- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
841

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4- oktober 1955

841

Fig. 2. Strålgång för slirapparaten; a ljuskälla, b
kondensor, c spalt, d prisma, e objektiv, f kuvett, g munstycke för
viskos, h slirbländare, i akromatisk lins, k bildskärm, l lins,
m rödfilter, n fotocell, o prisma, p mikroskop.

kosskiktet, som passerar genom vattnet i en kuvett med
planparallella sidor av glas. En bara kromatiskt korrigerad
lins ger sedan en bild av viskosskiktet på en skärm. Mellan
kuvetten och linsen finns en slirbländare, bestående av en
i vertikal led förskjutbar platta, med vilken en större eller
mindre del av spektrets röda ända kan skärmas av, så att
skärmen belyses med gulgrönt, blågrönt eller blått ljus.

En förbipasserande svällkropp verkar som ett extra
prisma och medför därigenom en förskjutning av spektret i
förhållande till slirbländaren. Genom svällkroppens, övre
hälft passerar en större del av spektrets röda ända förbi
bländaren och genom dess nedre del en mindre del av den
(fig. 1). Svällkroppens bild, som kan iakttas genom ett
mikroskop, blir utdragen på längden, och om ljusets
grundfärg är grön, blir dess övre del orangeröd och dess nedre
blå.

Antalet svällkroppar kan registreras fotoelektriskt om man
låter ljus med grön grundfärg passera genom en spalt i
bildskärmen, en lins och ett rödfilter till en fotocell. De
elektriska impulser, som denna ger när ljusets färg ändras,
motsvarar svällkroppar. De förstärks och registreras.

För att jämförbara värden skall erhållas måste
mätningarna alltid göras på ett lika brett viskosskikt. Dettas bredd
avtar nedåt i kuvetten och man kan därför genom att höja
eller sänka munstycket ställa in viskosskiktet så att dess
kanter överensstämmer med två märken på bildskärmen i
höjd med dennas spalt (E Pohl & W Seefeldner i
Che-mie-Ingenieur-Technik jan. 1955 s. 22). SHl

Ytbehandling av molybden i saltbad. Molybden har hög
smältpunkt och utmärkta mekaniska egenskaper vid hög
temperatur, men vid denna är det ganska reaktivt och
angrips starkt bl.a. av luft. För att kunna använda metallen
som konstruktionsmaterial vid hög temperatur måste man
därför skydda den mot oxidation och nötning. Det har
visat sig att överdrag av föreningar mellan vissa element
och grundmetallen avsevärt ökar dennas
oxidationsmotstånd, medan andra element ger mycket hårda ytskikt.

överdrag av denna typ har framställts genom utfällning
av de främmande ämnena ur gasfas på hett molybden.
För att undvika denna metods olägenheter har man
emellertid utarbetat ett förfarande vid vilket ämnena fälls ut
elektrolytiskt på molybdenet ur saltsmältor. Vid den höga
temperaturen diffunderar då det utfällda materialet lätt in
i grundmetallen och reagerar med denna.

Den elektrolytiska cellen är en grafitdegel i vilken saltet
smälts genom motstånds- eller induktionsuppvärmning.
Degeln är anod, och arbetsstycket av molybden, som är
katod, fixeras i degelns mitt med en ställbar hållare.

Grundmetallens förbehandling bestod vid proven i
slipning, högglanspolering och lätt anodisk betning i en
blandning av 50 vol-% koncentrerad saltsyra och 50 vol-%
koncentrerad fluorvätesyra. Syrabadet hölls vid
rumstemperatur, och strömtätheten var ca 15 A/dm2. Vid slipningen
rundades alla hörn och kanter. Ytorna måste vara
fullständigt fria från sprickor och repor.

Som saltbad användes för utfällning av aluminium en
eutektisk blandning av 75 "/o kryolit och 25 %
natrium-fluorid. Kryoliten innehöll ca 7 °/o Al2Os. Jämn utfällning

kan erhållas bara om badets aluminiumhalt överstiger
ett visst värde. Ett bad bestående av 33 °/o natriumsilikat
(75,3 fl/o Si02, 22,9 °/o Na20) och 67 °/o natriumfluorid har
använts för utfällning av kisel. Det har god stabilitet och
liten viskositet. Bor fälldes ur ett bad, bestående av 33 %>
glödgad metaborsyra HB02 och 67 °/o natriumfluorid.

