- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
935

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

935

Fig. 1. Viadukt vid Oudenburg i Belgien.

Viadukt vid Oudenburg. I motorvägen Bryssel—Ostende
har byggts en 600 m lång viadukt över en kärrmark (fig.
1). Farbaneplattan är ett pelardäck över 800 runda pelare
med 50 cm diameter, vilande på var sin Franki-påle.
Plattan är 30 cm tjock och 24 cm bred. Viadukten är
uppdelad i 54,68 m långa delar med 12 rader om 6 pelare.
Pålhuvudena är förenade med ett rutnät, 4,28 X 4,55 mm,
av betongbalkar (Bulletin de 1’Association Internationale
des Ponts et Charpentes 1955 h. 14 s. 32). G Lbg

Andras erfarenheter

Molybdenföreningars industriella användning.
Molybden kan vara 0-, 2-, 3-, 4-, 5- och 6-värdigt och bilda
många enkla katjoner och anjoner. Dess komplexa anjoner
bildar en stor familj av polymerer med hög molvikt, och
dess oxider och salter kan reagera med organiska
hydr-oxyl- och karbonylföreningar. På grund av dessa
egenskaper har molybden blivit en av de viktigaste tunga
metallerna inom kemisk industri.

Världskonsumtionen av molybden i föreningar för
kemiskt bruk uppskattas till mer än 1 200 t 1954 och över

1 500 t 1955. År 1960 väntas den vara ca 4 000 t. De
viktigaste föreningarna är molybdendisulfid MoS2,
molybden-oxid Mo03, natriummolybdat Na2Mo04 eller Na2Mo04 •

2 H20 och ammoniummolybdat (NH4)6Mo7024 • 4 H20.
Sul-fiden används nästan uteslutande som smörjmedel (Tekn.
T. 1952 s. 66). Molybdenoxiden och de lösliga molybdaten
kan i viss mån ersätta varandra vid de flesta
användningar.

Relativt få av molybdens kemiska egenskaper har
emellertid hittills utnyttjats, men man undersöker på flera
håll möjligheterna att använda mindre vanliga
molybden-föreningar, såsom reaktiva halogenider, oxihalogenider,
halogenmolybdat, komplex med organiska ämnen,
poly-syror med hög molvikt och dessas salter.

Katalysatorer, innehållande molybden, utnyttjas inom
petroleumindustrin framför allt vid katalytisk
reformering ("reforming") som är processer för höjning av
bensinfraktioners, vanligen direktdestillerad naftas oktantal.
De består i isomerisering, ringbildning och dehydrering.

Termisk reformering har länge använts, men den första
katalytiska processen, hydroformering ("hydroforming")
utarbetades först under andra världskriget. Den sker vid
molybdenoxidkatalysator på bärare av aluminiumoxid i
vilande bädd. Under kriget utnyttjades metoden
huvudsakligen för framställning av toluen ur naftenrika
petroleumfraktioner, men numera används den för höjning av
bensins oktantal.

Efter kriget har man utarbetat flera nya
reformeringsprocesser vid vilka i de flesta fallen antingen molybden
eller platina används som katalysator. Vilken av dessa
som är mest ekonomisk beror på petroleumfraktionens

natur, anläggningens storlek och sambandet med andra
raffineringsprocesser. Molybdenkatalysatorerna är billiga
och resistenta mot svavel och andra ämnen som förgiftar
platinakatalysatorn.

Vid hydroformering med fluidiserad bädd används en
pulverformig katalysator av molybdenoxid på
aluminiumoxid. Det är känt att 11 anläggningar av denna typ finns
eller skall uppföras. De kommer att ge ca 20 °/o av
världens produktion av katalytiskt reformerad bensin. Vid
en annan metod, kallad hyperformering ("hyperforming")
används en rörlig bädd av en tabletterad blandning av
kobolt- och molybdenoxid på aluminiumoxid.

Ungefär 30 °/o av den molybden, som åtgår till
katalysatorer, används för avsvavling av petroleumprodukter. Fem
nya sådana processer har utarbetats under de senaste två
åren. Vid alla utnyttjas blandningar av kobolt- och
molybdenoxid på aluminiumoxid som katalysator i vilande
bädd. De viktigaste reaktionerna vid dessa processer
består i avlägsnande av svavel och kväve samt selektiv
hydrering av skadliga diolefiner. Omkring 40 anläggningar
är i drift eller under byggnad.

Molybden används också i katalysatorer för hydrering
av stenkol och skifferolja till flytande bränslen. Inom
kemisk industri utnyttjas molybdenoxidkatalysatorer vid ett
stort antal olika processer, av vilka de viktigaste är
oxidationsprocesser, särskilt framställning av formaldehyd ur
metanol men också vid oxidation av naftalen till
ftalsyra-anhydrid, bensen till maleinsyraanhydrid, toluen till
bens-aldehyd och antracen till antrakinon.

Lösningar av molybdensalter används vidare för
kondensation av ftalsyraanhydrid, karbamid och
kopparsal-ter till ftalocyaninpigment. Molybdenpentaklorid har i viss
mån utnyttjats som katalysator vid klorering av
aromatiska kolväten, och molybdenföreningar har föreslagits
som katalysatorer vid reduktion, polymerisation,
hydrata-tion, dehydratation, hydrolys, sulfonering och alkylering.

Pigment, innehållande molybden, utvecklades
kommersiellt under 1930-talet. Omkring 55 °/o av det molybden, som
går till pigment, används för framställning
avmolybden-orange (riktigare molybdatkromorange), det enda nya,
färgade, oorganiska pigment av betydelse som hittills
kommit under 1900-talet. Det består av blykromat som
bringats i en abnorm kristallform genom samfällning med
bly-molybdat. Pigmentet har djupt rödorange färg, stor
täckförmåga och färgstyrka. Det används i oljefärger,
tryckfärger och plaster.

Vidare ingår molybden i substratpigment och "toners",
vilka består av basiska organiska färgämnen fällda med
fosfomolybdensyra (PMA), fosfovolframsyra (PTA) eller
blandningar (PMTA) av dessa syror. De används mest som
tryckfärger och i olje- och lackfärg för inomhusmålning.
PMA-pigment har större färgstyrka och är mycket
billigare än de andra typerna, men PTA-pigment är mera
briljanta. De förra mörknar i ljus, de senare bleks;
därför görs många pigment med blandningar av de två
syrorna.

Som gödsel används små mängder molybdenoxid och
natriummolybdat. Förbrukningen för detta ändamål tycks
emellertid växa snabbt. Molybden är nämligen ett av de
för växterna nödvändiga mikroelementen. Metallen ingår
i det enzymsystem som reglerar reduktionen av nitrat i
bladen. Ärtväxter behöver vidare molybden för att kunna
fixera luftkväve.

Jordar med molybdenbrist upptäcktes först i Australien
1942 (Tekn. T. 1950 s. 541) på Nya Zeeland 1945 och i
USA 1948. Gödsling med molybden började snart i
kommersiell skala och 1953 hade mer än 400 000 ha
behandlats. Molybdenet anbringas i blandning med annan
konstgödsel eller genom sprutning. Bara 100—200 g/ha
molybdenoxid behövs för att skörden på de
molybdenfat-tigaste jordarna skall öka med upp till 500 °/o.

Den märkligaste upptäckten synes emellertid vara att
något hundratal gram av en molybdenförening kan ersätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0955.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free