- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
810

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

810

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 11. Glimrör med hålkatod; genom
speciell geometrisk utformning och
lämplig gas fyllning har röret några
hundra ohms negativt inre motstånd.

bination med den förstärkarverkan som kan
uppnås i transduktorkopplingar kan magnetiska
impulskedjor byggas upp i analogi med
glim-rörskedjan. Man har även byggt upp
godtyckliga logiska kopplingsnät med utnyttjande av
ferromagnetiska material med utpräglade
mätt-ningsegenskaper. Dylik utrustning måste
emellertid matas med växelström eller
impulsspänning.

Sedan man på senare tid fått fram dielektriska
material som visar mättning och hysteres i
analogi med de ferromagnetiska materialen och som
därför benämnes "ferroelektriska" (Tekn. T.
1954 s. 621), har man inte utan framgång börjat
studera dessa materials användbarhet för de
nämnda funktionerna.

Minnesfunktionen hos de ferromagnetiska och
ferroelektriska organen kräver ej viloeffekt (jfr
vrid välj ären som minnesorgan). Energi åtgår
blott för ompolarisation, dvs. mekaniskt arbete
i själva materialen.

Elektronrör som transmissionselement

För transmission ställs helt andra krav på
organen än vid uppkoppling. Hänsyn måste tas till
dämpning, överhörning och störnivå. Här blir
också den ekonomiska faktorn avgörande.

Normala elektronrör kan givetvis uppfylla
kraven på dämpning och störnivå men medger
endast transmission i en riktning. Alltså måste
fyr-trådsöverföring tillgripas med åtföljande
komplikationer och kostnader. Man har lagt ned en
hel del arbete på sekundäremissionsrör, som
skulle kunna överföra i båda riktningarna men
hittills framkomna resultat verkar inte
övertygande.

På glimrörsfronten ser det ljusare ut. Ett
anmärkningsvärt framsteg har sålunda gjorts i och

Tabell 1. Jämförelse mellan halvledarkontakt H och
mekanisk kontakt M, kryss markerar överlägsenhet

H M

Passmotstånd ......................................+

Spärrmotstånd ....................................+

Avledningsmotstånd ...........................+

Kapacitanser ................... +

Belastningsförmåga ..........................+

Reproducerbarhet ............... +

Vibrationskänslighet ............ +

Korrosion ...................... +

Temperaturberoende ........................+

Snabbhet ...................... +

Slitage ......................... +

Pris ......................................................+

med att Bell Laboratories presenterade ett
glimrör med hålkatod, fig. 11. Tack vare speciell
geometrisk utformning och val av gasfyllning har
hos detta rör uppnåtts ett stabilt negativt inre
motstånd av storleksordningen några hundra
ohm vid överföring av normalt talfrekvensband.
Störnivån verkar betryggande låg. Enda felet
med röret är att det hittills visat
otillfredsställande livslängd. Det finns dock gott hopp på den
punkten. Lyckas man därmed är det inte
omöjligt att man här har den bästa lösningen på
transmissionsproblemet.

En likriktare kan i princip ersätta en
väljarkon-takt därigenom att dess motstånd är beroende av
strömstyrka och riktning. För att efterbilda en
sluten väljarkontakt kan man sålunda överlagra
signalströmmen på en hjälpström i likriktarens
passriktning. På grund av likriktarens krökta
karakteristik blir därvid passmotståndet lägre ju
större hjälp- eller styrströmmen är. Den öppna
kontakten åter motsvaras av att likriktaren ges
en negativ förspänning, så att den arbetar i
spärriktningen. Det gäller tydligen att få ett så
högt spärrmotstånd som möjligt. I allmänhet
sjunker spärrmotståndet med ökad
spärrspän-ning, men undantag finns.

Vid bestämmandet av styrström och
förspänning för en likriktare använd som kontakt
(i transmissionstekniken benämnd modulator),
måste hänsyn tas till signaleffekt och impedans.
I själva verket finns det här också ett annat
samband, nämligen mellan impedansen och
modulatorns pass- och spärrmotstånd i resp.
arbetspunkter, om lägsta dämpning skall uppnås. Vid
dessa tillämpningar spelar också likriktarnas
högfrekvensegenskaper en avgörande roll. Av
denna anledning kommer koppar- och
selenlik-riktare knappast i fråga utan intresset har
huvudsakligen koncentrerats på
germaniumdioder-na som särskilt kännetecknas av låga
kapacitanser (storleksordningen 1 pF).

Vid en jämförelse mellan halvledarkontakter
och mekaniska kontakter, tabell 1, visar sig
vardera typen ha avgjorda fördelar i olika
avseenden. Germaniumdioderna ligger dock
ekonomiskt mycket illa till, i synnerhet om man
betänker att det med hänsyn till överhörning m.m.
blir nödvändigt att tillgripa flera dioder för att
ersätta en mekanisk kontakt.

Elementens utnyttjande

När det gäller att införa elektronik i de nämnda
hjälporganen för uppkoppling av samtal osv.,
alltså i identifierare, markerare, register m.m.,
ter sig detta redan i dag ekonomiskt rimligt.
Detta beror dels på att glimrören ekonomiskt
sett ligger gynnsamt till i förhållande till reläer,
fastän kalkylen även där försämras av de
nödvändiga likriktarna i hjälpkretsarna, dels på att
antalet organ i många fall kan minskas, tack

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0830.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free