- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
894

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

894

TEKNISK TIDSKRIFT

delade i stort sett efter de två linjerna
ångkraftbyggen och vattenkraftbyggen. Inom
elektro-industriministeriet slutligen är uppdelningen
gjord efter produkter.

400 kV systemet

Man belöt i Sovjetunionen för några år sedan
att bygga en första överföringsanläggning för
400 kV växelström. Den maximala
driftspänningen är angiven till 420 kV.

överföringen, som omfattar två parallella
ledningar, utgår från en stor vattenkraftanläggning
under byggnad vid Kujbysjev i Volga, där de
första maskinerna skall komma i drift i slutet av
1955. Tjugo generatorer på vardera 105 MVA
skall ge en årsproduktion av 10 miljarder kWh,
varav 6 miljarder kWh skall föras drygt 800 km
till Moskva-området. Maximala
överföringseffekten beräknas bli 1 150 MW.
Man har tre mellanstationer på vägen.
Mittstationen är en seriekondensatorstation, där man
kompenserar 42 % av linjernas reaktans. De två
andra stationerna är rena kopplingsstationer för
att reducera verkan på stabiliteten av
bortfallande linjesektioner. De båda ledningarna slutar i
två mottagningsstationer, den ena 70 km öster
om och den andra norr om Moskva.

Man har börjat att bygga och får om några år
färdig en liknande tvålinjeöverföring, 1 100 km
lång, från en annan anläggning vid Volga,
nämligen i Stalingrad. Den anläggningen knyts i
Moskva-området an till två ytterligare stationer
för 400 kV, en sydlig och en västlig, så att
Moskva blir omgivet av fyra stora 400 kV
transformatorstationer med inbördes
förbindelseledningar. Man har tidigare byggt en ring för
110 kV och utanför den en annan för 200 kV och
detta blir alltså den tredje ringen.

De nya 400 kV ledningarna har betydligt större
spannvidd än i Sverige och stolparna är därför
motsvarande större i dimensionerna, fig. 1 och
2. Extra toppar bär upp jordlinorna, som skall
skydda ledningen för åskslag, och över huvud
taget är hela ledningskonstruktionen gjord för
hög åsksäkerhet. Isolationen tål 1 800—2 000 kV
impuls. Stolpmotståndet är 10 ohm.

Ryssarna har som vi gått in för multipelledare,
alltså flera ledare per fas, men när vi i Sverige
tills vidare valt två ledare per fas, har ryssarna
valt tre, upphängda i triangel med
distansstycken, fig. 3. Faslinorna är försedda med dämpare
och isolatorkedjorna har graderingsring.

För mottagningsstationerna har man valt en
enhetlig typ av transformatorer för 400/110 kV,
bestående av enfastransformatorer på vardera 90
MVA. De har också en tertiärlindning för
synkronmaskiner etc., fig. 4. Vikten av varje enhet
i driftfärdigt skick är 350 t. (Transformatorerna
i Midskog väger 233 t i samma tillstånd och har
20 % större effekt.) Transformatorerna är så

Fig. 1.
Ånd-stolpe i 400
kV ledning.

stora, att de inte kan transporteras i sin låda
till uppställningsplatsen, utan man skickar
kärna och lindningar för sig i ett särskilt
transportkärl och driftlådan svetsas ihop av tre delar på
uppställningsplatsen.

Också genomföringarna till transformatorerna
får imponerande dimensioner, fig. 5. En
bidragande orsak till att ytterporslinen blir så
kraftiga är, att man liksom på många andra håll
använder metallflänsar för att skarva ihop
delporslinen i stället för att som hos oss limma ihop
dem.

Ett intressant drag i den sovjetiska 400 kV
överföringen är, att man utför de
shuntreakto-rer, som behövs för att kontrollera den
kapacitiva genereringen, för full spänning, 400 kV,
fig. 6. De ansluts över normala fulleffektbrytare
direkt till 400 kV spänningen, medan praxis hos
oss är att ansluta till lägre spänning, 20—30 kV,
på transformatorernas tertiärsida.

Systemet utrustas genomgående med
tryckluft-brytare, fig. 7, med sammanlagt sju brytkamrar

Fig. 2.
Raklin jestolpe i
U00 kV
ledning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0914.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free