- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
746

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

746

TEKNISK TIDSKRIFT

Ozons stabilitet. Enligt en amerikansk undersökning är
ren ozon liksom ren väteperoxid (Tekn. T. 1954 s. 331)
fullt stabil i på lämpligt sätt preparerade behållare och i
lösningar, fria från metalljoner och reaktiva organiska
ämnen. Ozon används industriellt som oxidationsmedel vid
några kemiska reaktioner men alltid utspädd till ca 10 %>
koncentration på grund av explosionsrisken.

Man har emellertid funnit att ozon kan destilleras utan
risk, om den är fullständigt ren, men bara spår av
acetylen eller omättade organiska föreningar orsakar häftig
sönderdelning av koncentrerad ozon vid atmosfärstryck.
Lokal överhettning vid kompression kan också utlösa
detonation (Chemical & Engineering News 22 nov. 1954
s. 4652). SHl

Saran för tätning av glasinslipningar. Vid experiment
med starkt aggressiva kemikalier i glasapparatur med
in-slipningar förstörs det smörjmedel, som används som
tät-ningsmedel, mycket snabbt. Det är t.ex. ofta omöjligt att
genomföra en destillation utan upprepade avbrott för
tätning av slipningarna. En partiell lösning av detta problem
är Teflon-belagda slipningar, men det har visat sig att
överdraget ofta slits sönder varefter slipningen är oduglig.

Man har emellertid funnit att saran (polyvinylidenklorid)
är ett utmärkt tätningsmedel som håller tätt i upp till 240 h
vid destillation av vissa aggressiva ämnen, såsom
klorsul-fonsyra, sulfurylklorid, tionylklorid, rykande salpetersyra,
fosforoxiklorid, fosfortriklorid och fosfortribromid.
Sara-net tätar bra även vid temperaturer över dess smältpunkt
(ca 120°C).

Små bitar saranslang smälts delvis på en metalspatel och
anbringas på slipningens tapp. Denna upphettas i en låga,
och plasten sprides jämnt över den slipade ytan. Tappen
sätts sedan snabbt i hylsan och vrids i denna under
sammantryckning medan plasten stelnar. När slipningen skall
tas isär värms den tills plasten smälter. Ytorna torkas av
innan den hinner stelna och kan sedan göras fullständigt
rena genom borstning med hett vatten innehållande ett
tvättmedel (L D Quin & R B Greenlee i Journal of
Chemical Education okt. 1954 s. 518). SHl

Klorgenerator för laboratoriet. En apparat (fig. 1), som
kan ge en inom vida gränser reglerbar ström av klorgas,
är byggd på den välkända metoden att oxidera
klorvätesyra med permanganat. Syran förs under konstant tryck in
underifrån i ett skikt av kaliumpermanganat och sand som
ligger på en glasfilterskiva med medelstor porvidd. En
slangklämma på saltsyraledningen används för reglering
av syratillförseln vid apparatens igångsättning. När
gasutvecklingen har kommit i gång behövs endast små
justeringar.

Genom den omröring, som den uppåtströmmande syran
och klorbubblorna ger, uppnås en jämnt fortskridande
förbrukning av permanganatet. Tryckfallet i glasfiltret
hindrar uppkomst av baktryck. Apparaten har använts för
leverans av 25 g klor med en hastighet på 8 1/min, men
betydligt större gashastighet kan troligen användas
(Che-mistry & Industry 13 nov. 1954 s. 1416). SHl

Flytande naturgummi. Man tillverkar flytande gummi
genom att depolymerisera rågummi. Nedbrytningen sker
genom upphettning i närvaro av en katalysator varvid en
stabil vätska erhålls. Denna är alltså varken en
gummilösning eller latex då den inte innehåller
lösningsmedel eller vatten. Den kan därför vulkas direkt. Det
flytande rågummit kan erhållas med viskositeter på 180—
1 000 P vid 65°C och 30—180 P vid 120°C, beroende på den
utsträckning i vilken rågummit depolymeriseras.

