Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1955 - Flygfotogrammetrisk verksamhet, av Bertil Hallert - Blixtforskning i Schweiz, av Oskars Salka - Läsbarhet, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
878
TEKNISK TIDSKRIFT
metriska verksamhet har betytt mycket för
foto-grammetrins utveckling i Sverige och har på
förhållandevis kort tid lyckats praktiskt inlemma
fotogrammetriska metoder i lantmäteriets
mätningsteknik.
Beträffande de inom kartverket föreslagna
förändringarna i organisatoriskt hänseende synes
intet väsentligt vara att erinra. Det vore dock
säkert av stort värde för samordningen emellan
fotogrammetrisk forskning och praktisk
tillämpning om en representant för den
fotogrammetriska vetenskapen förutsättes ingå i den av
utredningen föreslagna styrelsen för kartverket.
Blixtforskiiing i Schweiz. En schweizisk
forskningskommission har under mer än tio år bedrivit
blixtforskning på Monte San Salvatore (915 m ö.h., 640 m ö.
Lu-gano-sjön) i Tessin. Den huvudsakliga avsikten har varit
att mäta strömmens tidsförlopp vid direkta blixtslag i ett
torn och att undersöka skillnaden mellan
blixturladdningar på bergets topp och på släta marken för att erhålla
statistik över blixtströmmens amplitudvärde och branthet.
Mätningarna utförs från två torn, ett 60 m högt med en
påsatt 10 m hög stång samt ett 400 m därifrån med en
18 m hög "nål", inalles 70 m högt. Första tornet, byggt i
trä, har stagats med linor, isolerade mot jord genom 12 m
långa trästolpar. Strömmen leds genom en kopparlina ner
till marken över en shunt till ett jordnät. Andra tornet,
byggt i stål, leder strömmen direkt mot jord. Shunten är
placerad mellan den isolerade "nålen" och tornets topp.
Från shunten går till oscillografen en 540 m lång
special-mätkabel med en yttre kopparmantel med 550 mm2 area
som avskärmning.
Mätningarna har gjorts med två katodstråleoscillografer
för de snabba förloppen (200 (xs och 0,02 s tidsvep) och
en specialslingoscillograf med sex slingor för de
långsamma förloppen (1—2 s tidsvep), med stålstavar, en
klydono-grafanordning för branthetsmätning, ett flertal
Boys-kameror för mindre och större filmhastighet (1—3 m/s
resp. ca 50 m/s), en jonmätare enligt Israël för mätning
av antalet tunga joner och en räkneapparat för blixtslag
mot jord. Dessa apparater är inbyggda dels i ett särskilt
oscillografrum, dels i ett fotorum båda genom
buranordning skyddade mot direkta blixtslag. Dessutom har
kameror ställts upp vid bergets fot på ungefär 1 550 m
avstånd och på toppen av torn 2 med möjlighet att få
blixtbilder vid inslag i torn 1.
Mätanordningar för de stora strömmarnas halvvärdestid
och blixtens strömvärme har ej installerats.
Under åren 1947—1954 noterades 407 åskvädersdagar
(minst uppfattat åskmuller) och 328 dagar med åskväder
inom 10 km radie. Inalles inregistrerades under 1946—
1954 i tornen 274 blixtslag med slingoscillografen, dvs.
30,4 årligen i medeltal, varav 74,5 °/« med negativ, 20,8 med
positiv och 4,7 °/o med bipolär laddning, antalet
delurladdningar inte medräknat. Ären 1950—1954
inregistrerades 208 blixturladdningar i tornen, därav 37 gånger
samtidigt i båda tornen. Oscillogrammen visar i vanliga fall
ett tidsförlopp med några hundra ampere under ungefär
upp till 0,1 s tid med därefter följande kortvariga
urladdningar av flera kiloampere upp till 100 kA. Endast 16,4 °/o
av de 274 registreringarna visar strömstötar över 5 kA vid
början av förloppet. Dessa anses representativa för
blixturladdningar på slät mark, alltså icke påverkade av berget
och tornen. Av dessa visar 29 % endast enstaka
strömstötar, 71 %> en efterföljande ström ("likström") av minst
10 ms varaktighet.
Strömstyrkan är vid 50 % av 272 blixtslag större än 2 kA,
vid 10 »/o större än 25 k A och vid 1,85 °/o större än 65 kA.
Värdena för brantheten, vunna ur klydonografmätningar
och gällande för ett mindre antal urladdningar, anges till
mer än 20 kA/iis vid 50 °/o och mer än 40 kA/[j.s vid 18 °/o
av antalet.
