- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
968

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

968

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5. Vattenledningstunnel i New York, förstärkt med
takbultning och cementsprutputs.

Om nät fordras, bör det vara flätat, t.ex.
stängselnät. Nätet, som också ger ett utmärkt skydd
åt arbetarna, bör sättas upp omedelbart och
fästas med tillfälliga, korta bultar. Först därefter
kan man börja borra de långa hålen7. Nätet
fast-spänns sedan mot berget med de långa
bultarnas fästplattor. Muttrarna dras vanligen med
pneumatiska mutteråtdragare, vilka kan ställas
in för ett bestämt vridmoment svarande mot den
önskade bultspänningen.

Erfarenheterna från armerad betongankring i
mjuka bergarter är inte stora. Av resultaten
synes emellertid framgå, att man kan använda
klenare stål än vid icke ingjutna stålbultar. För att
få en större kontaktyta mot berget bör borrhålen
göras grövre; troligen minst 40 mm i diameter.
Vid nedåtriktade hål kan man lätt driva in stålet

Fig. 6. Detalj av takbultning i trycktub i Forgacava,
visande trådnät fastsatt med korta bultar, innan takbultarna
och U-järnen anbringats.

i det med cementbruk fyllda hålet. Detta går
dock icke vid horisontella eller uppåtriktade hål.
I dessa fall använder man lämpligen någon av
senare närmare beskrivna metoder.
Torrborrning har alltid visat sig överlägsen våtborrning
för bultfästning, särskilt i mjukare bergarter.

Erfarenheter

Utförda byggen

Trots att takbultmetoden inom loppet av några
år har blivit så allmänt använd inom
gruvdriften i hela världen att i dag t.ex. i USA flera
miljoner bultar används månatligen har
tunnelbyggnadsingenjörerna visat en viss tveksamhet
mot att helt övergå till den nya metoden.

Åren 1950—1952 användes bultfästning i större
skala av staden New Yorks vattenverk i East
Delaware-tunneln. Här bultades de flacka
skikten av skiffer och sandsten på en sträcka av
20 km, varvid 124 000 bultar insattes5-6 (fig. 5).
Under senaste tiden har bultfästning i stor skala
påbörjats även i de underjordiska
anläggningarna vid Kemano i British Columbia10.1 Sverige har
man presterat ett utmärkt forskningsarbete,
vilket i betydande grad bidragit till vetandet på
detta område. Trots detta synes
bultfästningstek-niken, särskilt vid tunnelbyggnaderna, ännu
kunna utvecklas betydligt.

Vid drivningarna för det underjordiska
kraftverket Forgacava i Brasilien har jag utfört prov
med bultfästning i vittrad gnejs av olika
kvalitet7. På grund av tidigare erfarenheter användes
bultfästning dels vid drivningen av det 420 m
långa tryckschaktet i 42° lutning (area 44 m2),
dels vid utsprängningen av den 24 m breda
maskinhallen. Vid drivningen av den besvärligaste
delen av tryckschaktet, där en bred
förkastningszon korsades av ett annat spricksystem,
användes 3 m långa 1" kilbultar förbundna med
6 m långa 120 mm U-järn och nätning (fig. 6).
Berget förstärktes framgångsrikt på detta enkla
och billiga sätt. Om man i stället använt
stålbågar, vilket skulle varit speciellt besvärligt med
hänsyn till tunnelns lutning, hade detta
inneburit förlust av tid och pengar.

I en del av kraftstationen bultades taket icke
förrän flera veckor efter utstprängningen och
bultarna drogs endast för hand. Inget nät
anbragtes. Vid senare sprängningar i närheten av
det bultade området föll det fästade skiktet ned.
Tydligen hade mycket fina sprickor uppstått
redan vid borrningen men icke kunnat
upptäckas. Vid skakningarna på grund av de senare
sprängningarna orsakade dessa sprickor
sönderfall och ras, fig. 7. För sent anbragta och
otillräckligt förspända bultar leder till
misslyckanden.

Ett föredömligt resultat av förstärkning med
bult nåddes vid ansättningen av de stora
utloppstunnlarna med 150 m2 area vid vattenkraft-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0988.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free