- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
925

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

925

Sträckning och värmebehandling

Acetatsilke sträcks vanligen inte efter
spinningen fastän man genom en sådan efterbehandling
kan öka fiberns hållfasthet. Syntetfibrer sträcks
däremot oftast efter spinningen därför att denna
medför liten sträckning och därmed otillräcklig
molekylorientering. Bara i några få fall utförs
ingen eftersträckning av fiber av ulltyp.

Man sträcker vanligen fibrerna vid förhöjd
temperatur mellan två eller flera rullar som roterar
med olika hastighet. Garnet värms härvid
antingen i ett bad, bestående av en gas, t.ex. luft,
ånga, eller en vätska, i vilken fibern är olöslig,
genom kontakt med varma rullar eller plattor.
Orlon-garn sträcks t.ex. 6—15 gånger
ursprunglig längd i ångrör vid 115—170°C. Speciella
effekter, t.ex. krusning av fibern, kan åstadkommas i
samband med sträckningen.

Efter denna värmebehandlas garnet så att de
vid sträckningen uppkomna inre spänningarna i
fibrerna utlöses. Härigenom blir garnet nästan
krympfritt upp till den temperatur vid vilken
värmebehandlingen skett.

Återvinning av lösningsmedel

Vid all torrspinning används 3—5 gånger så
mycket lösningsmedel som polymer. Utan
återvinning av det förra är torrspinning i allmänhet
inte lönande. Lösningsmedlet kan tillvaratas
genom adsorption vid aktivt kol eller silikagel,
genom absorption i en vätska, t.ex. aceton i vatten,
eller genom kondensation. I sista fallet uppnås
inte fullständig återvinning, och därför låter man
luften cirkulera i ett slutet system.

Denna metod används t.er. vid spinning av
po-lyvinylkloridfiber (fig. 2). Från den vanliga
spinncellen 1 går luften genom två kylare 3 och
4 vilkas kylmedium är 0 resp. —6°C.
Kondenserat lösningsmedel tas ut genom rör 5. Efter
kylningen värms luften till 90—95°C i
luftvär-maren 6 och går sedan till spinncellen.
Luftcirkulationen åstadkommes huvudsakligen genom
gasens friktion mot fibrerna som rör sig nedåt
i spinncellen. En termosyfoneffekt bidrar. En
fördel hos denna metod, som i princip bör kunna
användas vid all torrspinning, sägs vara att inga
störande rörelser hos luften uppstår i närheten
av spinndysan.

Fysikaliska processer vid spinningen

Det kan tyckas märkligt att fibrer över huvud
taget kan erhållas genom torrspinning. På grund
av ytspänningseffekter kan nämligen väntas att
spinnlösningen skall bilda droppar när den
pressas genom spinndysans hål. Att detta inte
sker anses åtminstone delvis bero på
polymerer-nas kedjestruktur.

Genom stor viskositet hos spinnlösningen
gynnas orientering av kedjemolekylerna i fiberns
längdriktning vid spinningen. När lösningsmed-

Fig. 2. Torrspinncell för polyvinylklorid1; 1
spinncell, 2 dubbelmantel för denna, 3 och
4 kylmantlar, 5 avlopp för kondenserat
lösningsmedel, 6 luftförvärmare.

let avdunstar stelnar fibern utifrån och inåt
varvid molekylerna förblir orienterade i dess
ytskikt. Då torrspinning sker med mycket stor
uppsamlingshastighet, är snabb avdunstning av
lösningsmedel nödvändig för att vikten hos
fibern mellan spinndysa och uppsamlingsapparat
inte skall bli för stor.

När fibern lämnar spinncellen innehåller den
vanligen ännu litet lösningsmedel (för t.ex.
acetatsilke 6—15 %) som inte hunnit avgå genom
fiberns ythud. Nyspunnen fiber är därför oftast
ganska plastisk, och detta utnyttjar man t.ex.
för krusning av fiber av ulltyp.

Det är givetvis av stor vikt för fiberns jämnhet
att man håller betingelserna i spinncellen
oförändrade och att spinnlösningens koncentration,
viskositet och temperatur är konstant. I
allmänhet blir fiberns mekaniska egenskaper bättre, ju
större spinnlösningens koncentration är, men en
förutsättning är givetvis att lösningsmedlets
lösningsförmåga är tillräcklig för att
spinnlösningen skall bli fullständigt homogen. Erfarenheten
har också visat att fiberns mekaniska egenskaper
blir bättre med stigande molvikt hos polymeren,
åtminstone upp till en viss gräns.

Med stigande molvikt hos polymeren och
stigande koncentration hos spinnlösningen stiger
emellertid dennas viskositet och därmed det
pumptryck som man måste anbringa för att
pressa lösningen genom spinndysans hål. Man
kan visserligen minska dess viskositet genom
höjning av dess temperatur, men denna
begränsas av lösningsmedlets kokpunkt. Man har
därför försökt att minska spinnlösningens viskositet
genom tillsats av viskositetssänkande
lösningsmedel, men detta har nästan alltid medfört
försämring av fiberns mekaniska egenskaper.

Man kan i allmänhet inte öka torrspunna
fibrers hållfasthet genom ökning av deras
sträckning vid själva spinningen. För acetatsilke har
man t.ex. funnit att dettas hållfasthet är
oberoende av spinnsträckningens storlek. Det enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0945.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free