- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
827

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4- oktober 1955

827

Utvecklingen i USA synes nu gå mot bultar av
högvärdigare stål än normalt armeringsstål.
Därigenom har bultdimensionen kunnat pressas
ned från tidigare till endast %" med
motsvarande minskning av expanderhylsans
diameter. Detta medför i sin tur motsvarande
minskning av borrhålets diameter, dvs. en
reduktion av själva borrarbetet. Det torde vara
uppenbart att en rullad gänga är en
förutsättning för att klena bultar med framgång skall
kunna användas. Man kan också spara material
vid hejarsmidning av skallen (fig. 1).

Bult med kil

Kilbulten har onekligen flera fördelar, även om
nackdelarna kan sägas överväga i det långa
loppet. Den stora fördelen är att den kan tillverkas
av praktiskt taget vem som helst och därför väl
ägnar sig för den som saknar erfarenhet i
berg-förankring. Bultens funktionssätt är sedan
gammalt väl känt, och några större krav på jämnhet
i borrhålets diameter eller på dess rakhet
behöver inte ställas, varför borrutrustningen och
borrningsmetoden kan vara tämligen enkel och
borraren oskolad. Det är därför att
rekommendera, att den som vill införa bergförankring
börjar med ett antal kilbultar.

Nackdelarna är tyvärr många. För att kilen
skall bottna i borrhålet, måste detta borras till
exakt djup inom relativt snäva gränser. Bulten
kan inte förses med fast skalle. Detta är en
fördel, om man efteråt vill använda bultänden för
att fästa extra förstärkningar i form av "strips",
stängselnät osv. eller för montage av ledningar
av olika slag, men det är en nackdel i låga orter
genom den olycksfallsrisk, som den utstickande
änden innebär.

För att kunna göra slitsen i bulten måste man
använda 1" eller lägst bult, enär klenare bult
erfarenhetsmässigt blir så försvagad genom
upp-slitsningen, att den icke motsvarar önskemålen.
I flertalet fall är emellertid både 1" och %" bult
starkare än vad som effektivt kan utnyttjas.
Man måste nämligen som regel sätta bultarna
någorlunda tätt, dvs. med 1—1,5 m avstånd för
att hindra att smärre bergpartier mellan
bultarna rasar ut. Genom denna täthet i bultningen
kan man inte lägga på de grövre bultarna den
last de förmår uppta, och alltså utnyttjas inte
materialet ekonomiskt.

Den största nackdelen med kilbultarna torde
emellertid vara att deras bärförmåga som regel
minskar med ökande last genom att de
uppslitsade delarna på sidorna om kilen plastiskt
deformeras och genom töjning minskar i
diameter. Kilbultens bärförmåga blir direkt
av-hängig av den kraft, med vilken kilen drivs in,
och kan sedan inte ökas.

Vill man av någon anledning trots detta
använda kilbult, bör man om möjligt undvika att

Fig. 2. En 1" kilbult med
smidd slits, rullad gänga
och fyrkantmutter för
erhållande av större
anliggningsyta mot
underläggsbrickan.

Fig. 3. Bultar med rullad
gänga och fast
fyrkant-skalle för expanderhylsa av
normaltyp, t.v. med öron,
t.h. med bricka (korta
demonstrationsexemplar).

framställa slitsen genom skärning med
gasbrännare eller genom kallsågning. Bägge metoderna
innebär ju att en betydande del av
stångmaterialet bortskaffas på en kort sträcka, och
liksom vid den skurna gängan får man outnyttjat
stångmaterial i hela bultens längd utom just vid
slitsen. Denna skall i stället framställas genom
att bultänden rödvärmes och slitsen därefter på
lämpligt sätt åstadkommes genom uppklyvning
av materialet utan materialförlust (fig. 2). Det
finns speciella maskiner härför. Saknas en sådan
bör klyvningen ske genom kallsågning, enär
annan varmklyvning än i maskin ofta ger
brottanvisning.

Bult med expanderhylsa

Allmänt

Förenklat kan man säga att för- och
nackdelarna hos expanderbultarna är omvända mot vad
som gäller för kilbultarna. Fördelarna är
sålunda att man kan använda klenare och
högvärdigare bultmaterial, att man är oberoende av
borrhålsdjupet, bara detta är tillräckligt för den
använda bultlängden, att bärförmågan ökar vid
ökad belastning ända tills brott eller glidning
sker och att man kan ha fast bultskalle.
Expan-derbulten kräver som regel mycket ringa arbete
vid själva insättningen till skillnad från
kilbulten, som ju skall släggas eller på annat sätt
drivas upp över kilen.

Den stora nackdelen med expanderbultarna är
det relativt stora kravet på noggrant borrade hål
med ganska små toleranser på plussidan.
Därjämte måste hålet vara tämligen rakt, vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0847.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free