- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
755

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 20 september 1955 - Oljeviskositet och smörjning av bilmotorer, av Hans-Eric Lorentz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

755

filmstärkande egenskaper, varför det mekaniska
slitaget till följd av låg viskositet nu inte längre
synes utgöra något problem (Tekn. T. 1951
s. 317).

En olja med låg viskositet har nödvändigtvis en
del komponenter som är förhållandevis
lättflyktiga. När dessa kommer i beröring med de heta
cylinderväggarna förångas de och oljeångan
förbränns med ökad oljeförbrukning som följd. För
att flyktigheten skall sakna inflytande på
förbrukningen bör oljan vid atmosfärtryck ha en
begynnelsedestillationspunkt icke understigande
ca 350°C.

En bidragande orsak till ökad förbrukning vid
tunn olja kan vara att denna inte ger samma
tätning vid kolvringarna som en tjockare och
därför lättare arbetar sig förbi dessa in i
förbränningsrummet.

Viskositetsindex

När bilisten köper en olja med viss
viskositets-grad ger denna honom upplysning om inom vilka
gränser oljeviskositeten ligger vid en viss
temperatur. Köper han en W-olja ined viss
visko-sitetsangivelse vet han vid vilken lägsta
ytter-temperatur han kan få motorn att starta. Han
får däremot inte veta om den olja som är tunn
nog att göra motorn lättstartad en kall
vintermorgon har möjlighet att bilda en tillräckligt
bärig oljefilm, om han företar en lång
hårdkör-ning en varm vinterdag. De nuvarande
oljenormerna ger nämligen ingen som helst upplysning
om oljeviskositetens temperaturberoende.

Viskositetsindex kan sägas vara ett empiriskt
mått på den hastighet varmed viskositeten
sjunker med ökad temperatur. Enligt American
So-ciety for Testing Materials (ASTM) är
viskositetsindex ^ ^

100, där U är viskositeten i

L — H

SSU vid 100°F hos oljan och L är viskositeten
vid 100°F hos en olja med viskositetsindex 0 och
med samma viskositet vid 210°F som den olja
vars index skall bestämmas. H är viskositeten vid
100°F för en olja med viskositetsindex 100 och
med samma viskositet vid 210°F som den olja
vars index skall bestämmas. Tabeller över L
och H finns t.ex. i ASTM:s handbok3.

Avsättes log (log viskositeten) som funktion av
log (abs. temperaturen) i ett diagram får man
ett lineärt samband, fig. 2. De viskositeter som
ligger utanför bestämningspunkterna (100 och
210°F) kan därigenom extrapoleras fram. Det
har experimentellt visats att det fel man
därigenom gör blir så litet att det saknar betydelse,
när det gäller rena petroleumoljor utan
tillsatser. Viskositetsangivelserna för W-oljor är
sålunda inte grundade på faktiska mätningar av
viskositeten vid 0°F utan har erhållits genom
extrapolering. Detta förfarande har tillgripits
därför att det ur mätteknisk synpunkt, åtmin-

0 1ÖO 210 ’F

Temperatur

Fig. 2. Viskositetskurvor för två rena petroleumoljor SAE
20 med samma viskositet, 7 cSt, vid 98,9°C; lägsta
flyttem-peratur —45°C; viskositetsindex 0 och 120.

stone hittills, varit mycket besvärligt att
bestämma viskositeten vid låga temperaturer. Nya
metoder för låg-temperaturbestämningar håller
emellertid på att utarbetas, och mätningar vid
0°F visar att man med bibehållna krav på
noggrannhet kan tillåta sig dylik extrapolering.
Oljans viskositetskurva bör dessutom indikera
lägsta flyttemperatur ("pour point", Tekn. T.
1949 s. 625) och eventuellt även stelningspunkt,
som ju endast kan fastställas experimentellt.

Vilka önskemål har man då i fråga om
viskositetsindex? Idealet vore att få fram en olja vars
viskositet är oberoende av temperaturen, dvs.
med ett mycket högt index. Skulle man kunna
framställa en sådan olja, kunde denna väljas så
att den erbjöd den tunna oljans fördelar men
ändå gav ett fullgott skydd vid högre
temperaturer.

En olja med högt viskositetsindex har sålunda
avsevärt bättre vinteregenskaper än en olja med
lågt, fig. 2. Oljan med viskositetsindex 120 har
sålunda endast viskositeten 3 000 cSt vid — 20°C
mot 40 000 cSt för oljan med viskositetsindex 0.
Det går emellertid inte att ekonomiskt
framställa rena petroleumoljor med högre
viskositetsindex än 100—120.

Redan i början på 1930-talet insåg man värdet
av högt viskositetsindex och började
experimentera med olika tillsatser för att öka detta index.
Genom tillsats av polymera kolväten med
jättemolekyler av kedjestruktur kan man idag
framställa färdiga smörjoljor med viskositetsindex
på 160 och däröver.

Vid första påseende verkar dessa höga
viskositetsindex mycket lovande, men värdet av
tillsatserna har diskuterats mycket, och man vet
inte om tillsättning av
viskositetsindexförbätt-rare är enbart av godo. En del forskningsresultat
pekar på att så inte är fallet och att de goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free