- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
779

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

779

sättningen för all maskinell produktion. Den
tekniska standardiseringens tendens är
emellertid inte direkt tillämpbar på huset.

Alvar Aalto har i två uppsatser (Arkitekten
1941 s. 75, 132) på ett belysande sätt analyserat
de båda begreppen teknisk och arkitektonisk
standardisering. Om någon till äventyrs har
glömt vad han skrev, kan det vara berättigat att
i korthet erinra om hans teser.

Mest slående är kanske hans jämförelse mellan
bilen och huset. Han jämför bilens och
byggnadens förhållande till naturen och människorna.
"Vilket är bilens förhållande till naturen? I
korthet definierat är förhållandet till naturen och
uppgiften i naturen nästan precis densamma för
varje bil. Den står på vägen på fyra gummihjul
och har till uppgift att röra sig i en viss
riktning. Uppgiften är alltså ensidig, bara den att
röra sig och frambefordra.

Dess förhållande till människan är det
primitivast tänkbara. Det inskränker sig till vissa
enkla krav på volym och bekvämlighet med
beaktande av, att vistelsen där är tillfällig och
kortvarig. Det är fördenskull naturligt, att dessa
automobilens uppgifter bäst får sin lösning
genom att den utvecklas till en så långt driven,
ensidig typprodukt som möjligt."

Därför har man, menar Aalto, här kommit till
utomordentliga resultat med en teknisk
standardisering, han kallar det en standardisering med
centraliserande tendens, vars ideal är att
utkristallisera ett fåtal typer. Att årsmodeller och
karosserier ständigt växlar är en merkantil
företeelse, som inte har med denna tendens att göra.

Förhållandet är detsamma i fråga om de flesta
andra rent tekniska föremål eller organ, vars
förhållande till människan är primitivt i
biologisk och psykologisk bemärkelse och vilkas
funktion är ensidigt inriktad på en enda uppgift.

Med byggnaden förhåller det sig på ett annat
sätt. "I motsats till bilen har den ett fast
förhållande till naturen, den hör oskiljaktigt ihop
med en del av en bestämd terräng och står under
påverkan av just de naturförhållanden, som är
en följd av platsens speciella karaktär. Man kan
lugnt säga och åtminstone teoretiskt bevisa, att
det inte finns två likadana byggnadsplatser i

denna värld"–-—- "en byggnad kan inte fylla

sin uppgift om den inte själv besitter en lika stor
nyansrikedom som den natur, till vilken den
kommer att höra såsom en fast beståndsdel."

"Tvärtemot vad som var fallet i fråga om
auto-mobilen, då det gällde människans tillfälliga
vistelse i ett fordon, står byggnaden i det mest
varaktiga förhållande till människan. Byggnaden
är ett instrument, till vilket människan står i ett
långvarigare och mera obrutet förhållande än till
något annat materiellt föremål." Man kan
till-lägga att huset för människan är något
ofrånkomligt, något hon under inga förhållanden kan

undgå. Bilen kan en och annan ännu klara sig
utan.

"Är utvecklingskurvan för automobilens del
den, att man mer och mer strävar att koncentrera
sig på några få typer, så har
produktionsprocessen inom byggnadskonsten en rakt motsatt
uppgift. Den måste i allt förnufts och all känslas
namn vara, inte en centraliserande
standardisering, utan låt oss säga en decentraliserande
standardisering. Standardiseringens uppgift inom
byggnadskonsten är sålunda, inte att sträva till
en typ, utan tvärtom att skapa en livsduglig
omväxling och rikedom, vilken i bästa fall kan
jämföras med naturens obegränsade
nyanseringsförmåga."

Olikheten mellan en bil i rörelse och ett hus
är slående, men den är lika stor, eller borde
åtminstone vara det, även om bilen står stilla.
Ingen tycker väl att en parkeringsplats fylld med
bilar eller släpvagnar är någon särskilt trevlig
miljö. Och ändå finns det hundratals
bostadsområden, som har planerats och byggts som
överfyllda, permanenta parkeringsplatser för
hus.

Konsekvenserna av detta resonemang är att den
arkitektoniska standardiseringen måste vara
elastisk. Detta innebär, om man skall kunna
begränsa sig till ett fåtal element, vilket är en
förutsättning för en förbilligande
massproduktion, att de standardiserade enheterna inte får
vara för stora. De måste vara så beskaffade, att
de utan att förändras kan sammansättas till
största möjliga antal olika helheter, som var och
en på bästa sätt kan anpassas efter uppgiftens
växlande förutsättningar.

Vi talar så mycket om den individuella friheten
och dess värde, som vi är beredda att försvara
mot de krafter, som hotar den. Utan att här
deklarera min uppfattning i denna stora fråga
eller gå in på någon diskussion om frihetens
nödvändiga begränsningar, vill jag endast
framhålla, att en teknik med den centraliserande
tendens, Aalto talar om, utgör en fara för individ
och frihet inom alla kulturlivets områden. När
byggnadstekniken i dag står på tröskeln till sin
mekaniserade era, borde dess företrädare
besinna sig inför den ödeläggande verkan, som ett
urskiljningslöst tillämpande av maskinteknikens
metoder kan komma att medföra på den
väsentliga del av vår miljö, som huset och samhället
utgör. Vi har nyss lämnat ett skede bakom oss,
där individualismen härskat oinskränkt och
ofta urartat till godtycke och skapat allmän
förvirring, men vi vill inte byta denna överdrift i
dess motsats likriktning. Vårt mål måste vara
samhällsmiljöer, som ger plats både för individ
och frihet, massa och gemenskap. Där måste
såväl funktionellt som formellt sett finnas en
meningsfull nyansering, som inte splittrar utan
understödjer helheten. Denna meningsfulla varia-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free