grundmaterialprov, på vilket glödskalet avslipats
lokalt i en ring av samma bredd som svetsen i de
svetsade proverna.

Fältprov i halvstor skala

För fältproven har tre provserier bestående av
svetsade plåtar använts, var och en utförd med
en basisk och två sura svetsgodstyper. Av de
senare var den ena hetgående och den andra
mindre hetgående. Svetsgods av rutiltyp gav vid
laboratorieproven praktiskt taget samma resultat
soin sura svetsgods.

Vid tidigare undersökningar har det visat sig,
att målning av svetsade plåtar med de nu
gängse skeppsbottenfärgerna endast har en
fördröjande inverkan på korrosionen.
Skeppsbottenfärger är dessvärre inte vattentäta utan uppträder
som semipermeabla skikt varigenom stålytan
angrips under färgskiktet efter en viss tid.

Det ansågs därför välbetänkt att inte fördröja
provningen genom att måla plåtarna. På
omålade provplåtar erhålles resultat mycket snabbt
och redan nio dygn efter det att proven
nedsänkts iakttogs angrepp av en art som inte
nämnvärt ändrades genom förlängning av
provningstiden.

Av resultaten (fig. 4) framgår att korrosionen
helt koncentrerats till svetsen och till partier av
grundmaterialet, där glödskalet blivit skadat
genom värmespänningar, uppkomna vid
svetsningen.

Vid användning av den basiska, relativt
kallsvetsande elektroden har glödskalet inte sprängts
i nämnvärd grad, och endast alldeles intill
svetsen kan man se spänningslinjer, som lett till
bristningar i glödskalet. Där har också rost
uppstått på samma sätt som i svetsgodset. Den

Fig. 3. Resultat av
laboratorieprov med t.v. rutilsvetsgods, i
mitten basiskt och t.h. surt
svetsgods; A och B svetsat prov med
kvarsittande resp. avslipad
valshud, C helsvetsat slipat prov, D
och E grundmaterialprov med
lokalt resp. helt avslipat
glödskal. För A, B, D och E gäller
staplarna fr.v.t.h.
grundmaterialen St 37, StU och St 52.
Streckade linjer gäller mätningar på
grundmaterialet intill svetsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free