Produkten väntas få användning för tätning mot fukt och
som .isolationsmaterial. Det flytande gummit kan givetvis
formas utan tryck och är därför lämpligt för ingjutning av
ömtåliga elektronikdelar. Halvledande flytande gummi kan
användas för skärmning av kablar. Man kan nämligen ge
det avsevärt större konduktivitet än annat ledande gummi
(Tekn. T. 1953 s. 581, 744). Det flytande gummit kan
användas som mjukningsmedel i gummi i stället för oljor, på
grund av dess relativt höga pris dock bara i specialfall.

Om ett tunt skikt flytande gummi anbringas på en
metallyta och sedan bränns vid minst 180°C, bildas en brun,
genomskinlig, oxiderad film som har mycket god
vidhäftning. Den är mycket resistent mot oxidation och de flesta
kemikalier utom alkalier. Gummiskiktet måste vara
mycket tunt då det annars blir mjukt i bottnen och får dålig
vidhäftning.

För att kunna stryka eller spruta gummit tillräckligt tunt
späder man ut det med mineralterpentin och för att
underlätta oxidationen tillsätter man koboltsickativ. Flytande
gummi kan också användas som bindemedel i
aluminium-färg. Efter bränning tål denna upphettning till mörk
rödglödgning. Färgen måste läggas på i ett mycket tunt skikt.

Gummi och ebonit kan med fördel användas som
bindemedel för slipmedlet i slipskivor. Man kan härvid göra en
tjock deg av flytande gummi och den betydande mängd
slipmedel som fordras för att slipskivan skall fungera
tillfredsställande. Degen formas under svagt tryck i en
enkel metallform, och arbetsstycket vulkas sedan i
varmluft.

Infärgningsvalsar för tryckpressar kan gjutas av
flytande gummi som sedan vulkas. Gjutningen kan ske utan
anbringande av tryck vilket är en fördel. Valsarna är inte
termoplastiska som de ofta använda gelatinvalsarna varför
deras hårdhet är oberoende av omgivningens temperatur.
De tål också den uppvärmning som uppstår i snabbgående
maskiner.

Man binder ofta borsten i borstar med ebonit. Härvid
hälls i regel en lösning av gummit över borsten. Efter
lösningsmedlets avdunstning vulkas återstoden till ebonit.
En betydande olägenhet är att bindemedlet krymper, när
lösningsmedlet går bort, varigenom borsten inte binds fullt
effektivt, i synnerhet som eboniten har en tendens att
dra sig undan från dem. Denna olägenhet undanröjs
genom användning av flytande gummi då detta kan
användas utan lösningsmedel och därför inte krymper.

Syntetiskt gummi kan av allt att döma inte
depolymeriseras. Dessa produkter tycks vid den termokemiska
behandlingen antingen härda och förlora sin elasticitet eller
brytas ned så att de inte kan vulkas (Engineers’ Digest
dec. 1954 s. 501; G Speight. i Rubber Developments
vårhäftet 1955). SHl

Austenitiskt manganstål. Segt austenitiskt stål med
stor nötningshållfasthet tillverkas med ca 1,2 °/o C och
12,5 %> Mn. Dess sammansättning måste hållas inom
ganska snäva gränser. Det har i många hänseenden
egenskaper som mycket avviker från andra austenitiska ståls,
t.ex. 18—8-ståls. Orsaken härtill är framför allt
manganstålets höga kolhalt. För att det skall få önskade
egenskaper måste det upphettas så högt, att kolet fullständigt
går i lösning, och kylas mycket snabbt från denna
temperatur. Sker kylningen för långsamt, kan fria karbider
bildas och ibland en ferritfas. Båda minskar stålets
seghet och andra utmärkande egenskaper.

Fig. 1. Apparat för
klor-framställning; 1 klor, 2
generator, 3
kaliumpermanganat och sand, 4
glasfilterskiva, 5 koncentrerad
saltsyra, 6 tryckluft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free