- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
753

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

753

Oljeviskositet och smörjning av bilmotorer

Civilingenjör Hans-Eric Lorentz, Stockholm

Under lång tid har smörjoljefabrikanterna
strävat efter att fullända smörjmedlen för
bilmotorer. Den senaste given i denna strävan är
framställningen av multigradoljor — oljor med
sådana viskositetsegenskaper att de fyller
fordringarna för flera av de konventionella
visko-sitetsgraderna.

Hur man skall definiera begreppet ett fulländat
smörjmedel är en vidlyftig fråga som säkerligen
kan besvaras på en mängd olika sätt. Mest
rationellt är det att söka precisera konsumentens
praktiska krav. Motoristen kräver av oljan att
den förhindrar slitning under alla
driftbetingelser och att den motverkar koks-, siam- och
lackbildning. Vidare önskar han oljan avpassad så
att motorn får låg bränsle- och oljeförbrukning,
att motorn är lättstartad vid låga
yttertempera-turer och att en enda oljekvalitet kan användas
året runt.

Två viktiga egenskaper hos en olja är dess
viskositet och viskositetens temperaturberoende.
Det primära problemet vid smörjning av en
maskin är att med en bärig oljefilm hindra
metallisk kontakt mellan dess rörliga delar. Denna
förmåga är starkt avhängig oljans trögflutenhet
vid det aktuella driftförhållandet. Ju högre
viskositeten är, desto större blir oljefilmens
bärighet.

När det gäller en långsamgående rörlig del med
låg ytbelastning vid en given temperatur, blir
smörjproblemet enkelt att lösa. Det är bara att
välja ut en olja med sådan viskositet att man
erhåller lämplig bärighet hos oljefilmen och att
friktionsförlusterna eller "viskositetsarbetet" blir
så litet som möjligt.

I en förbränningsmotor blir
smörjningsförlop-pet mycket komplicerat, i synnerhet när det
gäller en bilmotor, där belastningen och därmed
temperaturerna hos de olika smörjställena hela
tiden starkt varierar. Vid åtminstone de mindre
motorstorlekar som används för fordonsdrift, är
det knappast praktiskt genomförbart att ha flera
skilda smörjsystem. En sådan lösning skulle
annars säkert varmt välkomnas av
smörjoljetek-nikerna. Såsom det nu ligger till ställs dessa
inför problemet att framställa smörjmedel som
har tillfredsställande egenskaper både vid den
höga temperaturen i kolvringszonen (ca 300°C)
och vid de avsevärt lägre temperaturerna i ram-

621.891.2 : 621.431.73

lager och ventilmekanism (ca 100°C). Dessa
temperaturer gäller vid fortfarighetstillstånd
under normala driftförhållanden.

Smörjoljan måste vidare fylla sin funktion vid
extremt låga temperaturer. I Sveriges nordligare
delar är —25°C ingen ovanlighet vintertid. Det
är givet att motortemperaturen inte blir särskilt
hög vid låga yttertemperaturer, men
temperaturerna i kolvringszonen och i avgasventilernas
spindlar når även då mycket höga värden.

Viskositetsklassificering

Society of Automotive Engineers (SAE)
utarbetade redan 1911 vissa normer för
motorsmörjmedel. Dessa normer har vid ett flertal tillfällen
reviderats och de senaste som antogs 1950
omfattar sju viskositetsgrader, tabell 1.
Viskositeten anges här i Saybolt Seconds Universal (SSU).
De viskositetsgrader som anges utan
tilläggssymbol — t.ex. SAE 20 — grundar sig på
bestämning av viskositeten vid 210°F (98,9°C)
medan nummer med tilläggssymbol — t.ex. SAE
20W — grundar sig på viskositeten vid 0°F
(—17,8°C). Symbolen W står för "winter" och
anger att oljan är avsedd för vinterbruk.

SAE-klassificeringen hänför sig endast till
viskositeten. Andra egenskaper hos oljan lämnas
utan avseende. Man bör alltså ha klart för sig
att dessa viskositetsnummer icke lämnar någon
som helst upplysning om oljans kvalitet i övrigt
och att följaktligen även den sämsta olja kan
vara åsätt ett SAE-nummer (Tekn. T. 1953
s. 516).

Viskositetens inflytande

på motorns driftegenskaper

Oljeviskositeten påverkar i större eller mindre
utsträckning en rad viktiga driftfunktioner hos

Tabell 1. Viskositet för motorsmörjoljor enligt SAE

Visko- Referens- Viskositet
sitetsgrad temperatur
SAE °F °C SSU cSt
5W 0 — 17,8 <4 000 < 870
10W 0 — 17,8 6 000—12 000 1 300— 2 600
20W 0 — 17,8 12 000—48 000 2 600—10 050
20 210 98,9 45— 58 6 — 6,5
30 210 98,9 58— 70 6,5—13
40 210 98,9 70— 85 13 —16,8
50 210 98,9 85—110 16,8—22,8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free