- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
909

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955 29

och inga kontrolledningar behöver dras fram till motorn
(Electrical Engineering 1954 h. 12 s. 1089—1091). F ö

Metalliska material för hantering av fluorvätesyra.

Vid en undersökning har man provat Monel-metall
(kallvalsad eller glödgad), kopparnickel (70 % Cu, 30 °/o Ni,
kallvalsad eller glödgad), Illium R (en syrafast
Ni-Cr-Cu-legering), kommersiellt bly och finsilver (99,999 °/o Ag)
samt framför allt svets- och lödfogar i Monel och
koppar-nickel. De senare utfördes med sju olika silverlod,
innehållande 20—70 o/o Ag.

Svetsar i Monel lämnades antingen obehandlade,
avspän-ningsglödgades 15 min vid 620°C eller värmebehandlades
15 min vid 930°C eller 2 h vid 1 150°C i en atmosfär
av 90 »/o kväve och 10 °/o väte. Svetsar i kopparnickel
av-spänningsglödgades 15 min vid 480°C eller
värmebehandlades 15 min vid 825°C eller 2 h vid 930°C. Den vid
korrosionsproven använda fluorvätesyran hade en
koncentration av 5 eller 48 %; dess temperatur var 66 ± 5°C.
Av resultaten framgår att silver korroderas mycket litet
under alla använda betingelser och är det mest resistenta
av de provade materialen. Bly angrips snabbt och kan
anses oanvändbart för hantering av fluorvätesyra under
provens betingelser. På Illium R uppstår djupa punktangrepp
på i syran helt nedsänkt metall, och delvis nedsänkt
korroderas starkt vid vätskeytan. Vidare uppstår
spänningskorrosion i lödfogarna. Illium R synes därför vara
olämpligt för hantering av fluorvätesyra.

Monel och koppar-nickel korroderas litet, om de är helt
nedsänkta i syran. Under sådana betingelser bör dessa
material göra god tjänst såväl svetsade som silverlödda.
Svetsar behöver inte värmebehandlas och valet av
silverlod är inte kritiskt. Båda legeringarnas livslängd minskas
emellertid avsevärt, om de är delvis nedsänkta i syran
eller om denna omväxlande förångas och kondenseras på
metallytan i närvaro av syre. Under dessa betingelser
spricker Monel och kanske även kopparnickel genom
spänningskorrosion, särskilt i och intill svetsarna.
Lödfogarna undermineras och kan spricka genom
spänningskorrosion.

Den starka korrosionen av Monel och kopparnickel kan
undvikas genom att man ständigt håller metallytan täckt
med vätska, spolar bort syraångorna med syrefritt kväve
eller håller övertryck i systemet så att luft inte kommer
in i det. Ordnar man på något av dessa sätt bör antingen
Monel eller kopparnickel vara ett lämpligt material för
hantering av fluorväte med de koncentrationer och vid
den temperatur som använts vid försöken.

De ideala betingelserna torde emellertid sällan kunna
uppnås i praktiken; det är t.ex. svårt att helt utestänga
syre. Därför bör man använda bara fullt glödgad Monel,
utföra svetsarna så att de inte får skarpa utsprång eller
fördjupningar, använda ljusbågssvetsning i inert atmosfär
och avspänningsglödga svetsarna eller helst mjukglödga
dem. Lödfogar bör ges stor överlappning (minst 3—5
gånger plåttjockleken) och utföras med ett lod med hög
silverhalt, t.ex. ASTM B73-29 alloy 7 (70 °/o Ag, 20 %> Cu.
10 o/o Zn). Samma försiktighetsmått bör iakttas vid
användning av kopparnickel (M Schussler i Industrial &
Engineering Chemistry jan. 1955 s. 133—139). SHl

Staplade keramiska elektronrör. Med "staplade"
keramiska elektronrör avses en konstruktion, i vilken alla
rördelar, såväl hölje som elektroder, är uppbyggda av på
varandra staplade byggelement, och där keramiskt
material användes i stället för glas (Tekn. T. 1954 s. 1078).
Metoden tillämpas för både sändar- och mottagarrör.

Så t.ex. har en sändartetrod konstruerats enligt denna
princip, fig. 1. Den har en tillåten anodförlust av 5 kW
och motsvarar ungefär typ 4X5000A. Höljet är uppbyggt av
keramiska ringar och kopparringar, de senare utgör även
elektrodtilledningar.
Metallringarna är koniska för att erbjuda erforderlig

Fig. 1. Byggdelar till
5 kW sändartetrod.

Fig. 2. Dubbeltriod, motsvarande 6SN7.

styvhet i konstruktionen. Hela höljet löds ihop i en enda
operation. Endast hårdlödning med vissa legeringar, t.ex.
koppar—guld, är användbar. Konstruktionen är
självbärande, hopsättningen av röret mycket enkel och kräver
ingen kvalificerad arbetskraft.

En dubbeltriod, motsvarande mottagarröret 6SN7, fig. 2,
har planparallella elektroder, fig. 3. Kontaktstiften på ett
vanligt rör motsvaras av lödöron, så att röret i likhet med
andra komponenter kan lödas in i en krets. Det
keramiska röret är ganska litet, ca 20 mm i diameter, trots
detta har det större katodyta än 6SN7.

Vid sammansättning av en dubbeldiod, fig. 4, förfar man
på samma sätt som vid dubbeltrioden. Enda skillnaden är

Fig. 3. Genomskärning av dubbeltriod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:31:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0929.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free