- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
863

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4- oktober 1955

863

Fig. 1. Omräkningstalet b som funktion av K,; 1 enligt nu
utförda prov, b = 0,60 + 0,09 • K,! 100, 2 enligt Norsk
Standard 427, b = 0,75 resp. 0,67 beroende på kvalitetsklass,

3 enligt Roscher Lund, b = 0,48 + 0,09 ■ K,1100, 4 enligt
Nils Tengvik, b = 0,40 + 0,1 ■ KJ100, 5 norska cement
provade i cementbruk, b = 0,45 + 0,095 ■ KjlOO.

hållfastheterna var förhållandevis god. I 76 %> av fallen
avvek den beräknade hållfastheten högst 10 °/o från den
verkliga. Användes omräkningstalet angivet i Norsk
Standard nr 427 blev motsvarande tal 67 %>. Formeln gav
emellertid för hög beräknad hållfasthet för 29 %> av
proverna (57 °/o efter norsk standard).

En liknande undersökning har gjorts med insända
betongkuber tillverkade av olika betongblandningar. Här var
avvikelsen större, i det bara 51 °/o av proverna kom
innanför samma gränser (verklig hållfasthet ± 10 °/o) oavsett
vilken av de två beräkningsmetoderna man använde.

De omräkningstal, som anges i norsk standard är något
låga. Resultatet blir, att man allt för ofta får en mindre
hållfasthetsökning än väntat. Vid tidigare undersökningar
utförda av Roscher Lund och Nils Tengvik har man
kommit fram till motsvarande uttryck, där
vinkelkoefficienten s praktiskt taget är densamma, medan
konstanten r visar avvikelser. Vid provning av cementbruk får
man en linje, som blir i det närmaste parallell med de tre
linjerna för betong, fig. 1 (Asle Rudjord i Teknisk
Uke-blad 1955 s. 419). Sven Nylander

Epoxiplast för kabelskarvning. Skarvning av bly- eller
Neoprene-mantlade elkablar på fältet erbjuder vissa
svårigheter. Dessa kan emellertid undanröjas, om man gjuter
in skarven i epoxiplast som tillsammans med rätt
avpassad mängd härdare är innesluten i en gemensam
plastförpackning. De båda materialen är i denna skilda åt av en
tunn mellanvägg som kan sprängas genom kramning av
förpackningen. Man kan därför blanda epoxiplast och
härdare innan paketet öppnas.

Förpackningen är av polyetenöverdragen cellofan och
består innerst av ett tunt, sprängbart skikt omgivet av ett
tjockare icke sprängbart samt ytterst av ett
"säkerhetsskikt" på vilket bruksanvisningen är tryckt (Modern
Packaging nov. 1954 s. 122). SHl

Resistent ogräs. Man har i Storbritannien iakttagit att
en viss ogräsbekämpares verkan ibland avtar med tiden.
Det anses att ogräsens resistens kan uppstå genom urval,
i det att vissa individer av en och samma art överlever på
grund av någon egenskap som överförs till senare
generationer. Det har t.ex. visat sig att man för bekämpning av
tistel nu måste använda större doser av bekämpare än
tidigare.

En annan orsak till minskning av en viss
ogräsbekämpares effektivitet kan vara förändring av ogräsflorans sam-

mansättning varvid för bekämparen okänsliga arter tar
överhand. En tredje tänkbar orsak är mutationer,
framkallade av bekämparen, men hittills har man inte funnit
något stöd för denna teori. Det mest sannolika sättet
varpå resistens mot en viss bekämpare uppstår är ändring
av ogräsflorans sammansättning.

Denna utveckling kan man emellertid motverka genom
att använda olika bekämpare växelvis. För t.ex.
spannmålsskördar kan man nämligen använda tillväxthormoner,
dinitroföreningar och svavelsyra vilka verkar på helt olika
sätt och är effektiva mot olika ogräsarter. I
Storbritannien har man sålunda gjort experiment som antyder att
dinitroföreningar, påförda sent på hösten eller tidigt på
vintern, är effektiva mot höstgroende gräs, såsom
Alo-pecurus agrestis, utan att skada vintervete.

Dinitroföreningar har använts i USA på potatisodlingar
varvid de anbringats innan potatisen kommit upp. Denna
behandling är billigare än de två eller tre rensningar som
den ersätter, men senare sådana måste dock utföras. I
Storbritannien är relationen mellan kemikaliepris och
rensningskostnad sådan att metoden icke lönar sig
(Agricul-tural & Food Chemistry 24 nov. 1954 s. 1213). SHl

Reläggning av titan med molybden. För att anbringa
ett slitstarkt molybdenskikt på titan eller titanlegeringar
har man i laboratorieskala använt en
ångbeläggnings-metod, bestående i termisk sönderdelning av
molybden-hexakarbonyl Mo(CO)6 med väte som bärargas. Metodens
fördelar är att låg arbetstemperatur kan användas, att
beläggningens hårdhet kan regleras genom ändring av dess
kolhalt, varvid temperatur och tryck är de bestämmande
faktorerna, och att högt vakuum kan användas varigenom
oxidation eller annan reaktion med luften kan undvikas.

Vid temperaturer på 480—750°C och totaltryck på upp
till 0,1 torr kan hårda beläggningar erhållas med en
hastighet av 2,5 [J./h. De är emellertid ganska spröda och tål
böjning i bara några få grader. Grundmetallens struktur
förändras obetydligt. Vid mer än 930°C och tryck över 0,5
torr fås duktila och något mjukare beläggningar med en
hastighet av ca 25 [x/h. Titanets kornstorlek växer, och
något molybden diffunderar in i grundmetallen.

Utfällning först vid 930°G i ca 3 min, därefter under
sänkning av temperaturen till 540°C och slutligen under
bibehållande av denna ca 20 min ger en hård och duktil
beläggning med god adhesion till grundmetallen. Dennas
struktur förändras inte vid den kortvariga upphettningen
till hög temperatur. Beläggningens tjocklek blir ca 2,5
Processen anses användbar i kommersiell skala (S Tour,
A Styka & G Fischer i Journal of Metals febr. 1955 s. 291
—296). SHl

Fotoplasticitet. De plastmaterial som vanligen används
vid fotoelastiska mätningar visar stora likheter med
metaller även inom det plastiska området.
Spännings-töjnings-samband, flytvillkor vid fleraxlig påkänning samt tvär-

Fig. 1. I sokr ornater vid prov stav med skarpkål; t.v.
elastiskt tillstånd, t.h. efter avlastning från plastiskt tillstånd,
visande zoner med egenspänningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0883.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free