Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1955 - Ett kvartsekels byggande, av Eric Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Betongstation.
man med högvärdigt stål med en tillåten
drag-påkänning av upp till 2 200 kp/cm2.
Användningen av kamjärn har också bidragit till
utvecklingen.
Den vibrerade betongen betecknade ett nytt
framsteg. Den började 1932 vid byggandet av
Riksbron i Stockholm och kom i gång på allvar
1934, då AB Vibroverken startade. Redan några
år därefter fanns i marknaden högfrekventa,
elektriskt drivna vibratorer med 10 000—12 000
vibrationer per minut som numera allmänt
används inom alla grenar av betongtekniken.
År 1932 startades i Stockholm AB
Betongindustri för fabriksmässig tillverkning av betong. En
stor del av betongen till Slussbyggnaden,
Tranebergsbron och Västerbron levererades på detta
sätt och lastbilar med en färgglad roterande
betongbehållare blev snart ett uppmärksammat
inslag i den stockholmska gatubilden.
Cementsilos på byggnadsplatserna började
användas 1948 och är nu mycket vanliga. Förut
användes uteslutande cement i papperssäckar
om 50 kg, numera levereras cement i stor
utsträckning i lös vikt. Distributionen sker med
bilar med stora cementbehållare, varifrån
cementen trycks upp i silon.
De transportabla betongstationerna, som
möjliggör noggrann kontroll och minskat spill och
som sköts av endast en eller två man, kom i
marknaden 1949. Nu är mer än 250 sådana
anläggningar i bruk, fig. 1.
Den kanske bästa bilden av betongteknikens
utveckling får man om man ser på
cementförbrukningen. År 1930 var cementförbrukningen i
Sverige ca 80 kg per invånare, nu är den uppe i 280
kg per invånare. Sverige ligger här tillsammans
med USA högst i världen.
Bergsprängningstekniken
Den starka utvecklingen på detta område
betingades dels av skyddsrumsbyggandet, en följd
av det senaste världskriget, dels av
kraftstationsbyggandet med sina stora bergtunnlar för
till-och avlopp.
Bergborrningstekniken främjades i hög grad
genom tillkomsten 1944 av hårdmetallskären. På
1930-talet kunde man borra y2 m ined ett borr,
sedan måste det vässas. Med hårdmetall borrar
man ca 15 m utan vässning. För att borra ett
hål på 5 m behövde man alltså tidigare 10
borrstål, nu borrar man tre sådana hål med ett
hård-metallskär.
Ett år efteråt, 1945, började man använda
kort-intervallsprängningen. Man kan med denna
metod borra, ladda och skjuta av ända upp till 600
borrhål på en gång, fig. 2. Tändningen av
spräng-satserna i de olika hålen sker med ett inbördes
intervall av några tusendels sekunder. Man
vinner härigenom större söndersprängningsgrad
och minskad kastning av berget och kan skjuta
storsalvor om tusentals kubikmeter på en gång,
vilket förut inte var möjligt.
Hårdmetallskären och kortintervallskjutningen
har inneburit en revolution av
bergsprängnings-tekniken. Den mängd av utländska
studiedelegationer som under de senaste åren besökt Sverige
för att lära känna våra metoder bär vittne om
att vårt land i detta avseende är ett
föregångsland.
Svetstekniken
På 1930-talet började den elektriska
svetsningen att alltmera ersätta den tidigare mera osäkra
svetsningen med acetylengas. Den nya tekniken
kom att få stor betydelse på många områden
inom byggnadsindustrin, mest påtagligt kanske
för brobyggnaderna. Den första bron med
helsvetsade järnbalkar var bron över Bure älv vid
Lögde 1933. Den första helsvetsade järnbågen
Fig. 2. Borrning för kortintervallsprängning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
