- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
781

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 september 1955

781

ter jag tidigare anfört kunde anse ett
preferens-mått med en bredd av 20 cm som ett minimum
och 120 cm som ett maximum. Om man också
tar hänsyn till transporterna från de fabriker,
där elementen massfabriceras, måste
preferensmåtten hållas inom rimliga gränser.

Produktion

De andra önskvärda egenskaperna hos vår
bygglåda gällde dels delarnas sammansättning
på platsen och dels att inte behöva tillverka
några delar på platsen. De svenska system, som
synes mig ha kommit längst mot det mål jag
uppsatt, är även i dessa fall AB Elementhus’ och
vissa lättbetongkonstruktioner. Här gäller det
ännu så länge för båda systemen antingen
småhus eller enkla industribyggnader. Om man
bortser från grundläggningen, som ännu är olöst ur
de synpunkter jag utgår från, förefaller det som
om man började närma sig den ideala
bygg-lådans princip genom dessa och liknande
produktionssystem. Detta tycks tala för de små
preferensmåttens fördelar och efter vad jag tror mig
förstå sammanfaller detta ganska väl med de
danska erfarenheterna.

I Danmark är man på god väg att finna
lösningar av nya produktionssystem även för
fler-våningshusen. I de övriga nordiska länderna har
man inte kommit lika långt och så länge man
arbetar med stora och tunga betongelement, lär
man inte heller kunna komma så mycket längre.
Om man emellertid använder stora
betongelement, förefaller det mig vara principiellt
riktigare att arbeta med flyttbara formelement och
vanlig rationaliserad betonggjutning på platsen,
än att för varje hus eller grupp av hus bygga en
betongfabrik på platsen, där elementen
tillverkas för att sedan transporteras till sin plats.

Betongen är överhuvudtaget ett besvärligt
material för våra byggbitar på grund av sin tyngd.
Stål, aluminium eller måhända förspänd betong
vore hanterligare stommaterial. Så länge man av
ekonomiska och inte minst av ljudisoleringsskäl
måste hålla fast vid principen, att en vägg skall
vara både bärande och avskiljande, är betongen
svår att komma ifrån. När man kommer så
långt, att man kan skilja på bärande och
avgränsande element i sitt hus, öppnar sig helt nya
möjligheter. Stommen kan då monteras av
lätthanterliga pelare, balkar och bjälklagselement.
Ytter- och innerväggar sammansättes av element
med lämpliga preferensmått. Inga element
behöver bli större, tyngre eller mera speciella, än
att de kan massframställas i fabriker, och
möjligheter öppnas att använda nya material och
materialkombinationer. Vi är som tidigare inte
längre bundna till ett fåtal beprövade material,
utan har möjligheter att framställa nya efter de
krav vi i varje särskilt fall ställer. Arbetet på
byggnadsplatsen blir ett rent montage.

De, som i likhet med mig har sett det engelska
skolbyggeriet i Hertfordshire, förstår säkert, att
detta inte bara är lättsinniga spekulationer.
Dessa skolbyggnader är såväl tekniskt och
ekonomiskt som arkitektoniskt något av det bästa
och mest lovande, som byggts under senare år.
Även på många andra håll har liknande försök
gjorts.

Jag tror sålunda inte, att man kan finna någon
lösning för framtiden genom att koncentrera alla
ansträngningar på att göra elementen så stora
och tunga som möjligt. Det måste vara en
riktigare väg att försöka göra dem så små och lätta
man kan. Kranarna kan ju utnyttjas till fullo
ändå.

Ekonomi

Ännu för några år sedan kunde man läsa
optimistiska uttalanden om att den och den nya
väggkonstruktionen kunde förbilliga ett hus med
20—30 %. En fördjupad kunskap om
rationalisering och dess ekonomiska konsekvenser har
nu börjat göra den insikten allmän, att
rationaliseringen måste omfatta en byggnads alla
delar, inte minst dess installationer, om några
nämnvärda besparingar skall bli möjliga. På
installationsområdet råder ännu slentrian och
okunnighet, och förändringar hindras i stor
utsträckning av föråldrade föreskrifter, som
ängsligt bevakas av myndigheterna.

Att rationaliseringen medfört mycket stora
besparingar och förbilliganden är allmänt bekant.
Hur stora dessa besparingar är vet man
emellertid inte. Rättvisande kostnadsberäkningar och
efterkalkyler är sällsynta inom
byggnadsindustrin, och där de finns, är de ofta
hemligstämplade. Skälen härtill kan vara av både
privatekonomisk och bostadspolitisk art och de kan också
bero på svårbemästrade förhållanden på
arbetsmarknaden. Det är sålunda svårt att tillförlitligt
bedöma det ekonomiska värdet av
rationaliseringen.

Särskilt svårt kan det vara för utomstående att
bedöma och kontrollera de eventuella
besparingar, som kan vinnas genom mera radikala
rationaliseringsåtgärder med stor insats av
maskinella hjälpmedel. Så länge dessa mer eller
mindre nya byggnadsmetoder endast förekommer
punktvis och utan egentlig konkurrens med
andra nya metoder, vilket ännu så länge är fallet
i Skandinavien med undantag av Danmark,
kommer prissättningen att ske i jämförelse med
traditionellt byggeri. Även om priset då sättes
lägre, kan det inte bedömas, om det inte kunde
sänkas ytterligare, därför att det saknas
tillräcklig erfarenhet att ekonomiskt kontrollera de nya
metoderna. Det är sålunda inte säkert, att
rationaliseringens vinster kommer hyresgästen
tillgodo i den utsträckning, som skulle kunna vara
möjlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0801.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free