Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1955 - Luftledningars termiska belastningsförmåga, av Kjell Norbäck - Kan Kanadas oljesand utnyttjas? av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Maximal strömbelastning på normala kopparlinor
i horisontellt låge utomhus vid + 30 och + 10°C
omgivningstemperatur och för en lintemperatur av + 70°C.
Kurvorna gäller för åldrade linor och 50 Hz växelström
samt 0,6 m/s vind; 1 kopparlina vid + 10°C
omgivningstemperatur, 2 kopparlina vid + 30°C
omgivningstemperatur, 3 kopparhållina vid + 10°C omgivningstemperatur,
A kopparhållina vid + 30°C omgivningstemperatur.
november överskrids i Sverige mycket sällan
omgivningstemperaturen -j- 15 °C.
I praktiken är det ej endast linan, som
bestämmer maximal tillåten strömbelastning utan
ibland även lintillbehören. Nyare lintillbehör
orsakar i allmänhet varken oxidation av
kontaktytor eller förhöjd lintemperatur vid ökad
strömbelastning. Däremot finns äldre armaturdetaljer,
som bildar slutna järnkretsar omkring linan
(häng- och spännlinhållare, linskarvar m.m.),
vilka kan ge upphov till otillåtna temperaturer
Fig. 2. Maximal strömbelastning på normala
stålaluminiumlinor i horisontellt låge utomhus vid + 30 och + 10°C
omgivningstemperatur och för en lintemperatur av + 80°C.
Kurvorna gäller för åldrade linor och 50 Hz växelström
samt vid 0,6 m/s vind.
hos linan (Tekn. T. 1954 s. 953—954). I
anslutningar till strömbrytare får enligt SEN 31—
1945 § 3 temperaturstegring inte vara större än
40°C.
Is- och snösmältning med strömvärme
Metoden att smälta is och snö på ledningar med
strömvärme används på flera håll utomlands.
För att detta skall lyckas fordras att tillräckligt
hög spänning och effekt finns tillgängliga.
Dessutom får alltför höga temperaturer inte uppstå
på de delar av ledningen, där ingen snö- eller
is-last förekommer. Det är lättare att avisa
ledningar för lägre systemspänningar än långa
ledningar med stora ledningsareor för höga
systemspänningar.
Man anser att 7—10°C övertemperatur hos
ledaren över omgivande luften normalt är
tillräckligt för att hindra isbeläggning. Givetvis är man
dock beroende av vindhastigheten.
För att smälta isbeläggningen fordras mycket
högre strömbelastningar. Man bör då belasta
linorna så, att övertemperaturer på 70—100°C
erhålles på de ej isbelagda ställena, för att linorna
skall vara isfria på ungefär en halv timme.
Vindhastighet, istjocklek och omgivningstemperatur
spelar en stor roll.
Litteratur
1. Ludwig, H: Die Belastbarkeit von Freileitungen mit Räcksicht
auf höchstzulässige Leitertemperaturen. Bull. SEV. 38 (1947) h. 3
s. 49—58.
2. Olmsted, L M: Safe ratings for overhead line conductors. AIEE
Träns. 62 (1943) s. 845—853.
3. Schurig, O R & Frick, C \V: Ileating and current-carrying
capa-city of bare conductors for outdoor service. Gen. Electr. Rev. 33
(1930) h. 3 s. 141—157.
4. Frick, C W: Current-carrying capacity of bare cylindrical
conductors for indoor and outdoor service. Gen. Electr. Rev. 34 (1931)
h. 8 s. 464—471.
Kan Kanadas oljesand utnyttjas? Ett svar härpå får
man kanske genom de prov i fullstor skala, som 1955
satts i gång med en ny process. Denna, som givit gott
resultat i halvstor skala, lär bestå i centrifugering av den
med lätt olja utspädda sanden som härvid pressas genom
ett konstant skikt av vatten, innehållande kemikalier för
ökning av vätningen. Olja, sand och lera skiktas efter
täthet, och man får en emulsionsfri olja. Utbytet påstås bli
98 °/o.
Separatorns konstruktion har inte beskrivits. Det uppges
att maskinen är transportabel och drivs elektriskt.
Erforderlig energi alstras med oljeavfall. Den utvunna oljans
kvalitet lär vara god. Kostnaden för upptagning av
oljesanden uppges bli 35 ct/m3. Den från olja befriade sanden
håller 97,2 °/o kiseldioxid och anses därför användbar som
glassand.
Lyckas man ekonomiskt utnyttja oljesanden, öppnas
oljereserver i Kanada och USA som är 15 gånger större än
världens nu kända. Man har nämligen beräknat att ca
70 000 miljoner m3 olja kan erhållas ur kända
oljesandlager. Det största av dessa, som upptar en yta av 4 650 km2
och är 50 m djupt, ligger längs Athabasca-floden norr om
Edmonton i Kanada. Genom att gräva ut ett 6 m brett,
30 m djupt och 1,6 km långt hål kan man utvinna iner än
600 000 m3 olja (Chemical Engineering juni 1955 s. 130,
132). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
