- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
836

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

836

TEKNISK TIDSKRIFT

Andras erfarenheter

Jämförande kostnadsanalys på några nordiska
bostadshus. Nordisk Byggnadsdags permanenta kommitté
har låtit undersöka kostnader och byggnadssätt på vissa
bostadshus i Danmark, Finland, Norge och Sverige för
att söka belysa hur dessa frågor beror av lokala
förhållanden. På grund av problemens stora omfattning har
utredningen i första hand sökt få fram frågekomplex, som
kan vara värda mer ingående studier.

Till studieobjekt utvaldes två för varje land typiska hus,
nämligen ett låghus i tre våningar och ett höghus i 7—8
våningar. På dessa har teoretiska kostnadsberäkningar
utförts i alla fyra länderna efter ett gemensamt mönster, så
att t.ex. samma massor har använts på samma hus i alla
länderna. I övrigt har dock beräkningarna anpassats efter
de för varje land speciella förhållandena.

Den jämförande analysen på dessa teoretiska kalkyler
visar att de i undersökningen berörda höghusen i Sverige
och Finland är 18 °/o billigare än låghusen, räknat per m2
lägenhetsyta. Motsvarande siffra för Norge är 10 °/o.
Emedan de undersökta hög- och låghusen även avviker i
andra avseenden än blott i fråga om våningstalet kan de
angivna siffrorna ej fattas såsom uttryck för generell
kostnadsdifferens mellan hög- och låghus.
Anmärkningsvärd är emellertid skillnaden mellan å ena sidan de
svenska och finländska, å den andra sidan de norska
kostnadsrelationerna. Av låghusen är det danska billigare
än de övriga ländernas. Båda dessa resultat är av intresse
och ger anledning till fördjupade studier.

Bland faktorer, som väsentligt påverkar kostnaderna,
märks klimatet genom dess inverkan på konstruktionerna.
Om t.ex. de danska husen skulle utrustas med den
värmeisolering ,som i Finland fordras för ytterväggar, fönster,
vinds- och källarbjälklag, samt med värmeanläggning
enligt finländsk praxis bleve de 10 °/o dyrare.

Ekonomin påverkas även högst väsentligt av
lagstiftningen, vilket framträtt markant i denna utredning, eftersom
bestämmelserna i de fyra länderna så kraftigt divergerar.
Det gäller minimimått på trapplopp och trapphus, största
tillåtna påkänningar på material och antagna laster och
inte minst brandskydds- och luftskyddsbestämmelser.
Utredningskommittén har ett starkt intryck av att flera
bestämmelser ej är betingade av sakliga skäl. Detta
motiverar, att dessa problem ägnas speciell uppmärksamhet.

Vissa olikheter i byggnadssätt beror på divergenser i
fråga om materialpriser och arbetslöner, fig. 1. De
finländska materialpriserna i jämförelse med de andra
ländernas är höga. En bidragande orsak härtill är, att på
egentliga byggvaror uttas i Finland en omsättningsskatt
på 25 °/o. Detta har ingen motsvarighet i de andra
länderna. De finländska arbetslönerna ligger däremot i nivå med
de lägsta i de andra länderna. De högsta arbetslönerna har
Sverige.

Hur prisnivåer kan påverka valet av konstruktion för en
byggnadsdetalj visar följande exempel. Massivbjälklag och
balkbjälklag av betong är ungefär lika dyra både i
Sverige, Norge och Danmark. I Finland däremot är
massivbjälklaget 17,8 o/o dyrare iin balkbjälklaget. Detta
sammanhänger med att i det senare är åtgången av de i Finland
relativt dyra materialen cement och armeringsjärn lägre
än i massivbjälklaget. Balkbjälklaget är å andra sidan
mer arbetskrävande. Detta slår emellertid ej igenom i
priset i Finland.

Ej heller byggmetoderna är desamma i de fyra länderna.
Sålunda har utvecklingen mot fabrikstillverkade element
de senaste åren gått betydligt långsammare i Finland än i
de andra länderna. Utredningen har sökt få klarhet i om
detta beror på en slump eller är betingat av reella
faktorer. Den huvudsakliga orsaken synes vara den nämnda
omsättningsskatten i Finland, som även tas ut på
halvfabrikat, t.ex. på fabrikstillverkade element. Arbetet på

Fig. 1. Relativa enhetspriser i de nordiska länderna våren
1954 jämförda enligt de officiella valutakurserna,
medeltalet för varje slag har satts till 100.

fabrik blir sålunda i realiteten skattebelagt, vilket ej är
fallet med arbetet på byggplats.

Denna omsättningsskatt gäller även maskiner. Då
dessutom räntan i Finland är hög får dessa faktorer
tillsammans den effekten, att även utvecklingen mot ökad
mekanisering gått långsamt i Finland. Ett utslag på nämnda
olikheter i arbetsteknik är antalet arbetstimmar per m3
byggnadsvolym på arbetsplatsen, som genomsnittligt är
nästan dubbelt så högt i Finland som i Sverige.

En annan faktor, som påverkar både konstruktioner,
materialval och byggmetoder är traditionen, som enligt
utredningen många gånger verkar hämmande på en sund
utveckling.

De utvalda lägenheternas storlek och standard varierar
rätt kraftigt. Sålunda är den genomsnittliga lägenhetsytan
högst i de svenska husen och lägst i de finländska.
Standarden synes vara högst i de svenska och finländska husen
och lägst i de norska.

En påtaglig brist i utredningen är alt representativiteten
hos de utvalda husen ej har kunnat verifieras. Trots detta
visar utredningsresultaten i vilka avseenden de nordiska
husen skiljer sig från varandra, och en del påtagliga
slutsatser om olika faktorers inverkan på ekonomin har
kunnat dras. Framför allt har utredningen velat rikta
uppmärksamheten på inverkan av klimat, lagstiftning,
traditioner och prisrelationer (Ole Gripenberg vid Nordisk
Byggnadsdag 6 i Helsingfors den 2 juni 1955). Hn

Framställning av silikoner. Som bekant är silikoner
(Tekn. T. 1945 s. 640; 1948 s. 391; 1951 s. 746, 813)
kisel-organiska föreningar, innehållande kisel-syregrupper och
kolväteradikaler R bundna vid kiselatomerna. En typisk
silikon har formeln

R

I

R-Si-O-

I

R

gruppen inom klämmer kallas siloxan. Bland de vanligaste
silikonerna är polydimetylsiloxanerna, där n kan variera
från noll till flera tusen.

De industriellt viktigaste utgångsprodukterna för
tillverkning av silikoner är klorosilanerna, som framställs i stor
skala enligt två metoder: Grignard-processen och den
direkta processen. Vid Grignard-processen kopplas
kisel-tetraklorid eller klorosilaner med en Grignard-förening
i absolut eter enligt reaktionsformlerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0856.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free