Rengöringen av de belagda ytorna bestod i avlägsnande av
en tjock saltskorpa. Efter aluminering kunde denna
avlägsnas genom doppning i en alkalismälta, bestående av
60 »/o natriumhydroxid och 40 %> soda vid 540°C. Det
mycket tunna aluminiumskikt, som härvid blev kvar
kunde avlägsnas genom kortvarig doppning i 50 %> saltsyra.

Kiselbeläggningen angrips av alkalibadet och därför
avlägsnades saltskorpan i detta fall genom snabbkylning av
det rödvarma arbetsstycket i kallt vatten. Återstående salt
löstes i koncentrerad fluorvätesyra. Saltlagret på
borbe-läggningen löstes bort i kokande utspädd saltsyra.

Ytskiktens egenskaper har hittills bara bedömts
kvalitativt. Aluminium ger ett ljusgrått, mycket slätt skikt, kisel
ett mörkgrått, grovt och bor ett nästan svart, jämnt skikt.
Det förstnämnda har god seghet och kan deformeras
avsevärt såväl vid rumstemperatur som i rödvärme utan att
brista. Dess resistens mot snabba temperaturväxlingar är
också god. Kisel- och borskikten har liten seghet vid
rumstemperatur, större i rödvärme. Deras resistens mot snabba
temperaturväxlingar är god.

Skiktens förmåga att skydda grundmetallen mot oxidation
provades med en blästerlåga vars temperatur var 900°C.
Härvid befanns kiselskiktet ge bästa skydd,
aluminiumskiktet var mindre effektivt och borskiktet gav inte
nämnvärt skydd. Det sistnämnda är emellertid hårdast och bör
därför ge metallen god resistens mot nötning (W Beck i
Metal Industry 21 jan. 1955 s. 43). SHl

Böcker

Fatilarkalkyl, 2:a uppl., av Rickard Wilson. Chalmers
Studentkårs Handlingar nr 55: 1, Göteborg 1955. 21 s.,
8 fig. 3,25 kr.

Askofrotteringsteorin i dess ursprungliga form var endast
tillgänglig för ilovimenta lösningsmetoder. Sedan emellertid
Charles Bonyong i början på 1930-talet visat att lösningen
till alla ekvationer med fatilara koefficienter kan överföras
i heptal form, var grunden lagd till fatilarkylkylen i
egentlig mening. Fatilarforskningen har sedan dess omfattats
med allt större intresse och på senare tid har man
speciellt inriktat sig på dess tillämpningar.

I föreliggande arbete refereras först, mycket kortfattat,
huvuddragen av fatilarkalkylen och i tre exempel visas
metoder för förenklad beräkning av fekansen och
dula-tionen.

Av större intresse är avsnittet om charlysen och dess
utvecklingsmöjligheter inom splurisationstekniken. Vid
studium av noggrant retilerade och repitativt charlyserade
xantopylkristaller har förf. funnit att sådana kristaller kan
utnyttjas som splurisationskärnor, ett vackert exempel på
direkt praktisk användning av fatilarkalkylens resultat.

Det första svenska arbetet inom denna unga
vetenskapsgren är ägnat att stimulera till fortsatta insatser. Den
läsvärda uppsatsen rekommenderas alla intresserade. JH

Rationell arbeiten, 2:a uppl., av Johannes Riedel.
Hanser, München 1955. 64 s., 57 fig. 5,20 DM.

En liten broschyr, som har en stor uppgift att fylla, har
skrivits av en av de stora pionjärerna på arbetsekonomins
område, och hans synpunkter är värda att
uppmärksammas av envar, som intresserar sig för näringslivets
utveckling.

Broschyren kan karakteriseras som en orientering i
kvalitativ rörelseekonomi för pedagogiska ändamål på det
mänskliga arbetets område. Som sådan kan den anses vara
ett komplement till MTM-förfarandet, som ju utgör ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0861.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free