Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1955 - Sovjetisk elkraftteknik — reseintryck, av B Rathsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
binlöphjulen var större än våra, men rekordet i
det avseendet innehas av Kujbysjev-aggregaten,
där löphjulen har 9,3 m diameter.
Ovanför Gorkij är landskapet mycket flackt
och uppdämningen sträcker sig 450 km uppför
floden. Man måste bygga långsträckta dammar
och de utförs av sand, som pumpas upp från
botten på floden. Sanden har naturligtvis stor
vattengenomsläpplighet, vilket får kompenseras
genom ökad dammvolym. De stora massorna
erhålls till relativt lågt pris genom att sanden
pumpas upp från botten med mycket stora
sand-sugare eller mudderverk.
Eftersom det är stor sjöfart på Volga, bygger
man vid kraftstationen jättestora slussar, genom
vilka man också skall ta fram flottningen.
Flottgodset går i buntar.
Kraftstationen blir delvis byggd på mycket
dålig grund och man har gjort stora arbeten, t.ex.
stora betongskärmar framför utskovsdammen
och avstängningar med järnspont, för att säkra
att vattnet inte tar sig olovliga vägar.
Energi-dödningen på nedströmssidan av utskoven
kräver också stora och komplicerade arbeten.
Formsättningen för de stora utskovsdammarna
och maskinstationen i Gorkij gjordes med
armerade, tunna betongplattor, fig. 9. Plattorna,
som försågs med grov armering, tillverkades i
en fabrik på byggnadsplatsen och monterades
sedan upp på sina platser i
dammkonstruktionerna.
Järnarmeringen för de grova konstruktionerna
hopfogades med svetsning. Man gjorde stora
ar-meringsburar och lyfte upp dem på sina platser
med kranar, som det fanns gott om.
Fig. 7. Tryckluftbrytare för 400 kV.
897
Fig. 8. Frånskiljare för 400 kV. "Gräshoppsbenet" ovanför
stativbalkar na tillhör det separat manövrerade
jordnings-donet.
Arbetena bedrevs med högsta forcering med
sikte på att anläggningen skall tas i drift hösten
1955. Helt färdig blir anläggningen 1956.
Kraftstationen Dnjeproges i Dnjepr, byggd
under 1920- och 1930-talen, sprängdes av tyskarna
under senaste kriget med alla aggregat,
maskinstationsbyggnad och damm. Man satte i gång att
bygga upp stationen 1947 och fick den fullt
färdig 1950. De tre första maskinaggregaten
levererades från USA, men sedan gjorde ryssarna
själva de sex återstående aggregaten inom
landet. Stationen ger 650 MW vid 36 m fallhöjd och
är sannolikt fortfarande Europas största
vattenkraftverk. Man räknade med att vattenmängden
i Dnjepr vid exceptionellt högvatten kan gå upp
till 24 000 m3/s.
Kraften från Dnjeproges går ut på ett 154 kV
stamlinjenät, men en stor del konsumeras i
närheten i södra Sovjetunionens största stålverk och
stora aluminiumfabriker.
Kraftstationen i Kachovka, fig. 10, som skall
utnyttja den nedersta fallhöjden i Dnjepr, skall
så småningom få sex aggregat med ungefär 300
MW effekt, fig. 11. Fallhöjden är 16 m. Det
framhölls, att kraftproduktionen bara är en
uppgift för denna anläggning. Den skall också skapa
en vattenreservoar, från vilken man skall
bevattna det omgivande rika jordbruksområdet,
som ibland hemsöks av torka. Så var fallet
hösten 1954, då det t.o.m. kunde ha inträffat en
allmän hungersnöd, om man inte hade haft de nya
stora kolonisationsområdena i Sibirien, där man
det året fick en god skörd.
I Kachovkabygget har man i partiet under
intagen gjort särskilda genomloppsvägar för
vattnet. Man kan där genom bottenutskov släppa
fram stora vattenmassor, när man har
högvatten. På nedströmssidan får man då en
ejektor-verkan, som sänker nedströmsvattenytan och på
det viset ökar kraftproduktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
