- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
881

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 oktober 1955

881

Fig. 5. Procentuell fördelning av byggkostnaden för ett
modernt trevåningshus i Malmö.

byggnadskostnaden i nyuppförda bostadshus,
fig. 5, visar att måleriarbetenas andel i
underhållskostnaden i det aktuella fallet är sex
gånger så stor som deras andel i byggnadskostnaden,
medan förhållandet nästan är omvänt
beträffande byggnadsarbeten. Vid en fördelning efter
"Var"-begreppet, fig. 6, finner man att
bostadslägenheterna svarar för 45 % av totalkostnaden.

Fastighetsförvaltningens företagsformer

Inom fastighetsförvaltningen finns många
skilda företagsformer. Det gäller både
förvaltnings-och ägandeformerna. De små enheterna — oftast
i egnahemsform — är dominerande. Enligt 1945
års bostadsräkning var sålunda 58 % av landets
bostadslägenheter belägna i bostadshus med 1—2
lägenheter. Bland uthyrningsobjekten var 1945
fastigheten med 10—20 lägenheter ännu den
vanligaste typen.

Under de senaste åren har emellertid en
utveckling mot stordrift inom. förvaltningen gjort
sig märkbar. Tendensen kan jämföras med
motsvarande utveckling inom produktionen,
kännetecknad av den ändrade inriktningen från
hantverk till industri. I båda fallen är de tekniska
framstegen förutsättningarna för utvecklingen.

Fig. 6. Procentuell fördelning av underhållskostnaden 1953
för kvarteret Plantskolan i Stockholm efter
"Var"-begreppet.

Denna har även påskyndats av den
bostadspolitik, som förts de senaste femton åren, då
bostadsfrågan i stor utsträckning blivit en
samhällsfråga.

Under 1940-talet ålades kommunerna att
upprätta bostadsförsörjningsplaner och att vidta
åtgärder för att trygga tillgången på bostäder. I
samband härmed vidtogs en del ändrade
lagstiftningar, som kom att påverka
bostadsproduktionen. Genom dessa utvecklades
stadsplanetekniken mot större enheter. Man övergick från
tomten och kvarteret till området och stadsdelen.
Tätorternas snabba tillväxt och svårigheterna att
få fram gator och ledningar till de nya
byggnadsområdena medförde krav på koncentration
av bebyggelsen. Såväl produktion som
förvaltning fick ändrad inriktning. Stordrift blev på
många håll lösningen på de aktuella problemen.
Detta bidrog samtidigt till att
egnahemsbyggandet avtog och under den senaste tioårsperioden
har flerfamiljshusen svarat för 80—85 % av den
totala bostadsproduktionen.

Efter ägandeförhållandet uppdelas
förvaltningsföretagen i enskilda, kooperativa och
kommun-ägda företag. De enskilda företagen domineras av
egnahemsägare och småföretagare med relativt
små förvaltningsenheter — endast några
bråkdelar har en sådan omfattning att man kan
till-lämpa de metoder i förvaltningen som håller på
att växa fram hos storföretagen. De kooperativa
företagen är av skiftande storlek, från den lilla
bostadsrättsföreningen med ett tiotal lägenheter
till förvaltningsenheter med tusentals anslutna
bostadsrätter. De kommunägda företagen indelas
i två kategorier, dels de kommunala — något
egentligt företag finns då inte utan förvaltningen
är inordnad i den kommunala verksamheten —
dels de mera fristående formerna, aktiebolag
eller stiftelser, som efter tysk och dansk förebild
benämns allmännyttiga. Inom den tredje
gruppen återfinnes flertalet av storföretagen.

På de företag som har stora förvaltningsenheter
får ställas helt andra krav än på de små
förvaltningsföretagen. Till ett stort bostadsområde hör
nämligen också en hel del kollektiva
anordningar, värme- och tvättcentraler, lekskolor,
butikscentra etc. Förvaltningen blir mer industriellt
organiserad genom att olika arbetsuppgifter
fördelas på olika kategorier av specialister. Mellan
den största och minsta enheten finns emellertid
ett antal mellanformer, som kan klassificeras
med hänsyn till ekonomiskt utnyttjande -— verk-

ningsgrad — av arbetskraft och kollektiva
anordningar :

Grupp Antal lägenheter Motsvarande enhet

1 ..........................< 200 tomt, kvarter

2 ..........................200— 800 område

3 ..........................800—3 000 område, stadsdel

4 ..........................> 3 000 stadsdel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0901.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free