Laddningen, i de flesta fall bestämd ur slingoscillografens
mätningar, är 31,5 C som medeltal ur 274 urladdningar.
Vid 10 % av fallen är laddningen större än 75 C, och 13
oscillogram (4,77 %) visar över 100 C, 4 (1,47 °/o) över
300 C. Ett åskväder 1954 var särskilt kraftigt: 32 blixtslag
räknades i tornen, och mätshunten (27 X 0,55 mm2
kon-stantan) förstördes termiskt. En urladdning registrerades
med över 65 kA styrka, över 3 ms varaktighet och över
350 C laddning, detta i samband med en negativ
urladdning med — 18 kA och —35 C. Tyvärr finnes intet
oscillogram eller fotoreproducerat av detta våldsamma blixtslag.
De publicerade oscillogrammen med stora laddningar
visar t.ex. i medeltal följande strömmar och tider, 180 A
under 0,31 s, 300 A under 0,2 s och 1 500 A under 0,1 s
varaktighet. Av samtliga urladdningar varade 50 %> längre
än 0,15 s och 10 % längre än 0,43 s; en urladdning 1946
bestående av 19 delurladdningar med strömstyrkor mellan
— 5 kA och —14 kA varade över 1,8 s med långvarig
ström under några hundra ampere. Antalet
delurladdningar är i medeltal för 204 negativa blixtar 1,9, positiva
blixtar visar endast i undantagsfall delurladdningar.
Boys-kameraupptagningar har i två fall visat tydligt
ryckvis framskridande förurladdningar ("stepped leader"), men
ofta har man vid lika goda siktförhållanden ej kunnat
iaktta några spår efter förurladdningar vid den första
delurladdningen. Många bilder klarlägger liur andra och
senare delurladdningar växer fram med en jämn
hastighet alltså utan ryck. Däremot finns inga bevis för stegvis
framskridande urladdningar från tornets spets uppåt, och
inga bilder om förurladdningar från positiva moln, men
väl tämligen ofta upplysningar om blixtar som växer fram
nerifrån uppåt. Blixtlängder mellan 5 och 20 km har
observerats. Tornets spets har inte alltid träffats, men ett
foto visar blixtslag ca 15 m under spetsen. Några särskilt
utsatta ställen har ej kunnat påvisas i omgivningen.
Med en täthet av fyra blixtar per kvadratkilometer och
år träffades tornen i medeltal 44 gånger årligen under 1950
—1954. Det branta ungefär 600 m över omgivningen
uppskjutande Monte San Salvatore med de två tornen
påverkar alltså på ett mycket märkligt sätt blixtförloppet.
Mätningarna med jonmätaren visar den bekanta kraftiga
ökningen av antalet tunga joner under åskväder, speciellt
när berget befinner sig i dimma: 16 000 tunga joner per
kubikcentimeter mot normalt 2 000 fastställdes i medeltal.
Enstaka toppvärden över 40 000 under 2 min observerades.
Glimströmmen från tornens spets registrerades: den har
uppgått till några milliampére med tämligen jämnt
förlopp vid åskmoln utan blixtar. Den stiger abrupt vid
kraftigt regn, uppgår till ca 4—5 mA kortvariga urladdningar
vid blixtnedslag i närheten och till över 10—30 mA vid
direkta blixslag i tornen (Bulletin SEV 1955 s. 193—200,
405—424). Oskars Salka
Läsbarhet. Den amerikanska gren av psykologin, som
kallas läsbarhetsforskning ("readability research"),
undersöker vad det är som gör en text lättläst. Man har kommit
till häpnadsväckande resultat: korta meningar utan
försatser, en- och tvåstaviga ord, frånvaro av svårbegripliga
främmande ord etc. bidrar till lättläsheten.
Vilka perspektiv öppnar sig inte. Anta att varje
medborgare undvek tillkrånglade satser och främmande ord! Vad
skulle vi göra med alla arbetslösa jurister när allmänheten
börjar förstå lagarna? Vilken omvälvning skulle det inte
bli inom de ekonomiska disciplinerna, när de stora
hjärnorna — näringslivets uttydare — undviker tillkrånglade
fraser som ger sken av stor vetenskap. "Vi ifrågasätter
probability samplens representativitet och dess validitet för
populationen" blir "Stickprovet är fel" (Pressens Tidning
1955 h. 18 s. 12). WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
